Fisketider

Härliga tider är det, hösten är här och månen står full i skyn på kvällen. Då det nappar bäst var igår 19:00-20:00. Idag är det 19:22-20:22. I stockholms(tyresö) området iallafall.

Jag har fixat en app(som för allt annat nuförtiden..) för fiske och vilka dagar/tider som är bäst. Man har i stort sätt 4 perioder varje dygn där fiskar sannolikt nappar bättre än övrig tid. Just nu har vi en bra period på kvällen, på natten, på morgonen och mitt på dagen. Just nu mellan 19:22- 20:22, 01:27-3:27, 7:50-850 och 13:36-15:36. Sen visar den även när vi har fullmåne och "helt övertäckt" måne, då det nappar som bäst. 6:e, 7:e och 21 augusti var månadens bästa dagar.

Nästa månad har vi 4 bra nappardagar p.g.a månen. 5:e, 6:e, 19:e och 20:e september. Risken är stor att jag är ute och fiskar då! =)

Jag har faktiskt ganska bra streak senaste tiden. Förr har jag bara fått en enda fisk på kastspö, och då när jag var runt 12 år. Igår fick jag en aborre och hade en FET gädda på kroken men som släppte efter 40sekunders kämpande. Gången innan jag fiskade, i rättvik efter cykelvasan, fick jag två gäddor. Gången innan dess i veckan innan fick jag 3 abborrar och 1 gädda, samt tappade en gädda. Gången innan dess fick jag ingenting. Men gången innan DESS fick jag en gädda.

Så jag har ganska bra flyt just nu med fisket. Min "hemlighet" verkar vara spinnare då jag kastat mer sked men fått mest på spinnare. Spinnare ger ju bättre möjlighet för både gädda och abborre också, och roligast är ju att få åka hem och bara haft nånting, vad som helst, på kroken.

Kastade bort två spinnare igår, bland annat draget som gett mig 5 fiskar, så jag ska till hisport i sickla och köpa 5-6 nya drag till fiskelådan. Det blir nog mest spinnare.

[Tävling] Cykelvasan

Dagen innan, åkte vi 14:00 från stockholm. Jag och familjen, föräldrar och bror. Både jag och Ronnie skulle tävla i år, och han har kommit ikapp mig på cykeln nu så vi visste att det skulle bli jämnt. Vi kom upp ganska sent och fick ungefär 7h sömn.

På tävlingsmorgonen gick vi upp strax efter 6 och hade frukost i magen ungefär 2.5h innan starten. Ingen stress och vi kom iväg bra till starten, trodde vi. 1h 15min la jag in min cykel i fållan och jag hamnade i en sista fjärde delen i fållan, rätt irriterad på att man uppenbarligen fick föra in cykeln lite VÄL tidigt kan jag tycka. Sen blev det värre för funktionärerna hade inte haft koll på hur folk la cyklarna i fållan så de låg alldeles för otätt, vilket medförde att ca 100 personer som kom efter mig, gick förbi min cykel och klämnde in sig längre in i fältet. Irriterad på andra, funktionärer och mig själv för att jag inte "tänkte" på det och "utnyttjade" situationen tidigare, fick jag acceptera faktan att stå väldigt långt bak i fålla 3. Förra året stod jag i fålla 2, även då långt bak men då p.g.a mig själv som kom en halvtimme innan start p.g.a hjärnsläpp.

Starten gick och toppen av fältet hann svänga runt och gå in i startbacken redan innan jag fick rulla en meter. Det kändes rätt surt, såklart. Men man seed:ar sig till fållorna så någonstans finns också rättvisan i detta. Men lite väl många minuter får dom gratis, vilket är en ren förlust på vinnartiden.

Jag visste att formen inte var god, men jag hängde med bra i backen tyckte jag. Tills vi passerat ungefär halva backen där jag började krokna och släppte lite på tempot. Har nog aldrig blivit omkörd av så många i en startbacke någonsin. Efter ett tag så började jag återhämta mig, och ungefär då hörde jag en röst bakom mig, "jag är här". Ronnie hade kommit ikapp, och han hade startat 150placeringar bakom mig i starten, riktigt starkt av honom, eller svagt av mig, eller lite av båda delar. Roligt iallafall. Vi körde ihop med den klunga jag låg med och båda återhämtade oss ganska bra. Vid första langningen åkte jag först och när han kom 5m bakom tappades flaska och han behövde även stanna.

Han kom rejält efter och tappade nån minut där, samtidigt så var jag helt återhämtat och situationer uppstod där jag kunde ta många placeringar utan att spilla extra energi, terräng som både passar mig och Ronnie. Där tog jag ca 15-20 placeringar på några kilometer samtidigt som Ronnie jagade ikapp.

När han var 30sek ifrån min så blev han inprejad i ett langningsbord i en langningsfålla och rev ner ett bord. Upp och jaga fick han göra medans jag hade svårt att hitta bra grupper. Han kom ikapp och meddelande återigen att han var bakom men denna gång har jag inget minne av att höra det. Ändå tittade jag bakåt massvis med gånger och hoppades att få se honom.

Samtidigt som han meddelat att han var bakom hade jag visst passat på att "tokrycka", men det var väl en av mina många taktiska ryck där jag ser att jag kan ta flera placeringar och hitta bra ryggar, terräng som passar mig bra medans det passar andra sämre osv.

Detta var ungefär efter halva loppet och de sista 45km gick inge vidare. Krampen kom när det var 25km kvar och det är första gången jag faktiskt skrikigt av kramp, lyckades fortsätta trampa men det var knappt. Det är det bästa man kan göra av min erfarenhet, ignorera krampen och fortsätta trampa med ca 80 kadens, men att försöka slappna av och inte lägga någon styrka i det krampande benet/låret.

Efter denna punkt så hade jag svårt att hitta bra rulle. Jag låg antingen ensam, eller bakom någon som cyklade lite för långsamt, eller så försökte jag mig på att hänga på folk som jag inte klarade av att följa mer än någon minut. Förra årets minne att det fanns bra rulle både framför och bakom mig som gick att gå med i, existerade inte i år. Troligen för att jag låg en bit längre ner i fältet i år.

Ronnie såg jag inte skymten av men trodde att han skulle dyka upp vilken sekund som helst. Jag visste att han var nära. När jag kom in mot campingen vars mitten ungefär markerar sista kilometern på loppet, så kom krampen i andra benet i den näst sista lilla backen upp mot asfalts-rakan där spurten mot målet skulle gå av stapeln. Jag trampade på men tog bara i med högern, tappade några placeringar och kunde inte växla tempo när jag kom upp på asfalten. Men halvvägs mot målet så ställde jag mig upp 20m innan sista rondellen, precis som planerat, och drog på en spurt med allt det jag hade kvar. Tog 3 placeringar innan mållinjen och kände mig nöjd med det.

Efter målsnöret passerats kom känslan i kroppen, hur jävla tungt det här kändes med andra långlopp jag kört den senaste tiden. Att köra denna distans på cykel i denna ansträngning för min kropp är inte vad jag är van eller tränad för för tillfället.

Resultatet blev 7½ minut sämre än förra året. Men förra året var det torrt och fint, och i år hade det regnat väldigt många natten innan start vilket gjorde spåret rejält mkt mer tungrullat. Jag kände mig även i sämre form än att prestera denna tid så jag var nöjd. 3h 24min körde jag på. Lite revansch vill jag nog ha till nästa år ändå, för man ska ju inte få SÄMRE tider från ett år till ett annat. Det är bara på't igen så kör vi!

Bilder

s

Inför cykelvasan!

Nu är det fredag och imorrn skall vi köra Cykelvasan. Min uppladdning inför årets runda är inte den bästa, snarare den sämsta hittills. Jag cyklade tisdag och onsdag denna vecka och det kändes riktigt skit faktiskt. Det märks att jag sprungit mer än cyklat senaste månaden, konditionen har lidit då benmusklerna för löpning har varit begränsningen. Så syreupptaget har bara rasat, har jag nu märkt. =)


Med det sagt räknar jag inte med någon mästar tid imorrn direkt. Men jag räknar med att ha roligt, som vanligt! Cykelvasan är verkligen skitrolig att cykla eftersom det är ett så stort event, och det är så ofantligt många cyklister så det finns klungor nästan överallt. Det går inte jättelångt till efterkommande cyklist ifall man tappar en klunga.

Och det är en folkfest, ägarna till diverse hus som man passerar sitter ofta ute och hejar på hela dagen. Och i spåret är de flesta glada, det brukas ropas lite fram och tillbaks mellan oss cyklister. Fast så är det iofs alltid när jag cyklar, jag gillar att småprata och skoja med cyklister runt omkring mig på tävlingar de stunder som jag inte flämtar bröstkorgen ur mig.

