Som en slimmad bäver..

..satt jag fast i våtdräkten som jag idag hämtade upp beggad från Björn! Blev nog rätt bra storlek faktiskt! Den var lite svår att få ut armarna ordentligt i men jag tror snarare det är en vanesak som löser sig med lite erfarenhet.

Rätt nöjd är jag nog ändå för en femhunka! Orca Speedsuit S1 med ett par år på nacken

Och så en liten bild från vätternrundan...

Triathlonutrustning beställd!

Nu har jag fyndat reavaror och begagnat för en triathlon "satsning". Med definitionen på satsning som att köra nått lopp innan året är slut med stor sannolikhet att komma sist och vara sådär publikt sämst men glad ändå. Kommer bli kanon det här!

Björn Rundström från CKCX hade en begagnad våtdräkt som jag hämtar upp ikväll för en liten slant. Tridräkt, googles och såndär löjlig sim-mössa, nummerlappshållare och lite glidkräääm och annat blaj är beställt på rea. Blev förvånad av hur billigt det är med t.ex glasögon för simning och den löjliga mössan. Skulle lika gärna kunna kosta över 2000kr men kostade typ 200kr. Och 59kr för mössan, men den har väl en ganska begränsad utvecklingskostnad kan jag tänka mig.

2XU Compression Trisuit

2XU Silicone swim cap

Tyr Special Ops Polarised Mirrored Googles

Race Belt (Nummerlappshållare)

Kanske köra en klassiker?

Jag börjar bli gubbe, ett år kvar sedan i tisdags för en vecka sedan. 51 veckor kvar alltså av mitt LIV, sen är det ju över såklart.

Jag har funderat lite på det där med att göra en klassiker som så många verkar göra. Mest verkar det vara lite halvdanna motionärer, eller rättare sagt motionärer. Det som lockar mig mest är variationen med olika sporter och olika fokus beroende på vart man är på året. Problemet för mig är dock att jag inte riktigt kunnat släppa taget om cyklingen när jag tidigare funderat på det.

Men nu har jag kört vätternrundan och förutom vasaloppet så tror jag att klassikern är en baggis. Jag är sämst på att springa och springer aldrig, men lidingöloppet.. löpning... kan det vara så jobbigt ifall man inte satsar på en tid? Jag har liksom svårt att tro det, förutom att jag fattar att benen kommer vara totalstumma redan efter 300m. Det där med att lida skrämmer mig inte, och när jag sprang den där milen en enskild gång hade jag nog kunnat springa rätt mycket längre om jag velat. Snabbt hade det inte gått, men fram hade jag tagit mig, det gick fortfarande inte att jämföra med hur jag verkligen LIDER i sadeln på exempelvis tävlingar över 4h. För att inte tala om vättern förra helgen.

Och simingen, ja även där är jag vrålkass. Men enligt en bekant är den enkel, och jag skulle isåfall bara simma i lugn och ro utan att bry mig om tid. Ta mig fram.

Låter lite udda kanske, men jag tycker det finns en charm i det också.


En annan sak som jag funderat på redan sen förra året, var om jag skulle prova på det där med triathlon. En sport med tre sporter i sig, varav två som jag är vrålkass på och en tredje som jag är medioker på. Låter väl helt perfekt???

I korta perspektivet så kommer jag försöka fåtag på en våtdräkt och simma vansbrosimmet om 1½ vecka. Jag har aldrig simmat över 1km, vad jag vet, innan så hur jag fixat 3km har jag ingen aning om. Men det är väl kul, kanske? Så får vi se hur det blir efter det angående triathlon osv...

Ett vasalopp till vintern ser jag fram emot, stugan uppe i orsa kommer vara klar tills dess med badrum, kök, sängar och soffa.


Men lugn. Jag kommer inte sluta med cykling. Det här blir nog bara nått på sidan.. Om det blir nått.. =)

Sjuk sen VR

Jag blev dagarna efter Vätternrundan sjuk, och det har fortfarande inte gett med sig. Börjar bli bättre men inte bra. Den där orsabajken som jag velat köra i tre år nu har jag återigen missat. Kändes väldigt trist att få känningar i halsen igen kvällen innan och vakna upp med mer halsont än tidigare.

Har hostat lite och haft rejält med grön härlig gegga i halsen. Nu har det gått en vecka så jag hoppas det ger med sig snart. Är supersugen på att cykla och simma.

Har börjat snegla lite mot vansbrosimmet också... och en klassiker.. få det gjort när man ändå tagit sig runt Vättern. Men vasaloppet skrämmer som mest, det borde vara värre än Vätternrundan generellt, men inte som Vätternrundan i subgrupp. Men som en otränad som mig kan den nog vara överjävlig även om jag kör i motionärstempo, men det bör jag klara av med några resor till orsa grönklitt i vinter..

