Nya tag!

Jag gör en nystart nu, den här hösten och vintern har verkligen inte gått min väg. Mest mentalt men även sjukdom hit och dit och en grym press på jobbet som mjölkat ur både motivationen och prestationen. Jag har gått på lite väl hårt med träningen periodvis, och med träning jag kanske inte ville utföra för stunden. Jag har tappat lite av det roliga med cyklingen, och det är därför jag legat väldigt lågt med bloggen ett tag nu. Men nu har jag sagt upp all jourverksamhet efter juni månad, börjar landa mer i mina arbetsuppgifter på nya jobbet och fått en uppenbarelse om hur jag ska cykla/träna/ha roligt.

Jag ska tillbaks till den där die-hard-kärleken till cyklingen som jag haft och innerst inne har. Och för att ta mig dit kommer jag enbart göra det jag själv vill med cyklingen nu. Är jag inte sugen på intervaller så kör jag inga intervaller. Är jag inte sugen på att cykla en dag, så cyklar jag inte. Detta är vad jag behöver, att känna suget och kärleken till cyklingen igen. And boy I feel it, nu när jag fått prova SuperX'en med zipparna. Det är verkligen en fröjd att glida fram på.

Något som jag är toksugen på är också mountainbiken nu, att köra tisdagsrajderna men även att cykla på andra dagar med de glada sociala gubbarna och tanterna.

Tävlingsresultat får återigen bli nedprioriterat för jag gräver bara ner mig i en ond cirkel när jag tänker prestation, jag är inte gjord för att tänka prestation. Jag är gjord för att vara god, glad och tycka att alla är välkomna överallt, alltid och att alla resultat är godkända resultat. Så länge jag har kul och inte känner pressen, så lär prestation komma också. Men det är inte det jag ska fokusera på, vilket jag tyvärr gjort den senaste tiden.

Vätternrundan, vi får se hur det blir. Jag har inte gett upp än, men jag har förlorat rätt mkt utebliven träning. Det är skitsamma, så tänker jag fr.o.m nu. Jag kan byta till 8:30 gruppen om jag vill utan att behöva byta tid och startgrupp. Det är även lätt byta bort min sub-plats mot en singel-start plats istället. För vätternrundan ska jag köra oavsett. Och jag ger självklart bort min plats om jag känner nån månad innan start att jag inte kommer ha en chans på tiden.

Just nu har jag en stor känsla av positivitet igen, om det mesta faktiskt. Karin kommer ÄNTLIGEN hem nu på onsdag, min vardag blir återigen normal igen och jag kan sluta längta och sakna som man gör när man funnit den man vill leva resten av livet med. Cyklingen kommer bli kul igen, den är redan kul igen faktiskt, iallafall de gånger jag INTE tänker på den där (jävla) prestations-kraven jag har(har haft) på mig själv.


Nu har det dock varit väldigt tunnt med respons på turer i min bekantskaphets-krets när jag själv kunnat cykla. Flera rundor har gått när jag haft jour, när jag varit bokad på annat, när jag inte hunnit hem i tid, när jag haft sömnproblem och behövt sova ut. Det har även varit ett par tävlingar som jag ärligt talat inte varit sugen på att köra då jag vet att jag inte är i fas med det jag hade tänkt mig just angående tävling.

Fuck it. Jag cyklar ju för att det är kul, och då ska det ju vara kul!

Jag har återigen hopp för framtiden och hoppas att ni kommer få läsa goa och glada inlägg från den här gossen återigen. Som ni läst så många utav tidigare.. :)