Och igår var jag och fiskade, och det var min överlägset bästa fiske runda hittills. 4 fiskar!

Cykla sig lite!

Har tränat på när jag velat, igår blev det tisdagsrajd från hammarbybacken! Jag körde med johnnys grupp där även peo och christer var med, resterande crew var som de flesta andra 70 pers som stod vid hammarbybacken, för mig okänt folk! Nån jobbade på sportson men vet inte vem utav dom.

Det blev en grym runda iallafall, precis som vanligt när Johnny guide:ar hamnade vi i lingonristen nån gång och fick vända gåendes, men också lika vanligt är att man får cykla på minst 1-2 nya stigar som är riktigt grymma, vilka man aldrig besökt tidigare!

Jag hade kört på i bra tempo från tyresö till sickla och med enbart lunch i magen tog energin slut senare in på rundan, sista 45min gick jag på sparlåga. Sträckan hem till tyresö efter rundan gick inte många knop men var lika jobbig för det.

Jag har även cyklat andra dagar, bland annat förr-förra tisdagen då min morbror var med. Han ramlade tyvärr och bröt nyckelbenet illa så det blev operation. Det blir en ny operation när det läkt ihop igen, för att ta bort de metall-plattor de har satt upp för att stabilisera benet.

I helgen ska vi till arboga, och jag funderar på att cykla dit.. Vi får se om jag lyckas lösa gps-spår på torsdag kväll, annars blir det nog inte av. Träningsmässigt så kommer jag sticka ut och springa med Henrik på lördagsförmiddagen där hur som helst. Antar att det blir ett par kilometer plus några vändor upp för deras slalombacke, den ligger på bra avstånd och är lagom lång och brant för att träna syreupptag i.

Simträning och löpning

Sen sist har jag simmat och sprungit några gånger. Har blivit lite bättre med simtekniken men tror inte jag kan applicera det i tävlingstempo. Däremot så övade jag också lite bröstsim med ansiktet under vattnet mellan varje simtag, det var mycket lättare att lära sig än crawl och andningen till den.

Löpningen känns mycket bättre, jag blir mindre och mindre stum i benen och kan springa i högre tempo. Men jag har svårt över 4km löpning och tränar det heller inte, och det gör väl inte så mycket då Stockholm Triatlon motionsklass enbart är 5km löpning.

Men nu blir det inge mer simnings-träning för mig på ett tag, jag tatuerade mig idag så 14 dagar minst ska jag hålla mig borta från simningen p.g.a infektionsrisken.

Crawl träning

Idag så åkte vi och badade i skrubba, fin badstrand. Mycket småbarn, långgrunt men gott med plats i vattnet och på sandstranden.

Jag tog med mig mina glasögon och näsklämma och tänkte öva lite crawl med huvudet under vattnet, fokus på att få till andningen och att lägga ner näsa/mun i vattnet. Det gick lite sisådär faktiskt.

Jag provade många olika variationer. Hålla  andan länge, det funkade skitbra när jag var fräsh, men när jag började få puls efter ett tag så funkade det riktigt dåligt. Så jag försökte försökte var tredje simtag, men tanken var att blåsa ut och dra in luft på samma sida, vilket var väldigt svårt. Det blev att jag blåste ut på ena sidan, vände huvudet med nästa simtag och drog in luft där. Ibland lyckades jag med att blåsa ut och dra in på samma så det var svårt att få kontinuitet i detta. Ibland så blåste jag ut på samma sida varje gång medans jag ibland bytte sida helt med tanke på hur det gick.

Jag ska nog spendera lite tid på youtube och crawl-teknik. Både själva simtagen samt andningen. Jag märkte en stor skillnad när man kunde ha huvudet längst fram i fören hela tiden som bröt vattnet, jämfört med att ha huvudet längre upp. Det kändes då som att bakre delen av kroppen lekte ankare och bromsade upp.

15minuter teknik-träning blev det iallafall, jag är rätt mör i armarna idag från igår så det fick räcka. Längre var helt enkelt inte roligt så då får det räcka. Lite mer erfarenhet hann jag dock få.

Mitt första triatlon!

Igår morse så var jag och karin ute och sprang en halvmil, hon visade sin runda här i krokarna som var mkt trevligare än det jag sprungit själv. Sen åkte vi till sickla och badade innan triatlerna började dyka upp. Jag anmälde mig och gjorde i ordning grejerna.

Triatlon tävlingen, som är en träningstävling som går varje onsdag, har en simsträcka på 800m, en cykelsträcka på 1800m och en löpsträcka på 3400m.

Simningen
Vi började simningen och jag hade ingen stress i vattnet utan gick i andra/sista led ner i vattnet vid stranden. Det blev kaos direkt och man simmade nästan på folks fötter och hade folk på sig bakifrån och från sidan de första 10m ut. Jag tänkte att det här får bära eller brista och körde på hela sträckan med crawlande. Jag har nog aldrig crawlat längre än 15m i rad förut, och tekniken därefter, huvet hela tiden ovanför marken. Jag hade även sett att man ska spara benen under simningen så man är pigg till cykel/löpning. Så jag simmade nästan enbart med armarna.

När vi vände efter halva simningen hade nästan hela fältet tagit sig förbi mig, jag låg väl som bäst femma från slutet av 74 startande. Även de som simmade bröstsim hela sträckan simmade i från mig, så mitt crawlande var väl inget imponerande förutom att jag faktiskt orkade simma 800m crawlande från att bara simmat max 15m i rad tidigare. Musklerna har jag där, men tekniken.. not so much.

Transition, Simning --> Cykling
När jag kom upp ur vattnet så hade jag min "snabba" plan på att byta om. Dock skulle jag behöva ta på mig strumpor, jag kunde cykla utan men springa utan skulle jag ändå inte kunna göra senare. Men när jag kom upp där ur vattnet var kroppen helt mör av mjölksyra och hög puls. Det gick inte alls att gå efter planen, fick ner våtdräkten, hälften så långt jag hade tänkt innan jag drog på mig glasögon och hjälm. Och jag orkade inte ens FÖRSÖKA trampa ur våtdräkten ståendes medans jag pillade med glasögon/hjälm. Väl klar där så tog jag ett åratal på mig att få av mig våtdräkten förbi fotknölarna. Sen var jag så trött så jag SATTE mig på marken för att ta på mig strumporna.. ja ni ser, total transition-misär..

Jag tog hojen och sprang iväg vägen, cykelskorna på men inte fastknäppta förrän jag kommit upp i fart, iallafall det funkade. Men mina grymma S-Works skor för mountainbike, och mina GRYMMA spännen på dessa, var inte så grymma för triatlon. Det tog ett år att spänna dom rullandes i sadeln innan jag kunde trampa igång.


Cyklingen
När jag var igång ordentligt så infann sig en konstig känsla i kroppen. Jag var trött. Jag kunde inte alls trampa fort som jag brukar kunna. Det tog mig 1500m innan jag kände att jag var inne i cyklandet, och säkert 5000m innan jag var helt inne i cykel-lunken. Jag siktade folk, kom i fatt, körde i från, några försökte ta rulle men ingen lyckades. På vägen tillbaka passerade jag person nummer 9 som höll sig på rulle i 3km innan backen efter hellasgården där jag gick på rött i triatlon-pinnarna. Tittade bakåt och hade droppat honom redan halvvägs upp i backen.

Körde vidare och tog 10st placeringar på cyklingen och flera minuter på dessa. Nöjd med det så var det dags för nästa transition. 

Transition, Cykling --> Löpning
Denna är lättare än den första och vid denna var jag piggare än efter simningen även fast jag gått hårt. Spännde upp cykelskorna rullandes innan bytet, bromsade ur, hoppade av cykeln och sprang mot min plats. Ena spännet var inte tillräckligt uppspännt så det blev lite problem med det. Av med hjälm och glasögon. På med keps och samma glasögon. Bytte till skor och började springa direkt. Kom på under de fem första meterna att jag borde ha druckit ur flaskan innan jag bromsat in på cykeln 20sekunder tidigare. Gick nu torr i munnen ut på löpningen, vilket lätt sätter sig i det mentala.

Löpningen
Kände att benen var rejält stumma, blev ikapp sprungen under de första 300m redan och växlade upp men kunde inte hänga med. Kom in i en bättre lunk efter 500m och kunde öka lite. Efter ca 2000m kom nästa ikapp mig i en väldig fart, tänkte att jag skulle försöka hänga med men gav upp innan jag hann börja. Jag löpte vidare och började känna det där vassa trycket i bröstet/axeln partiet som jag bara känner vid löpning. Under de sista 500m kom en till ikapp mig i en väldig fart. Jag hängde med 150m i tempot men kunde inte hålla. Tittade bakåt och såg en fjärde, la mig på högt tempo som jag kunde hålla in i mål och höll min placering.