En svensk klassiker. Bli gubbe i förtid isåfall!

Tävling på midsommar-morgonen!

Vi drar upp till orsa nu imorrn, eller rättare sagt skattungbyn där vi har och håller på att bygga stuga. För ett par år sedan vaknade jag förvånat upp i husvagnen vi har på tomten då detcyklade förbi massa fina cyklar utanför fönstret. Det visade sig att det fanns en tävling som hette orsabajk'en och som startar ca 300m från vår tomt.

Jag var såklart jättesugen på att köra men hade ingen cykel med mig. Året efter ville jag köra men jag kunde inte få med mig cykeln på något smidigt vis.

I år har vi detlite lättare då vi skaffat bil. Så jag ska köra orsabajk'en på midsommar-morgonen vid 10:00! T'ävlingsklass och längsta distansen på 25km blir det. Jag känner inte igen några namn utan det verkar vara lokala hjältar, troligen med en jävla massa krut i benen. Tidigare år så har jag kännt igen ett par snabba namn.

Det ska bli skitkul att cykla lite mountainbike och eventuellt hitta en grym slinga när man är på semester. Jag ska logga rundan med min garmin så jag kan köra den en annan gång också. Roligt vore även om jag kunde hitta någon där uppe som jag kunde cykla med när jag är uppe på besök i orsa/skattungbyn. Jag kan egentligen ta med både mountainbike eller landsvägscykeln.

Den där vägen genom ingels som vi alltid åker på vägen dit har lockat mig att cykla landsväg på i flera år nu...

Vätternrundan på 8h 20min!

Vilken härlig känsla igår när jag kom i mål, och så här i efterhand. Så många gånger jag höll på att brista mentalt p.g.a smärta i rumpa och magknip, men som jag intalade mig själv om och om igen att hålla ut. Att jag skulle vara så nöjd i efterhand bara jag tog mig i mål, oavsett tid. Och så som jag SKÖRDAR nu, av att jag faktiskt höll ut.

8 timmar 20 minuter. 

- Min första vätternrunda någonsin

- Mitt tredje landsvägspass för året

- På en cykelcross

Jag är både stolt och glad för min egen prestation, men även ödmjuk för vilket härligt gäng med cyklister jag hade runt mig hela dagen. Både de jag startade med och mötte på vägen. Jag är så nöjd och glad, har inte riktigt fattat det än. Vätternrundan var något som jag försökt dämpa pressen inför ända sen jag anmälde mig, men den byggdes verkligen upp till MAX dagarna innan loppet. =)

Jag skrev ihop en RR och ett tack till min HappyMTB Sub8 grupp på happy-forumet, detta får även bli min blogg-post om min första vättenrunda! 

Tack för en fantastisk gårdag! 

Det var min tredje landsvägsrunda i år. Egentligen hade jag planerat mer lvg-cykling innan juni men väder och suget att cykla skog har varit emot den planen. Vättern blev även låg prio i mitt fokus för årets cykling då förra årets Happy Sub8 DNS var sån enorm besvikelse för mig. 


Så en liten RR från mig då! 

Jag kände mig stark och hade inga problem med styrkan för backar och ryckig körning i början, jag hade väntat mig detta innan klungan skruvat in sig och nervositeten skulle sjunka för oss som individer och grupp. Men efter några mil började det kännas hårt i uppförsbackarna och ett par gånger gick det för hårt i långsamma klungan, när vinden låg på. Jag fick även helt osannolikt men sant, vara längst fram vid två-led tre gånger i denna jätteklunga, och det tömde mig för mycket och snabbt. Jag var med och drog de första 94km innan jag kände krampen i en uppförsbacke där klungan gick på lite väl hårt. Tappade då belgiska kedjan men bet mig fast i svansen, tror MarcusS(rätt happy nick?) puttade mig några meter också vilket verkligen hjälpte. Hängde med i svansen men utan Happy-tröja var jag rökt med placeringarna inom den, och oerfarenheten av att aldrig ha kört vätternrundan innan. Det var till och med mitt första landsvägs-lopp någonsin, så jag var en riktig färsking. 

Jag hängde med till ca 12mil där jag fastnade i svansen bakom balansera-klungan när de skulle få langning, de bromsade in framför mig medans Happy-klungan köttade på. Spurtade och täppte en lycka på 50-100m med Marcus på rulle. Vi kom ikapp men jag var rätt rökt och kunde inte hålla mig fast i svansen. 


Där började hoppet rinna ut lite, jag hade tappat klungan. Jag trampade på och fick sällskap av e av cykelvärldens trevligaste, Peranders. Vi körde på och kom ikapp en tredje happyit. Sen anslöt två till bakifrån. Vid fagerhult skulle gröna-klungan strax rulla iväg när vi kom in, visselpipan gick precis när jag ryckte flaskorna ur flaskhållarna. Jag hann ner och panik-fyllde två flaskor och spurtade sen återigen ikapp klungan. 

