Backträning och misärförfrysning

Jag tog cykeln till jobbet imorse så att jag kunde köra lite backintervaller i nybohovsbacken som ligger nära min arbetsplats, jag skulle även möta upp Per Kumlin där som skulle visa vart han brukar klocka sig på sommaren i backen.

Jag cyklade ett uppvärmningsvarv runt liljeholmen innan jag tog mig mot nybohovsbacken, jag va där säkert 30minuter innan Per skulle dyka upp och tänkte att jag lika gärna kunde leta upp rundan själv och börja köra. Jag lyckades pricka in att hitta starten direkt, dvs där Per brukar starta ifrån vid hans backträning här. Starten börjar precis i bortre hörnet av sjön trehörningen, precis utanför blommenbergskolan. Sen går backen upp för blommenbergsvägen, svänger vänster när man når toppen vidare på alvastravägen och den absolut tuffaste 200m där kurvan är ~150grader, brant och massvis med snömodd, man kommer in i backen i typ 5km/h och sen går det tungt som bara fan på lättaste växeln där och är otroligt lätt att tappa momentum märkte jag. Vidare upp på alvstavägen kommer man ut på sigfridsvägen ca 100m och tar sedan vänster upp för schlytersvägen vilket blir en ytterliggare chockbacke. När man når toppen av denna backe börjar det plana ut lite och strax uppe på denna topp, förutom en enstaka intervall där jag lyckades ta mig ca 50m till, klockade jag in på fyra minuter och avbröt min klättring. Det är egentligen bara näst intill plan mark ca 300m till där Per avslutar sina intervaller, och där han har sommarrekord på racern med 2:14minuter. Själv stoppade jag alltså ca 300m innan slutet eftersom klockan indikerade på att jag kört mina 4 minuter, dagens schema säger nämligen 6x4min backintervaller på låg kadens.

Det var egentligen meningen att Per skulle visa mig hela sträckan men jag hann leta och hitta den själv innan han kom, jag hann t.o.m köra 3 intervaller innan han dök upp. :) Sen körde vi mina resterande 3 intervaller ihop, även om han "ryckte" redan i mitten av första backen på alla intervallerna så jag bara såg ryggen och efter 2minuter inte ens skymten av honom. Sista intervallen tyckte jag att jag höll bättre takt jämfört med tidigare eftersom jag kunde se hans rygg nästan hela tiden, men det visade sig att han måste kört långsammare, för mitt 4minuter larm pep på samma ställe som de gjort på alla varven ;)

Per själv klockade väl in nånstans runt 4minuter på hela distansen idag också, vi kör ju båda på tunga hojar, dubbdäck, tunga ryggsäckar med ombyten för att inte tala om all snömodd på vägen. Det var riktigt tungtrampat helt enkelt, men precis som det ska va, effektiv träning!

Efter att jag kört sex vändor var jag klar medans Per hade en intervall kvar. Vi stod och snackade lite XCE ett tag, det ska bli riktigt kul att få prova på detta på kringelloppet i södertälje i slutet på april. Många åsikter om hur terrängen kommer va har luftats, själv hoppas jag på både nån typ av "lek" med hinder som stockar, velodromkurvor, smala plankor att ta sig över, men samtidigt så ska styrka och anaerobisk uthållighet spela in såklart då det är XC vi snackar om. Egentligen så är jag för fräsh i sporten för att ha allt för många åsikter, men som många argumenterar så hoppas jag också på att det blir en verklig publikgren! Tävlingar centralt i olika städer skulle absolut va grym PR för sporten, och få fler att komma och kolla på vanliga XC tävlingar, eller ställa upp själva i XCE och komma in i vanliga XC så småningomg..

Hur som helst, påvägen hem råkade jag ut för rejäl misär med förfrysning av fingrarna. Smärtan är hemsk, jag var en millisekund ifrån att börja grina och bli desperat samtidigt som jag vet att det inte hjälper och håller det inne. Jag kunde bokstavligt talat inte röra marioteten av mina fingrar ett tag, det stack och sved i dom men egentligen hade jag ingen känsel utöver det. De fingrar jag kunde röra hade jag ingen motorik i och när de rörda sig kände jag knappt av det själv. Riktigt illa var det, värre än den där gången vi precis passerat vega och jag var tvungen att rulla 1-2km p.g.a förfrysning. Faktiskt blev det så illa att det inte kändes säkert att cykla längre så jag hoppade av cykeln och slängde upp den på ryggen medans jag fokuserade helt på att försöka värma och röra fingrarna så mycket som möjligt för att få liv i dom. Efter ett tag vaknade dom till hyfsat igen så jag hoppade upp på cykeln och rullade vidare, tyvärr kom det tillbaks och blev lika illa igen. Jag rullade otroligt sakta resten av vägen hem sen utan att kunna varken växla eller bromsa kändes det illa. Är lite fundersam över den där utomhusrundan på söndag jag posta på happy, kanske är läge att ställa in om minusgraderna håller i sig :\

Det var iallafall skönt att få komma ut och röra på sig ordentligt igen. Benen kändes lite sega men det är väl naturligt när man cyklar i backar. Jag kände mig lite ovan att ta i dock, det går lätt att vänja sig med soffan och bli en mental mygga! ;)

Här är slutet på intervallerna, högsta toppen på nybohovsbacken.