59:a av 74 startande blev jag. Nästan sist, om inte sist, på simningen. Tog 10 placeringar på cyklingen och flera minuter. Förlorade 3 placeringar på löpningen.

Jag var ca 10minuter efter i simingen, och totalt förlorade jag 16minuter på vinnaren. Det tycker jag är helt okej. Skulle jag bara lära mig lite teknik till simningen, träna det lite och fortsätta med löpträning som jag gör så skulle jag nog säkert kunna nå upp halvvägs i placeringslistan till nästa år. Vi får se, jag fortsätter träna på och så får det bli som det blir. :)

Fokus på det roliga, det är min melodi i år och den har varit väldigt behaglig både för kropp, hjärna och HYFSAT för hjärtat och musklerna. Kontinuitet har jag iallafall haft helt okej med, men jag är nog inte så mjölksyretålig som man bör vara som tävlande med prestationsmål.

Det var min första erfarenhet av ett triatlon. Riktigt riktigt roligt var det, väldigt annorlunda och kul med variationen. Roligt med ett lopp som var så kort också, speciellt med tanke på att varje delmoment kändes VÄLDIGT kort. 1h 9min aktivitet.

Resultatlistan
http://www.webscorer.com/race?raceid=10851

Senaste dagarnas huspysslande..

Vi har som sagt skrapat, slipat, tvättat, kittat, målat och målat igen, detta gäller både fönster, dörr och uterummet till huset. Något jag trodde skulle vara 1- 1.5 dags arbete har mynnat ut till 3 dagars arbete med 8h om dagen för 3 personer, och vi är nästan klara med första målningen av uterummet. En dag till för 2 målare parallellt räknar jag med i alla fall innan vi är klara.

Jäkligt kul har det i alla fall varit även om det varit slitigt. Kroppen kännas som efter ett långlopp med träningsvärk på underligga ställen, men man har även ont i leder, har skavsår och sår lite här och var. Huden kliar där det kommit färg och olika tvättmedel för de delar vi målat. Tre olika tvättmedel faktiskt, fönster, fasad och mot beväxning.

Men fint blir det! Fönster och dörr var mest för att det inte skulle gå sönder, det skulle gjort senast för 2-3 år sedan men förra ägarna verkar inte ha prioriterat hela fönster och dörrar. Kanske planerade de att byta ut fönstrena inom kort ändå, det är original-fönstren från 1962 tror jag. Riktigt fina stora fönster för att vara från den tiden isåfall, men bytas lär de behövas. Men nu klarar vi oss 10 år till på dessa i alla fall. Dvs om vi inte får för oss att måla om dom i annan färg bara för det dekorativa med en fin fasad..... vi har ju planer på det faktiskt.... Vi får se!

Uretummet minus en dags arbete, här två dagars arbete kvar. Men fint blir det, ett stort lyft från det gamla tråkiga bruna. Växterna kommer verkligen fram mot den vita bakgrunden.

Dörr och två fönster skrapade, slipade, tvättade, kittade och måladet två gånger.

Vi har planer på att måla tegelfasaden vit, och fönster, dörrar, osv i en annan färg. Kanske sätta upp '"fönsterluckor" på sidorna för det dekorativa. 1 liter färg per kvadratmeter får man räkna med enligt en googling, ska räkna på det senare, men inom 3-5 år kan jag tänka mig att huset ser helt annorlunda ut. Blir nog ett klart lyft om man vill sälja nån gång också!

Ett stort tack till Rickard Fällman som varit här och hjälpt oss i tre dagar!

Semestern fortsätter..

Jag tog ett par "vilodagar" men är väldigt sliten, vi har målat om en dörr, två stora fönster och är inom 1h arbete klara med första målningen av uterummet.

För tre dagar sen sa jag, när vi var i affären och handlade grejerna till dörr och fönster att, "vi målar det här nu innan lunch så åker vi tillbaks och handlar färg till uterummet och börjar med efter lunch!" Jo tjena tidsoptimisten. Tre dagar senare blev vi helt klara med dörr och fönster. Och uterummet har tagit oss 2 dagar bara att tvätta och måla vilket var massvis med färre steg än dörr och fönster, men det är pillrigt arbete så det tar tid. Och uterummet är stort.

Men fint blir det!

Efter tredje dagen med 8h arbete om dagen multiplicerat på 3st personer så drog jag och Rickard ut och cyklade lite. Vissvass-rundan i motvind på åvavägen, jag kammade hem en tredje bästa tid hittills på 19:02 och 36.1km/h. Rickard låg på rulle hela vägen men hängde med och var pigg, hade kunnat hjälp till med draghjälpen men det var vi inte säkra på så vid start så han skulle bara försöka överleva min rulle vilket gick kanon. Tyvärr var det motvind även idag, tråkigt att jag alltid har det när jag kör rundan, vill ju slå mitt rekord på 37.4km/h och 18:24 som jag har sen tidigare.

Ìngen löpning blev det idag heller. Jag är för öm i hela kroppen och nöjde mig med 45km hår intervaller. Körde hyfsat i brakmarsbacken med 3sek från mitt rekord. Han en växel som slog i vissvassbacken så jag tappade farten och "gav upp" halvvägs upp ungefär.

Inget göteborg, löpträning, Sickla Triatlon..

Karin blev dålig på morgonen i söndags när vi skulle åka så vi stannade hemma, det blir inget Göteborg för oss i år. Vi var inne hela dagen och tittade på serier. Dagen efter blev det trädgårdsarbete och lite mer serier.

Idag tisdag har jag varit ute och sprungit, tog en kortare runda och sprang på 12% snabbare än förra tiden på samma sträcka. Så lite tar sig nog löpträningen jag fått in, även om jag fortfarande är riktigt kass, men idag kändes det som om jag ändå sprang och inte bara stapplade fram med stumma ben.

Eftersom vi är hemma i el'stockholm'o blir det Sickla Triatlon för mig imorrn. Nervöst, men det ska nog gå bra. Ska bli riktigt kul att prova på och delta i ett sånt event! Träningstävling sägs det, jag ser det som tävling. Eller snarare ett motionslopp, på tid =)

Såhär dagen innan premiären på en triatlon-tävling laddar jag såklart upp seriöst. Första ölen är nere, jag jobbar just nu på ett glas bubbel. Och än är inte kolhydratsladdningen över. Snart drar vi in till stan och kollar lite affärer(om de inte stängt), käkar nått gott eller annat.

Javisst ja, och bilen går bra.

Tränar nästan varje dag..

Det blir mkt träning just nu. Jag har ju bestämt mig för att prova på lite triatlon denna sommar redan, en sen "satsning". Men jag har kommit igång bra, provade våtdräkt och årets andra dopp en kväll, simmade Vansbrosimningen på 3000m på 1h15min i motionstempo kvällen efter, hade cyklat i tre dar i rad innan dess, sen blev det mer löpträning, mer cykling och löpträning i kombination efter varje cykelpass.

Åtta dagar i rad tränade jag, blandat lugnt och hårt efter vad kroppen klarat av. Tog en vilodag och cyklade två dar i rad igen men återigen vilodag idag, inte för att jag tror det behövs utan för att helt enkelt göra annat, som att åka och bada.

Imorrn åker vi till Göteborg och tanken är att vi skulle segla i tre dar men det verkar blåsa för mkt för optimistjollen så vi får se hur det blir med den fronten. Vi åker ner i alla fall och får göra annat om seglingen skiter sig. Jag tar med mig lite träningsredskap så får vi se vad som händer.

Om stjärnorna står sig rätt så kör jag sickla triatlon på onsdag. Men jag tvivlar att jag får möjligheten, vi får se. Annars blir det definitivt premiär NÄSTA onsdag.

Tredje passet i rad ikväll!

Nu är jag igång igen, jag drog på mig en rejäl förkylning som vägrat släppa sedan Vättern. 18 dagar utan cykling blev det men nu är jag äntligen frisk igen.

Tempo + Sickla Triatlon
Körde ett prova-på pass i onsdags med tempo från Tyresö - Sickla Strand där det är triatlon tävling varje onsdag. Det var en bisarr upplevelse att se det kryllandes av våtdräkter och cyklar precis överallt vid den ytterst lilla badstranden. Det var riktigt kul att titta och jag var jättesugen på att delta, men glad att jag nu har sett en tävling innan jag faktiskt anmäler mig för en.

Alla startade på land, vid signal sprang de ner i vattnet och hade en jävla fart redan från stnästan halvvägs av de där 800m(?) så hade de sista kommit ca 50m. Det blev dock enorma "köer" i vattnet och trångt, mycket likt ett mtb-långlopp vid första stigpartierna. Och de långsammaste såg ut att cykla bröstsim i väldigt lugnt tempo, precis så att de inte sjunker ungefär.