Hängde med i svansen men var alldeles för rökt. Sub8 när det går lite ryckigt och lite för hårt i backar var nog inte riktigt min grej i år, mina förberedelser var inte tillräckliga. Jag anser att man bör räkna med att ett sånt här arrangemang inte kan gå helt i enlighet med teoretiskt perfektionism, och som det gick i realiteten av vad jag såg så var det en klart godkänd klunga med tanke på omständigheterna. 

Jag hamnade i klunga med en från CK Uppsala och en till här på Happy, arnehavre kanske? Jag drog på så gott jag kunde och vi var 3-4st som gjorde ett bra jobb. Arnehavre(?) krampade efter ett par mil, vi ville ha med honom men han stannade helt så vi fortsatte efter att ha rullat ett par hundra meter i hoppet att han skulle hämta sig. Efter det kämpade vi på 3st i "klungan" i några mil av så hård körning vi klarade av på så få man. 

Men så vid kanske 17-18mil, kom balansera-klungan ikapp oss, och de hade även härliga Peranders och MarcusS! Tempot höjdes 2-3km/h direkt och det var skönt att se lite pigga ansikten runt omkring sig. 

Här började dock mina problem på riktigt, jag hade aldrig längre några problem med själva cyklingen från denna del av loppet. Men redan vid pisspausen vid gränna hade jag så ont i rumpan som jag aldrig någonsin haft innan, ungefär som världens största blåmärke i röven och köttig infektion på det, ungefär så. Jag är van med cykling och många timmar i sadeln, men jag är inte van med Kalas-klädernas vaddering och detta var andra rundan med dessa. Jag är heller inte van med sadeln jag satt på och jag vet sen tidigare att den tillfört en hel del ömhet för mig, heller inte att lägga trycket på sadeln på det viset man gör vid landsvägscykling. 

Detta blev bara värre och värre under rundan och samtidig som balansera-klungan kom ikapp rasade min mage helt. Jag tryckte ett par gel under kommande mil och det blev värre och värre. När det var 9 mil kvar kunde jag inte längre äta eller dricka. 2-3 klunkar max och inget mer alls i gels/liquids/bars-hållet. Att jag hade andra flaska fylld med vatten kopplade jag aldrig, så särskillt fräsh uppe i huvet var jag uppenbarligen inte heller. 

Jag kunde inte hjälpa till att dra längre och koncentrerade mig helt på att behärska smärtan. De sista 5 milen gick vi även ihop med Motala AIF och de ville inte släppa in någon i förningarna heller. De gick dock ifrån i trafik-kaoset som drog ner snittet otroligt mycket mot slutet då vi cyklister fastnade bakom bilar, fick till och med sätta ner foten i marken en gång. 

Jag hängde fortfarande med utan större ansträngning för hjärta, lungor eller ben, men bristen på energi-intaget började sätta sina spår och samtidigt som jag hade världens magknip var jag riktigt hungrig. Men jag satt säkert med i klungan, som sista man för att kunna flytta runt på sadeln så mycket som möjligt för att minska/variera smärtan lite, men förmodligen mest för att det är mentalt skönare att kunna röra på sig när man har ont och fortsätta "tro" att det gör det bättre. Att hålla ut ett litet tag till. 

Inom sista kilometern innan mål stod en bil ganska dumt placerad och skar hastigt av vägen från 4m bredd till 1m bredd. Två stycken ride of hope killar ramlade och skrapade sig själva, cyklarna och bilen i en krasch precis framför mig. Jag tough:ade ett liggande bakhjul på marken direkt efter kraschen men förvärrade inget för någon eller drogs inte själv in i vurpan. Riktigt trist avslutning 2 kurvor innan mål för dom cyklisterna. Min tankar haglade, "Hur gör de nu? Stannar och tar uppgifter? Eller "smiter" de och vill in i mål och få en snabb tid? Tas de för smitning då, även om de vill göra rätt för sig direkt efter målgång? Hur kan de meddela bilisten att de bara ska cykla i mål, och att de snackar om olyckan efter målgång? Det måste vara svårt att få en arg bilist att fatta hur viktigt det är i just det ögonblicket att få cykla de där sista 500m till målet. Några tusen i omlackering är det ju nästan värt, bara man skulle få cykla i mål först.." 

Men dom tankarna i huvet, var jag oerhört lättad när jag kom ner mot vattnet och fick trampa in mot målet. Vilken lättnad. Vilken lidelse jag hade tagit mig igenom. Jag är van med lidelsen från långloppen på mountainbike. Den lidelsen är faktiskt värre och hårdare hela tiden, men den är över på strax över 3h för min del oftast. Och sadeln på mountainbiken är grymt skön samt magen hinner inte krascha då intaget av liquids inte hinner komma upp i samma mängd. 

