TCSI pass idag, äntligen tillbaks i sadeln

Idag blev första riktiga passet sen i fredags vilket var skönt, för abstinensen har varit hög att få komma upp på sadeln igen. Jag var åter på jobbet idag också och det kändes redan efter stockholms proppfulla kollektivbussar och stressade tunnelbanemiljö att jag fortfarande var lite medtagen. Dagen utvecklade sig ungefär i samma linje, panik med saker som måste bli klart samtidigt som jag måste hjälpa till att lära upp nytt folk som fått gå vidare in på min avdelning. Jag hann iallafall klart med vad jag hoppas för dagen vilket är ovanligt, gick hem efter 8h vilket fick räcka för idag. Jag måste jobba in massvis med timmar nu då jag redan låg ett par timmar efter i övertidsschemat och nu blev sjuk i 2 dar vilket betyder 1 karensdag och 20% mindre lön den andra sjukdagen, det betyder ca 8h övertid vilket är otroligt mkt att ta igen när man redan behöver snitta 1h övertid varje dag för att få ihop påsen.

Hur som helst.. Jag hade laddat mentalt hela dagen inför dagens träningspass, och med den extra energin så trodde jag helt ärligt att det skulle gå vägen utan några problem, och delvis blev det även så.

Jag hoppade upp på cykeln och värmde upp i 10minuter. Sen laddade jag iphonen med ....and adjustice for all på volym 11 och drog sen igång första skyltspurten på 30sek. Den första spurten gick rätt bra, jag kände mig lite svagare än normalt och noterade att jag nådde min maxpuls 183slag/min.

Andra skyltspurten kändes ungefär som första, förutom att när jag kollade ner på klockan så kändes det som om denna spurt var 5sekunder längre.. När 30sek var över kände jag dock illamåendet komma, och efter 10sekunders vila började det trycka i övre lårmuskeln ordentligt. Jag tyckte det var konstigt och slappnade av ordentligt, trrycket blev bara värre och värre, det kändes som om jag precis kommit hem från en lång och hård internsiv tävling med innehållande ett par mount everests. Jag blev tvungen att stiga av cykeln, knäppa upp skorna och lägga mig raklång i soffan ~2minuter innan det gav med sig.

Tredje intervallen kördes sedan igång när benen kommit till liv igen och jag kört lite aktiv vila. Den tredje intervallen var tyngre än dom första två, såklart.. Jag kände redan från start att jag inte hade samma push i benen längre, men det är ju lite meningen med dessa intervaller och fenomenet är desamma även om man är tokstark och fullt frisk. Efter denna intervall hade jag inte samma problem med låren längre, men spåren fanns absolut kvar där, jag misstänker att skorna var lite för hårt spända eftersom det inte återkom lika starkt efter jag lättat på dom.

Fjärde skyltspurten var den jobbigaste och vidrigaste. Jag fullföljde den klart medtagen av de tidigare spurterna, men jag kände samma sekund som jag var klar att något var påväg att hända. Jag slängde mig av cykeln rätt ner i soffan, tog av mig tröjan och pulsmätaren då jag upplevde dom trycka mot magen. Illamåendet var starkt och återigen kändes benen våldtagna. Jag låg där nån minut innan illamåendet eskalerade vilket ledde mig till en kort löprunda till toan, en pizza var påväg men jag slapp leverera. Ungefär där bestämde jag mig att 4 utav 5 spurter duger gott och väl när man nyligen varit sjuk.

Har man kört dessa spurter frisk så vet man att även som fullt frisk kan man få till illamående av detta pass, så det är ingen självklar varning om att lägga av. Men jag kände mig svagare än vanligt, och man ska nog kunna sitta på cykeln under hela passet ifall allt står rätt till.

Hur som helst, skönt att vara igång igen!

Nu har jag 1x TCSI, 1x 3h crossrunda och om jag hinner med, 1x TC10/20 och 1x 1h crossrunda kvar på schemat denna vecka. Dom två sista är riktigt lätta pass och behöver ingen utvilad kropp för att genomföra, så det finns nog chans att jag iaf lyckas genomföra ett utav dom om privatlivet vill sig väl. :)