När de första kom in för byte till cykel blev det mycket spännande att se hur de faktiskt gör. Jag har youtube:at dessa "transitions" och har(hade) redan min taktik färdig, men nu har den nog förbättrats lite. De flesta taktikerna var faktiskt, riktigt dåliga då de flesta inte verkar ha en riktig plan. Men jag blev imponerad av kille nummer 3 upp ur vattnet som var ÖVERLÄGSET snabbast i detta segment, han tog säkert halva tiden på sig jämfört med kille nummer 1 och 2 upp ur vattnet, även fast de var generellt snabba jämfört med resterande delar av fältet.

Hans taktik var:
1. Knäppa upp våtdräkten springandes
2. Ta av glasögon och sim-mössa
3. Dra av sig överdelen på våtdräkten springandes, och släppte glasögon/mössa i ena ärmen när han tog av sig den.
4. Han stannade vid cykeln samtidigt som han drog ner våtdräkten ner till knäna med händerna
Nästa steg var där han verkligen tjänade tid jämfört med konkurrenterna, och faktiskt var snabbare än den taktik jag youtube:at mig fram till.
5. Samtidigt som han stod och trampade ur sig dräkten med enbart benen, tog han på sig glasögon och hjälm.
6. Inte förrän han var klar med glasögon/hjälm, så drog han av den sista delen av våtdräkten(över hälarna) med händerna. Och när denna var av så var han klar, och började springa med cykeln.
7. Hoppade upp på cykeln
8. Satte fötterna på skorna, som satt fast i pedalerna.
9. Började trampa/cykla i uppförsbacken upp från Sickla Strand.
10. Nästa steg såg jag inte, men nästa del är att stoppa i fötterna i skorna och spänna fast sig när han fått upp fart på cykeln, rullandes i hög fart på lämpligt ställe.

Steg 5 var alltså det han skiljde sig på, han tog av sig våtdräkten nästan helt parallellt med att han satte på sig glasögon och hjälm. Detta innebar att han sparade in HELA den tiden det tog att ta på sig glasögon och hjälm jämfört med sina konkurrenter, det enda han kunde gjort bättre var att lyckas ta av våtdräkten HELT med benen/fötterna samtidigt som han tog på sig glasögon/mössa, men då snackar vi om 1sek snabbare enbart då han kom så långt parallellt. Från att han stannade vid sin cykel tills han började springa iväg med den, tog max 5 sekunder, många tog längre tid på sig att bara ta av sig våtdräkten. Han var otroligt snabb och koordinerad. Hans ombyte var dubbelt så snabb som sina snabbaste konkurrent.

Efter att jag stått still och tittat i 5-10 minuter cyklade jag iväg, tempo hem mot Tyresö var planen. Med en Specialized Concept Store-påse hållandes i handen som tog mycket vind, trodde jag ändå att jag skulle vara snabb, och lite kul skulle det vara att jämföra mig med andra på tempo-etappen, halva deras sträcka skulle vi cykla tillsammans i alla fall.

Jag hade 20m lucka till en kille framför mig som såg snabb ut och hade en riktig tempo/triatlon Och han visade sig vara snabb för jag slet ordentligt och kunde inte komma ikapp, knappade in till 10m som bäst men när vi nådde älta tappade jag honom lite och släppte iväg han till 100m försprång vid rondellen i älta. Vi körde om 3-4st och ingen kom ikapp oss. Men hårda grabbar är det som håller på med den här sporten helt klart!

Så två tempo-etapper på 15km blev det för min del denna dag. Jag är inte i form men jag fick inga sjuk-vibbar vilket jag var mycket glad över.


Cykling till Årsta havsbad + löpning
När jag vaknade upp igår så hade jag fortfarande inga nya sjuk-vibbar vilket bekräftade att jag är frisk igen. Mycket lättad av det så tänkte jag på nästa cykelrunda direkt.

Det blev att jag tänkte cykla ut till Årsta havsbad, och eftersom jag bor närmare söderut än tidigare när vi bodde i sickla, skarvade jag på med kuperade vissvass-rundan. Detta blev första rundan med mina nya tempo-pinnar som jag inhandlade på Specialized Concept Store dagen innan. Det var både läskigt, hjälpande och stjälpande visade det sig.

Det var svårt att lära sig hur jag skulle använda dessa effektivt eftersom jag inte kan växla med dom. Jag litade inte heller på dom fullt ut så jag vågade inte ta i så jag sprack när jag höll i dom. Detta resulterade till att jag ofta satt med för hög eller snarare oftare med för låg kadens. Det innebar också att jag inte cyklade så energi-effektivt. Ju längre rundan gick desto mer vågade jag ta i pinnarna, och jag märkte mot slutet av rundan att man kan hålla ordentligt och trycka "ner" sig vilket gav rundtrampet en ordentlig boost. Bara detta måste hjälpa en hel del. Men för min del så verkar det bara effektivt i de sträckor där det uppenbart inte behövs växlas och man redan fått i rätt kadens.

Jag gav mig på ett strava försök på åvavägen men det blåste inte som klart.se hade förutspått att det skulle, jag fick sida-mot längst hela etappen. Snittade 36.5km/h och körde ca 90sek sämre än mitt förra rekord. Men jag tog heller inte i lika mycket i och med invänjningen av tempo-pinnarna. Rekordet som Andreas har tagit, som jag en gång hade(på 37.4km/h), är 41.3km/h. Daniel har 41.1km/h. Jag tror inte att jag kommer kunna matcha dom tiderna denna sommar, det skulle innebära att jag skulle behöva trycka 330w i 16.5 minuter för att tangera deras rekord vilket inte alls är realistiskt för mig.

Sen vidare ut mot Årsta havsbad och Västerhaninge där jag tiggde lite påfyllning av flaskan. Cyklade sen hem via Dalarövägen, Brandbergen och Vendelsö. Tänkte ge mig på ett strava-segment i mina hoods på vägen igenom trollbäckens villaområde men jag körde fel redan från början så det blev inget.

När jag kom hem bytte jag om och drog ut på en löprunda, en kort sådan. 8min 39sek sprang jag 1.63km på. Jag började de första 2 minuterna i bra tempo, men pulsen var enorm och benen skrek. Så jag fick till och med gå i 15sekunder innan jag kunde fortsätta, då i mycket lugnare tempo. Det är ganska kuperat i området och första biten gick nedåt, hädanefter var det mest uppför så snabbt gick det verkligen inte, vill nog inte räkna ut vad jag skulle sprungit i det tempot på en mil. ;) Mitt enda försök på milen sen tidigare är 59min 51 sek om jag minns rätt. Jag har ALDRIG löptränat i hela mitt liv. Förutom någon enstaka 400-800m träning med hockeylaget i unga tonåren.

Stretchade sedan vader, baksida, framsida lår och ljumskar vilken gjorde susen för dagen efter, idag. Känner av löpnings-musklernas ansträngning igår men mest är det faktiskt axlar och nacke från tempo-pinnarna som känns, kanske för att jag inte stretchade dom, eller inte.

Idag åker vi till Orsa/Skattungbyn. Vi har hus och kattvakt som kommer bo här under tiden, och jag ska ta med mig cykeln! Jag har velat cykla en sträcka i 3 år nu som går mellan Bjursås och Skattungbyn där vi har stugan. Vägen kallas "Ingelsvägen" av oss icke boende i området men jag tror att det kan vara rätt benämning, det är vägen som skyltas "Ingels" från "stora vägen" i slutet av bjursås. Sträckan till skattungbyn är 67km och magisk de första 55km ungefär, mitt ute i "ingenstans" med skog till höger och vänster går en slingrig väg med få bilar på sig. Den sista biten är idyllisk för dalarna. Röda stugor, slingriga vägar, häftig utsikt. Första delen av sträckan har riktigt härliga stigningar och jäääättelånga nedförsbackar, det kommer bli så jävla ballt!

Och sen får vi se hur det blir mer med träningen. Jag har tänkt komma igång ordentligt med simning, löpning, cykling med start kommande dagar i Skattungbyn. Jag ska undersöka om det går att efteranmäla sig till vansbrosimmet på söndagen, om inte kanske jag åker långloppet i Rättvik på söndagen. Det kanske även blir en vända på siljan runt-banan, om jag lyckas hitta gpx-filen för rundan. Och jag ska försöka simma i älven vid stugan med våtdräkten. Och all cykling hädanefter kommer sluta med ca 10min löpning hädanefter.

Men fokus kommer alltid ligga på cyklingen i min träning oavsett. Simningen och löpningen kommer förmodligen bara bli något jag ska försöka ta mig igenom och bara nå en låg acceptansnivå på. Men jag vill få ett OK löpsteg och lära mig att crawla.