Jag fick syn på min sambo innan mål och det är bästa minnet från hela rundan. Den känslan, ett léende, glada rop, smärtan snart över, och jag var där på en hyfsad tid även fast jag tappade min primära klunga. 

8h20min. Min första vätternrunda, och första landsvägslopp någonsin. Min tredje landsvägsrunda för året. På en CYKELCROSS. Jag nådde inte sub8-målet, men jag är grymt nöjd med dagen och kommer stolt se tillbaks på den. 


Jag vill passa på att TACKA, er här i tråden och gruppen, vare sig ni tog er i mål på 7:45, senare eller om ni bröt. Tack för att jag fick vara med i er klunga så länge det varade. Det var en väldigt lärorik lektion och erfarenhet för framtida landsvägscykling! 

Och ett speciellt tack till Peranders som är så trevlig och härlig, Marcus som puttade på mig när jag hade det som motigast i en uppförsbacke och höll på att tappa klungan, samt att han sedan vid flera tillfällen skänkte energi i tunnelséendet. "Killen med specialized-hjälmen" som först skällde ut mig för att jag skräpade ner men som sen blev en bra klungkompis ända in i mål, killen från CK Uppsala som både var oerhört trevlig och drog bra, och till sist Mattias Reck & CO i balansera-klungan som jag kunde segla i mål tillsammans med, eller lite före eftersom de saktade ner och samlade ihop sig för att cykla in i mål som ett samlat gäng. 

Om jag åker nästa år igen? Tveksamt. Men man vet aldrig vad som händer i framtiden.. :)

På väg mot Motala i nya-gamla bilen. 66% av ekipagets totalvärde hängde på en krok längst bak..

Snart dags för avtramp!

Eskil var ute längs banan och fick med mig på bild i klungan, det var skönt att höra hans tjut och se kameran i högsta hugg!

Lite solbränna fick jag till också, grundjobbet utfört för cykelsäsongen 2013!

I mål, ombytt med blommor, medalj, vatten och öl.. Vilken dag att minnas, årets bästa säkerligen!

Sista "hårda" passet innan vättern

Ja igår gick det av, sista "hårda" passet innan vättern. Tanken var att det bara delvis skulle var hårt, och delvis väldigt lätt. Det blev hårt i exakt 57 sekunder, 1 sekund från KOM på Brakmarsbacken/vägen på vissvass-rundan.

När jag kom in i vissvass-backen fick jag i fel växel, en för tung, försökte växla ner men tappade momentet HELT vilket man gör i den branta stigningen. Cykeln stannade nästan upp helt och jag såg mitt personliga rekord som jag hoppats på(skulle aldrig fixa KOM här som hasse mård innehåller..) och mitt mentala jag slängde in handduken, växlade ner ännu ett snäpp och sniglade upp för backen.

Nådde ett mental-low och kunde inte ösa på alls även fast jag försökte peppa mig inför åvavägen. När jag väl var där öste jag på, i ca 15sekunder innan tankarna hamnade på annat och jag glömde bort att ösa. En minut hann gå och jag började ösa igen, tappade återigen fokus och tänkte på annat och tappade fart och puls. Gav upp 5minuter in på rundan och cyklade bara på med ett jämnhårt tempo som långt ifrån skulle ge mig ett KOM. Motvinden hjälpte inte heller, det stod 4ms rak motvind innan jag drog ut men den kändes som mer. Ingen ben-sensation med andra ord. I mål kom jag på 21minuter, personliga rekordet och mitt gamla KOM ligger på 18min där. Andreas och Daniel har nu båda spöat det och ligger 5sekunder ifrån varann på 16minuter nånting. Danne hade visst 4.2w/kg när han tog sitt personliga rekord där. Om vi skulle simplifiera det och räkna bort vikt-skillnader oss i mellan och rundans kupering, skulle det innebära ungefär 315w för mig. Det fixar jag aldrig.

Sen så vevade jag på hemåt, stod på till och från men generellt så blev det en ganska lugn runda. Jag tror att jag hade benen med mig dock, men mentalt var jag inte förberedd på att lida. Jag var förberedd på en "lugn runda med några intervaller" vilket i verkligheten är hårdare än det låter för ju lugnare man kör i mellan intervallerna, desto mer förväntningar har man på sig på intervallerna.

Jaja. 45km cyklat iallafall och en förbättrad andra plats på Brakmarsbacken får jag vara nöjd med. Förbättrade min egen tid från 60sek till 57sek trots dåligt växelval, och var bara 1sek ifrån att tangera Andreas KOM.

Jag var även på Specialized Concept Store och inhandlade lite liquids till vättern och långlopp. Hämtade upp mina nya kläder också som nu kommit! Jag tycker att de blev riktigt bra, stilrena, inte för mycket plåtter. Och svarta, det är min melodi =)