5h 23minuter och två KRÄNKTA lvg cyklister!

Idag var det dags för mitt 5h pass i distanstempo, dvs nedre delen av aerobiska zonen. Jag vet inte hur mycket jag sabbar mitt träningsschema, men eftersom min pulsklocka är dum i huvet och jag aldrig lyckas hålla detta långsamma tempo utan den brukar jag ändå cykla för fort. Kombinerat med att jag redan är grymt less på asfaltsnötande i flera timmar tänkte jag att jag lika gärna kan kombinera mina 5timmar med en skogsrunda.

Jag signade upp för en happy-tur kl 10:00 imorse med tron att det bara skulle bli jag och en till. Glatt överraskad står ett helt gäng där med hellas mest erfarna mountainbike cyklister, Johnny, Rippa, Johan A, Ubu och några fler, totalt 11 personer var vi. Det blev en lagom temporunda med både långsamma inslag och snabba inslag, när jag säger långsamma är det dock en definitionsfråga på vad som är långsamt, pulsen var hög hela tiden även om jag knappt behövde kämpa för att hänga med. Jag är mycket mer bekväm med gamla guleböjen nu också, hardtail är rätt nice ändå med all kraft man får av varje tramptag! Och SATAN vad jag känner skillnad i benen jämfört med innan, jag går på mycket tyngre växlar och flyger upp för hinder utan några större problem! Både att jag bandat ner mig över 6kg på två månader och att jag kört så många timmar distans sista tiden måste verkligen gjort grym skillnad! Jag var alltså pigg i benen idag ÄVEN fast jag körde 2x20 i förrgår och 4x4 igår, helt otroligt.

Vi körde ca 2h och tog sedan en fika pause med macka och kaffe på ekologiska fiket precis efter hellasgården. Det var tokvarmt och skönt inne i växthuset där, mackorna var gudabenådande gott då jag inte käkat nån frukost, och kaffet var klockrent gott. Helmysigt kafé som verkligen rekommenderas, här ska jag åka många fler gånger i framtiden!

Här sitter vi och fikar i "växthuset"

Sen drog vi ut på en till 2h runda och nästan alla hängde med, bara två hoppade av. Vi cyklade skitroliga stigar, det är så jävla bra att cykla med det här gänget. Det känns verkligen som ett privilegium, det spelar ingen roll hur snabb och stark jag förhoppningsvis blir i framtiden av all min seriös träning, denna biten av cyklingen vill jag absolut inte sluta med.

Efter totalt ca 4h var det alltså dags att säga hejdå, och dags för mig att cykla vidare för att komma upp i min kvot timmar i sadeln. Jag cyklade min vanliga runda fast åt andra hållet för första gången, dvs Sickla-Sjöstaden-Hammarbyhöjden-Sköndal-Flaten-Älta-Hellas-Sickla, ca 23km.

De sista 15 minutrarna på rundan när jag redan hade över 5 jobbiga timmar i benen rullade det in två landsvägscyklister framför mig som var fräsha efter en fika på hellas. I backen upp från hellas mot kyrkogården drog jag förbi och ifrån med starka ben. Båda cyklister, uppenbart illa till mods att dom blivit kränkta av en mountainbike med mönsterdäck, drog dom båda ut på bilvägen och började mata på ordentligt. Den ena cyklisten körde om mig i nedförsbacken ner mot kyrkogården, uppenbart hånad av min omkörning i backen uppför, den andra cyklisten var också ute på bilvägen nu och matade. Han höll jag dock bakom mig hela vägen hem, på rejält med avstånd också, HAHA!

Dom blev så kränkta! Det var höjdpunkten på hela rundan! Men fan vilken drömrunda idag, vädret är helt underbart, stigarna är torra, löven ligger fint på backen och sällskapet var perfekt! Det är så jävla kul att cykla, denna känsla ska jag aldrig glömma med cyklingen, jag ska aldrig låta det bli för mycket inriktat på träningen så jag tappar den HÄR känslan. Stöter jag på svårigheter är det hit jag ska ta mig för att komma ihåg vad som cyklingen handlar om i grunden.