Så, det är mina senaste dagar här och planen framöver! Jag tar med mig datorn till orsa/skattungbyn men är inte säker på om det blir nått bloggande, mottagningen på mobilen(internet) är riktigt kass däruppe tyvärr.

Startsignalen där de första tar steget ner i vattnet

Väl i vattnet blev det trångt

 Folk byter om innan tävlingen och gör sina "transition" platser redo

 Min cykelcross blev en tempohoj

 Och ute i riktig tempo-terräng på väg till åvavägen

Påväg mot Årsta havsbad!

Sträckan jag ska cykla ikväll!

Som en slimmad bäver..

..satt jag fast i våtdräkten som jag idag hämtade upp beggad från Björn! Blev nog rätt bra storlek faktiskt! Den var lite svår att få ut armarna ordentligt i men jag tror snarare det är en vanesak som löser sig med lite erfarenhet.

Rätt nöjd är jag nog ändå för en femhunka! Orca Speedsuit S1 med ett par år på nacken

Och så en liten bild från vätternrundan...

Triathlonutrustning beställd!

Nu har jag fyndat reavaror och begagnat för en triathlon "satsning". Med definitionen på satsning som att köra nått lopp innan året är slut med stor sannolikhet att komma sist och vara sådär publikt sämst men glad ändå. Kommer bli kanon det här!

Björn Rundström från CKCX hade en begagnad våtdräkt som jag hämtar upp ikväll för en liten slant. Tridräkt, googles och såndär löjlig sim-mössa, nummerlappshållare och lite glidkräääm och annat blaj är beställt på rea. Blev förvånad av hur billigt det är med t.ex glasögon för simning och den löjliga mössan. Skulle lika gärna kunna kosta över 2000kr men kostade typ 200kr. Och 59kr för mössan, men den har väl en ganska begränsad utvecklingskostnad kan jag tänka mig.

2XU Compression Trisuit

2XU Silicone swim cap

Tyr Special Ops Polarised Mirrored Googles

Race Belt (Nummerlappshållare)

Kanske köra en klassiker?

Jag börjar bli gubbe, ett år kvar sedan i tisdags för en vecka sedan. 51 veckor kvar alltså av mitt LIV, sen är det ju över såklart.

Jag har funderat lite på det där med att göra en klassiker som så många verkar göra. Mest verkar det vara lite halvdanna motionärer, eller rättare sagt motionärer. Det som lockar mig mest är variationen med olika sporter och olika fokus beroende på vart man är på året. Problemet för mig är dock att jag inte riktigt kunnat släppa taget om cyklingen när jag tidigare funderat på det.

Men nu har jag kört vätternrundan och förutom vasaloppet så tror jag att klassikern är en baggis. Jag är sämst på att springa och springer aldrig, men lidingöloppet.. löpning... kan det vara så jobbigt ifall man inte satsar på en tid? Jag har liksom svårt att tro det, förutom att jag fattar att benen kommer vara totalstumma redan efter 300m. Det där med att lida skrämmer mig inte, och när jag sprang den där milen en enskild gång hade jag nog kunnat springa rätt mycket längre om jag velat. Snabbt hade det inte gått, men fram hade jag tagit mig, det gick fortfarande inte att jämföra med hur jag verkligen LIDER i sadeln på exempelvis tävlingar över 4h. För att inte tala om vättern förra helgen.

Och simingen, ja även där är jag vrålkass. Men enligt en bekant är den enkel, och jag skulle isåfall bara simma i lugn och ro utan att bry mig om tid. Ta mig fram.

Låter lite udda kanske, men jag tycker det finns en charm i det också.


En annan sak som jag funderat på redan sen förra året, var om jag skulle prova på det där med triathlon. En sport med tre sporter i sig, varav två som jag är vrålkass på och en tredje som jag är medioker på. Låter väl helt perfekt???

I korta perspektivet så kommer jag försöka fåtag på en våtdräkt och simma vansbrosimmet om 1½ vecka. Jag har aldrig simmat över 1km, vad jag vet, innan så hur jag fixat 3km har jag ingen aning om. Men det är väl kul, kanske? Så får vi se hur det blir efter det angående triathlon osv...

Ett vasalopp till vintern ser jag fram emot, stugan uppe i orsa kommer vara klar tills dess med badrum, kök, sängar och soffa.


Men lugn. Jag kommer inte sluta med cykling. Det här blir nog bara nått på sidan.. Om det blir nått.. =)

Sjuk sen VR

Jag blev dagarna efter Vätternrundan sjuk, och det har fortfarande inte gett med sig. Börjar bli bättre men inte bra. Den där orsabajken som jag velat köra i tre år nu har jag återigen missat. Kändes väldigt trist att få känningar i halsen igen kvällen innan och vakna upp med mer halsont än tidigare.

Har hostat lite och haft rejält med grön härlig gegga i halsen. Nu har det gått en vecka så jag hoppas det ger med sig snart. Är supersugen på att cykla och simma.

Har börjat snegla lite mot vansbrosimmet också... och en klassiker.. få det gjort när man ändå tagit sig runt Vättern. Men vasaloppet skrämmer som mest, det borde vara värre än Vätternrundan generellt, men inte som Vätternrundan i subgrupp. Men som en otränad som mig kan den nog vara överjävlig även om jag kör i motionärstempo, men det bör jag klara av med några resor till orsa grönklitt i vinter..

En svensk klassiker. Bli gubbe i förtid isåfall!

Tävling på midsommar-morgonen!

Vi drar upp till orsa nu imorrn, eller rättare sagt skattungbyn där vi har och håller på att bygga stuga. För ett par år sedan vaknade jag förvånat upp i husvagnen vi har på tomten då detcyklade förbi massa fina cyklar utanför fönstret. Det visade sig att det fanns en tävling som hette orsabajk'en och som startar ca 300m från vår tomt.

Jag var såklart jättesugen på att köra men hade ingen cykel med mig. Året efter ville jag köra men jag kunde inte få med mig cykeln på något smidigt vis.

I år har vi detlite lättare då vi skaffat bil. Så jag ska köra orsabajk'en på midsommar-morgonen vid 10:00! T'ävlingsklass och längsta distansen på 25km blir det. Jag känner inte igen några namn utan det verkar vara lokala hjältar, troligen med en jävla massa krut i benen. Tidigare år så har jag kännt igen ett par snabba namn.

Det ska bli skitkul att cykla lite mountainbike och eventuellt hitta en grym slinga när man är på semester. Jag ska logga rundan med min garmin så jag kan köra den en annan gång också. Roligt vore även om jag kunde hitta någon där uppe som jag kunde cykla med när jag är uppe på besök i orsa/skattungbyn. Jag kan egentligen ta med både mountainbike eller landsvägscykeln.

Den där vägen genom ingels som vi alltid åker på vägen dit har lockat mig att cykla landsväg på i flera år nu...

Vätternrundan på 8h 20min!

Vilken härlig känsla igår när jag kom i mål, och så här i efterhand. Så många gånger jag höll på att brista mentalt p.g.a smärta i rumpa och magknip, men som jag intalade mig själv om och om igen att hålla ut. Att jag skulle vara så nöjd i efterhand bara jag tog mig i mål, oavsett tid. Och så som jag SKÖRDAR nu, av att jag faktiskt höll ut.

8 timmar 20 minuter. 

- Min första vätternrunda någonsin

- Mitt tredje landsvägspass för året

- På en cykelcross

Jag är både stolt och glad för min egen prestation, men även ödmjuk för vilket härligt gäng med cyklister jag hade runt mig hela dagen. Både de jag startade med och mötte på vägen. Jag är så nöjd och glad, har inte riktigt fattat det än. Vätternrundan var något som jag försökt dämpa pressen inför ända sen jag anmälde mig, men den byggdes verkligen upp till MAX dagarna innan loppet. =)

Jag skrev ihop en RR och ett tack till min HappyMTB Sub8 grupp på happy-forumet, detta får även bli min blogg-post om min första vättenrunda! 

Tack för en fantastisk gårdag! 

Det var min tredje landsvägsrunda i år. Egentligen hade jag planerat mer lvg-cykling innan juni men väder och suget att cykla skog har varit emot den planen. Vättern blev även låg prio i mitt fokus för årets cykling då förra årets Happy Sub8 DNS var sån enorm besvikelse för mig. 


Så en liten RR från mig då! 

Jag kände mig stark och hade inga problem med styrkan för backar och ryckig körning i början, jag hade väntat mig detta innan klungan skruvat in sig och nervositeten skulle sjunka för oss som individer och grupp. Men efter några mil började det kännas hårt i uppförsbackarna och ett par gånger gick det för hårt i långsamma klungan, när vinden låg på. Jag fick även helt osannolikt men sant, vara längst fram vid två-led tre gånger i denna jätteklunga, och det tömde mig för mycket och snabbt. Jag var med och drog de första 94km innan jag kände krampen i en uppförsbacke där klungan gick på lite väl hårt. Tappade då belgiska kedjan men bet mig fast i svansen, tror MarcusS(rätt happy nick?) puttade mig några meter också vilket verkligen hjälpte. Hängde med i svansen men utan Happy-tröja var jag rökt med placeringarna inom den, och oerfarenheten av att aldrig ha kört vätternrundan innan. Det var till och med mitt första landsvägs-lopp någonsin, så jag var en riktig färsking. 

Jag hängde med till ca 12mil där jag fastnade i svansen bakom balansera-klungan när de skulle få langning, de bromsade in framför mig medans Happy-klungan köttade på. Spurtade och täppte en lycka på 50-100m med Marcus på rulle. Vi kom ikapp men jag var rätt rökt och kunde inte hålla mig fast i svansen. 


Där började hoppet rinna ut lite, jag hade tappat klungan. Jag trampade på och fick sällskap av e av cykelvärldens trevligaste, Peranders. Vi körde på och kom ikapp en tredje happyit. Sen anslöt två till bakifrån. Vid fagerhult skulle gröna-klungan strax rulla iväg när vi kom in, visselpipan gick precis när jag ryckte flaskorna ur flaskhållarna. Jag hann ner och panik-fyllde två flaskor och spurtade sen återigen ikapp klungan. 

Hängde med i svansen men var alldeles för rökt. Sub8 när det går lite ryckigt och lite för hårt i backar var nog inte riktigt min grej i år, mina förberedelser var inte tillräckliga. Jag anser att man bör räkna med att ett sånt här arrangemang inte kan gå helt i enlighet med teoretiskt perfektionism, och som det gick i realiteten av vad jag såg så var det en klart godkänd klunga med tanke på omständigheterna. 

Jag hamnade i klunga med en från CK Uppsala och en till här på Happy, arnehavre kanske? Jag drog på så gott jag kunde och vi var 3-4st som gjorde ett bra jobb. Arnehavre(?) krampade efter ett par mil, vi ville ha med honom men han stannade helt så vi fortsatte efter att ha rullat ett par hundra meter i hoppet att han skulle hämta sig. Efter det kämpade vi på 3st i "klungan" i några mil av så hård körning vi klarade av på så få man. 

Men så vid kanske 17-18mil, kom balansera-klungan ikapp oss, och de hade även härliga Peranders och MarcusS! Tempot höjdes 2-3km/h direkt och det var skönt att se lite pigga ansikten runt omkring sig. 

Här började dock mina problem på riktigt, jag hade aldrig längre några problem med själva cyklingen från denna del av loppet. Men redan vid pisspausen vid gränna hade jag så ont i rumpan som jag aldrig någonsin haft innan, ungefär som världens största blåmärke i röven och köttig infektion på det, ungefär så. Jag är van med cykling och många timmar i sadeln, men jag är inte van med Kalas-klädernas vaddering och detta var andra rundan med dessa. Jag är heller inte van med sadeln jag satt på och jag vet sen tidigare att den tillfört en hel del ömhet för mig, heller inte att lägga trycket på sadeln på det viset man gör vid landsvägscykling. 

Detta blev bara värre och värre under rundan och samtidig som balansera-klungan kom ikapp rasade min mage helt. Jag tryckte ett par gel under kommande mil och det blev värre och värre. När det var 9 mil kvar kunde jag inte längre äta eller dricka. 2-3 klunkar max och inget mer alls i gels/liquids/bars-hållet. Att jag hade andra flaska fylld med vatten kopplade jag aldrig, så särskillt fräsh uppe i huvet var jag uppenbarligen inte heller. 

Jag kunde inte hjälpa till att dra längre och koncentrerade mig helt på att behärska smärtan. De sista 5 milen gick vi även ihop med Motala AIF och de ville inte släppa in någon i förningarna heller. De gick dock ifrån i trafik-kaoset som drog ner snittet otroligt mycket mot slutet då vi cyklister fastnade bakom bilar, fick till och med sätta ner foten i marken en gång. 

Jag hängde fortfarande med utan större ansträngning för hjärta, lungor eller ben, men bristen på energi-intaget började sätta sina spår och samtidigt som jag hade världens magknip var jag riktigt hungrig. Men jag satt säkert med i klungan, som sista man för att kunna flytta runt på sadeln så mycket som möjligt för att minska/variera smärtan lite, men förmodligen mest för att det är mentalt skönare att kunna röra på sig när man har ont och fortsätta "tro" att det gör det bättre. Att hålla ut ett litet tag till. 

Inom sista kilometern innan mål stod en bil ganska dumt placerad och skar hastigt av vägen från 4m bredd till 1m bredd. Två stycken ride of hope killar ramlade och skrapade sig själva, cyklarna och bilen i en krasch precis framför mig. Jag tough:ade ett liggande bakhjul på marken direkt efter kraschen men förvärrade inget för någon eller drogs inte själv in i vurpan. Riktigt trist avslutning 2 kurvor innan mål för dom cyklisterna. Min tankar haglade, "Hur gör de nu? Stannar och tar uppgifter? Eller "smiter" de och vill in i mål och få en snabb tid? Tas de för smitning då, även om de vill göra rätt för sig direkt efter målgång? Hur kan de meddela bilisten att de bara ska cykla i mål, och att de snackar om olyckan efter målgång? Det måste vara svårt att få en arg bilist att fatta hur viktigt det är i just det ögonblicket att få cykla de där sista 500m till målet. Några tusen i omlackering är det ju nästan värt, bara man skulle få cykla i mål först.." 

Men dom tankarna i huvet, var jag oerhört lättad när jag kom ner mot vattnet och fick trampa in mot målet. Vilken lättnad. Vilken lidelse jag hade tagit mig igenom. Jag är van med lidelsen från långloppen på mountainbike. Den lidelsen är faktiskt värre och hårdare hela tiden, men den är över på strax över 3h för min del oftast. Och sadeln på mountainbiken är grymt skön samt magen hinner inte krascha då intaget av liquids inte hinner komma upp i samma mängd. 

Jag fick syn på min sambo innan mål och det är bästa minnet från hela rundan. Den känslan, ett léende, glada rop, smärtan snart över, och jag var där på en hyfsad tid även fast jag tappade min primära klunga. 

8h20min. Min första vätternrunda, och första landsvägslopp någonsin. Min tredje landsvägsrunda för året. På en CYKELCROSS. Jag nådde inte sub8-målet, men jag är grymt nöjd med dagen och kommer stolt se tillbaks på den. 


Jag vill passa på att TACKA, er här i tråden och gruppen, vare sig ni tog er i mål på 7:45, senare eller om ni bröt. Tack för att jag fick vara med i er klunga så länge det varade. Det var en väldigt lärorik lektion och erfarenhet för framtida landsvägscykling! 

Och ett speciellt tack till Peranders som är så trevlig och härlig, Marcus som puttade på mig när jag hade det som motigast i en uppförsbacke och höll på att tappa klungan, samt att han sedan vid flera tillfällen skänkte energi i tunnelséendet. "Killen med specialized-hjälmen" som först skällde ut mig för att jag skräpade ner men som sen blev en bra klungkompis ända in i mål, killen från CK Uppsala som både var oerhört trevlig och drog bra, och till sist Mattias Reck & CO i balansera-klungan som jag kunde segla i mål tillsammans med, eller lite före eftersom de saktade ner och samlade ihop sig för att cykla in i mål som ett samlat gäng. 

Om jag åker nästa år igen? Tveksamt. Men man vet aldrig vad som händer i framtiden.. :)

På väg mot Motala i nya-gamla bilen. 66% av ekipagets totalvärde hängde på en krok längst bak..

Snart dags för avtramp!

Eskil var ute längs banan och fick med mig på bild i klungan, det var skönt att höra hans tjut och se kameran i högsta hugg!

Lite solbränna fick jag till också, grundjobbet utfört för cykelsäsongen 2013!

I mål, ombytt med blommor, medalj, vatten och öl.. Vilken dag att minnas, årets bästa säkerligen!

Sista "hårda" passet innan vättern

Ja igår gick det av, sista "hårda" passet innan vättern. Tanken var att det bara delvis skulle var hårt, och delvis väldigt lätt. Det blev hårt i exakt 57 sekunder, 1 sekund från KOM på Brakmarsbacken/vägen på vissvass-rundan.

När jag kom in i vissvass-backen fick jag i fel växel, en för tung, försökte växla ner men tappade momentet HELT vilket man gör i den branta stigningen. Cykeln stannade nästan upp helt och jag såg mitt personliga rekord som jag hoppats på(skulle aldrig fixa KOM här som hasse mård innehåller..) och mitt mentala jag slängde in handduken, växlade ner ännu ett snäpp och sniglade upp för backen.

Nådde ett mental-low och kunde inte ösa på alls även fast jag försökte peppa mig inför åvavägen. När jag väl var där öste jag på, i ca 15sekunder innan tankarna hamnade på annat och jag glömde bort att ösa. En minut hann gå och jag började ösa igen, tappade återigen fokus och tänkte på annat och tappade fart och puls. Gav upp 5minuter in på rundan och cyklade bara på med ett jämnhårt tempo som långt ifrån skulle ge mig ett KOM. Motvinden hjälpte inte heller, det stod 4ms rak motvind innan jag drog ut men den kändes som mer. Ingen ben-sensation med andra ord. I mål kom jag på 21minuter, personliga rekordet och mitt gamla KOM ligger på 18min där. Andreas och Daniel har nu båda spöat det och ligger 5sekunder ifrån varann på 16minuter nånting. Danne hade visst 4.2w/kg när han tog sitt personliga rekord där. Om vi skulle simplifiera det och räkna bort vikt-skillnader oss i mellan och rundans kupering, skulle det innebära ungefär 315w för mig. Det fixar jag aldrig.

Sen så vevade jag på hemåt, stod på till och från men generellt så blev det en ganska lugn runda. Jag tror att jag hade benen med mig dock, men mentalt var jag inte förberedd på att lida. Jag var förberedd på en "lugn runda med några intervaller" vilket i verkligheten är hårdare än det låter för ju lugnare man kör i mellan intervallerna, desto mer förväntningar har man på sig på intervallerna.

Jaja. 45km cyklat iallafall och en förbättrad andra plats på Brakmarsbacken får jag vara nöjd med. Förbättrade min egen tid från 60sek till 57sek trots dåligt växelval, och var bara 1sek ifrån att tangera Andreas KOM.

Jag var även på Specialized Concept Store och inhandlade lite liquids till vättern och långlopp. Hämtade upp mina nya kläder också som nu kommit! Jag tycker att de blev riktigt bra, stilrena, inte för mycket plåtter. Och svarta, det är min melodi =)

Tisdagens kräksrunda

Igår cyklade vi från tcm igen med ungefär 10 personer på olika nivåer. Det blir i intervallform p.g.a skillnaderna i nivåer och jag tror vi satte en rätt bra ribba på ansträngningen igår. Stod på mer eller mindre max de första intervallerna och mådde dåligt, med en halv pizza i magen en halvtimme innan start. Köttade på djupt in i röda zonen vilket gör att man inte återhämtar sig och bara blir rejält mycket sämre och sämre för varje sträcka som går.

När vi kom till hellasgården var Canyon där, man kunde prova deras cyklar. Medans de andra rullade vidare så testade jag en Grand Canyon SLX CF, 29" hardtail för XC-cykling vilket är deras teamversion och värsting. Storlek large vilket är en storlek för mycket för mig. Den var svinlätt, XX-komponenterna kändes grymt bra, jag gillar verkligen sram även om jag är nöjd med mina XTR-komponenter från shimano också. Tyvärr var storleken för stor samt att styrstammen var monterat högt och uppåt, sabbade lite känslan för vad jag är van med. Kändes som om fronten var lite väl lätt att dra upp så det var svårt med balansen, fronten kom upp medans bakre delen kändes svintung. Gissar att med rätt storlek och styrstam skulle den vara riktigt fin. Jag provade sen Ronnies hardtail 10min senare när jag cyklat ikapp dom, Corratecs värsting med XTR-komponenter och samma värsting-kolfiber hjul som mig. Den hade en mer lik balansering som jag är van med, kanske något mer aggressiv med lägre front.

Tycker det är roligt med cykelmärken och butiker som låter oss konsumenter prova deras produkter innan vi slänger en mindre förmögenhet på en utav dom.

Sen.. när jag cyklat ikapp så körde vi lite lugnare i två sträckor. Satte sen fart upp för "sista backen på gröna" som strava-segmentet heter. Jag cyklade ifrån Ronnie där, tangerade mitt eget KOM. Men när Ronnie laddade upp sin strava-fil fick han 2 sekunder bättre än mig, ett tydligt bevis på hur fel strava mäter. Tyckte det var lite trist, men jag ska nog fixa tre sekunder snabbare på den sträckan ändå. Det är trots allt bara 15% förbättring på sträckan totalt, och det är ju inte så svårt..... Får kanske byta teleoperatör med bättre gps-mottagning, eller hoppas slumpen gör att den mäter bättre på när jag går in i segmentet och tidigt precis när jag gått ur det. =)

Körde de sista två hårda intervallerna hemåt. Blev en riktigt hård runda vilket passar timmen bra. Hade vi kört utan pauser hade vi aldrig fixat den tiden på den sträckan.

Natten efter en tävling..

Jag sover ofta väldigt dåligt natten efter tävling, och natten som precis passerat var inget undantag. Jag vaknade massvis med gånger, var glödhet och svettades, värk i kroppen, svinkall om fötterna, oro i huvet och klarvaken i huvet. Det blev ca 6h sömn i natt allt som allt, gick upp strax efter 5 men var mer eller mindre vaken från 03:30.

Det är ett bra tecken på att man tog i på gårdagens cykling, och att jag kroppen nu håller på att bygga sig starkare för framtiden.

De kommande helgens cykling blir vätternrundan, i sub8 grupp. Hur fan det ska gå när jag enbart rullat landsväg en enda gång i år, och då solo.. det är frågan. Men det går säkert bra, runt kommer jag komma och det är mitt huvudmål med vätternrundan i år!

[Tävling] Lida Loop

Dagen innan rejset så var vi med Karins föräldrar på Tyresö Bike Show vid tyresö slott. Svärfar Per-Erik ställde ut sin hemmabyggda Harley Davidsson chopper och vi svamlade runt i solen några timmar vid vattnet. Nån vinst blev det inte och inga andra, tredje pris delades ut. Men när vi skulle åka hem blev han kontaktad av en reporter från BigTwin, en stor motorcykeltidning, som ville göra ett reportage om honom och hans motorcykel till tidningen. Vi stannade kvar en timme extra medans massvis med bilder togs och en lång intervju hölls. Vi var allihopa stolta. 

Sen åkte vi hem och grillade. Upplägget träningsvis och kalori-intagsvis var inte optimal denna vecka heller men helt okej blev det i mina mått mätt.

Morgonen innan start gick jag upp vid 7-tiden och började påta med grejerna. Ronnie kom och hämtade mig vid 9 och så åkte vi ut till lida. Väldigt skönt att köra i stockholm, men några fördelar med banan har jag tyvärr inte då jag aldrig cyklar i de delarna/skogarna av stan. Terrängen där den är som svårast påminner dock ganska mycket om hellas-terrängen så där rullar jag på riktigt bra.

Banan är uppdelad i tre "loopar", man kan kalla det tre sträckor som alla slutar med att man snurrar vid start och målområdet samt att det är langning på samma ställe. Det är en tävling som är lite mer publikvänlig samt enkel att langa på då man bara behöver vara på ett ställe och invänta cyklisterna. 

Första loopen börjar med en lång sträcka grusväg där det gäller att hålla sig med hög puls och hitta en rulle. Efter halva loopen ungefär går man in i skogen för första gången och sedan varvas det grusväg och lättare stig, det är några backar men inga jättelånga.

Andra loopen är den mest tekniska och där de flesta nybörjare får problem. Den innehåller även "lerhålet" där fotograferna ofta stå och fotograferar när vi stackars cyklister lägger oss med huvud ner i leran. Det är mycket skog på denna loop och mycket teknisk sådan, både rötter och hällar, hål och mer backar än innan. Den tyngsta loopen helt klart förutsatt att man inte "vilar" i de tekniska delarna utan har kunskapen att kunna hålla högt tempo där och plocka placeringar. Den avslutas med att stiga halva skidbacken som banan börjar med.

Tredje loopen är den snabbaste loopen, den är lite kuperad som loop 2 men har mycket lättare stig. Finns dock ett par ställen där underlaget är utmanande för de ovana. Man håller generellt ganska högt tempo här då det är lättare stig, om man är stark kan man hålla rulle på hela varvet. Loopen avslutas med en lång klättring som inte är så fasligt brant men som tar ut än på längden. Och när man väl tror att man är framme får man åka utförs ner till vattnet, och börja klättra igen. Och sista 20meterna i stigning är brant, uppför slalombackens branta brant när man är som tröttast. Sen får man rulla nedför backen igen och in i mål.

Tävlingen
Jag startade i fålla 3 på andra raden, bästa startplatsen hittills i år. Kom iväg bra menara 15m in i tävlingen så blev det en blockad just framför mig, och 5m senare så ramlade en så jag fick stoppa ner foten medans folk svämmade fram på sidorna av mig. När jag kom runt så fick jag fri gång och cyklade på ganska bra upp för hela slalombacken. Väl uppe på toppen så såg jag förvånat att Ronnie var 5-6 placeringar framför mig även fast han startat ca 70placeringar bakom mig, och dessutom visst hade sprungit sista biten i backen. Rätt dålig start alltså, men min egen prestation där i backen var jag nöjd med. Snabb när jag väl fick chansen.

Jag gick ut på gruset med hög puls, den vanliga panik-pulsen att bara försöka hänga med satte sig i bröstkorgen. Och jag hängde med ganska bra också, hela vägen på gruset, plockade några placeringar och förlorade ett par, helt normalt. 

Väl in i skogen var jag både pigg och trött, tempot hade varit högt medans jag tackade för lite skog och kunde vila lite. Jag hängde med bra i min grupp men när backarna börja komma så fick jag, återigen, tanken att backar är fan inte min grej. Jag tappar sällan på platten, i skogen, VERKLIGEN inte nedförs men i backar uppförs. Det dödar mig alltid. Jag måste banta. 

Jag körde på och hängde ändå med hyfsat i lite olika grupper, gick fram och tillbaks i placeringar men var nöjd med mina ansträngningar. När det var dags att gå in på loop 2 så var det även dags för ny flaska men mina langare såg mig inte, och jag såg inte dom. Så jag fick snopet cykla vidare utan ny vätska. Lite som en räddning kom regnet och kylde ner mig, suget på att dricka blev då inte så farligt även om man behöver det ändå.

Jag försökte snåla med drickan men snålade nog för mycket på andra loopen. Jag höll ihop bra med Oliver från Spårvägen, riktigt skön kille för övrigt. Vi körde på och hans tips om att hålla höger vid lerhålet var guld värt, vi tog oss förbi hur snabbt som helst och plockade väl 5-6 placeringar bara där. Vidare ut i hellas-loopen så gick det på bra, vi fick båda köra solo på gruspartierna 100 och 50m bakom en snabb klunga men när vi kom ikapp dom i skogen så körde vi om och ifrån. Köttade på och det gick bra, denna loopen var den som kändes bäst för mig, men backarna var tunga som fan. Jag fick gräva djupt varje gång det kom en liten kulle. 

In på tredje loopen fick jag äntligen en flaska och kunde suga i mig lite kolhydrater igen. Jag hade dock bränt för många och tagit in för lite. Jag körde på rätt hyfsat men började känna mig lite för mosig i backarna, hängde med Oliver till ungefär 5-6-7km på sista loopen ungefär innan jag var tvungen att släppa i en lång backe, såg dom segla iväg, blev ikappkörd i samma backe av en klunga på 6 man och såg alla segla iväg. Då kändes det surt att inte kunna hänga med. 

Men jag låg på bra sen och gjorde vad jag kunde, tappade dock alldeles för mycket tid i sista backarna på banan, de sista 3 km ungefär. Gick oerhört långsamt även om jag maxade mig bra, lite mer kolhydrater hade inte varit fel då musklerna nu hade börjat krampa i vänsterlåret. Sista 20m i slalombacken rätt uppför gick riktigt segt, knappt styrfart över kammen och sen ner in i målet.

Resultat
Jag körde mitt bästa Lida Loop hittills. Jag har bara kört 3 varv tidigare och körde då på 3:01h. Denna gången körde jag på 2:56h och kom på 34:e plats i Elitklass. Jag plockade 6 placeringar under loop 2 och 3. 

Jag var 40m 16sek efter Mathias Wengelin som gick soloseger på 2h 15min 55sek, det är 28.53% efter vinnartiden i Elitklass.
 
Bilder

Lida Loop imorgon!

Mycket har hänt sen jag skrev sist, en cykelrunda med rickard i skogen på några mil bland annat. Idag har vi varit på MOTORcykel show i tyresö. Svärfar Per-Erik ställde ut sin Hd chopper från 1946 och vann inte, men däremot blev han förfrågad om han ville vara med på reportage om hans cykel i BigTwin. De tog massvis med bilder och intervjuades under en halvtimme. Kommer bli riktigt kul att läsa tidningen när hans nummer släpps, just nu okänt vilket det blir.

Jag har försökt koncentrera mig på annat än cykling senaste veckan, tar det ganska lugnt och njuter av att bara vara. Har fått en härlig linnebränna idag och får försöka bli av med den nästa helg.

Imorrn är det lida loop och cykeln är redo. Jag har en light-uppladdning med fokus på annat och lämnar verktygen hemma denna gång. Ska köpa sportdryck och slang på plats så är jag all set. Taktiken blir att gå på R.Ö.T.T. i backen upp imorrn. Och sen nöta mig fast på rulle. Jag SKA krampa imorrn, annars har jag misslyckats!

Nytt tävlingsdäck från schwalbe!

Jag har tidigare år kört  schwalbe, rocket ron, racing ralph och race king. Hade tänkt mig prova x-king men gjorde aldrig det. Nu har schwalbe släppt ett nytt tävlingsdäck som kan lämpa sig bra för xc-segmentet och torra banor. "Thunder Burt" följer traditionen med dåliga/larviga namn, fast det är ju inte schwalbe ensamma om även om dom leder tävlingen..

Thunder Burt ser rätt bra ut, lågt mönster i mitten och lite större dobbar på sidorna. Jag inväntar några fler recensioner från folk jag könner/litar på innan jag hoppar på tåget. Är för övrigt riktigt nöjd med mina Specialized Fast Trak, väldigt bra grepp och rullar fortfarande väldigt väldigt bra.

För er som kan tyska kan kolla in nedanstående länk:
http://www.mountainbike-magazin.de/news/bikes-parts/schwalbe-thunder-burt-mtb-reifen-fuer-cross-country-und-marathon.802180.2.htm

[TÄVLING] Nya Långa Lugnet

Fredag och lördag innan söndagens tävlingen cyklade jag downhill i Järvsö, så kroppen var allt annat än utvilad för ett långlopp. Vi tog det hyfsat lugnt då vi hade nybörjare och barn med oss så det blev inte så många omgångar i ett enda svep hela vägen ner för backen. Men efter två dar så kände jag av i överkroppen att jag var lite sliten, värst kändes det på tävlingsmorgonen.


Tävlingsdagen
Vi gick upp vid 7-tiden i järvsö, packade i ordning och åt frukost innan vi rullade iväg mot falun. 2h30min bildfärd hade vi, kom fram till campingen vid lugnet där föräldrar och min brors familj fanns. Åt lite kyckling med ris och bytte om. Det var ganska bra tajming tidsmässigt då vi hann upp till startfållorna i helt ok tid. Jag fick lägga min cykel i tredje led i tredje fållan.

Banan
De hade fått göra om banan p.g.a problem med markägaren strax inpå tävlingen så informationen på hemsidan stämde inte. Det skulle fortfarande vara tre loopar men hur långa dessa var eller hur de skulle se ut hade jag ingen aning om. I startfållan fick jag höra att de första 18km skulle vara på grusväg, och så var det. Det var bara att lägga i storklingan, trycka upp smärtgränsen i himlen och hänga med. Sen började banan "på riktigt", det blandat med skog och grusväg, mer grusväg totalt sätt än jag minns något annat lopp. Samtidigt var det bra skogsterräng. Men det som utmärkte banan mest av all var alla backar. Både uppför och nedför, hela tiden utan stopp. Det pratades om att det var 1000 höjdmeter totalt vilket är en del, samtidigt så kändes det nästan som mer.

Tävlingen
Jag startade ganska bra, la mig på en bra smärttröskel över min nivå precis som det ska vara i början vilket jag var nöjd med. Men tyvärr så gick min klunga av strax framför mig och jag hamnade i en gruppetto utan starkt folk att dra i. Jag fick därför dra alldeles för mycket på de första 18km men kunde ändå hålla gruppen framför i synfältet ca 50m framför. Det kändes väldigt surt, och när andra gick upp gick farten ner fort och blev lite ryckigt, tyvärr så brände jag alldeles för mycket energi tidigt i loppet p.g.a detta.

Efter ungefär en timme i sadeln så började jag känna mig sliten, och när jag tittade ner på klockan första gången och förväntade mig varvning på andra varvet när som helst stod den bara på 1h20min och det var en bit kvar till varvning. Kroppen var rejält sliten och jag hade ställt brain-funktionen alldeles för hårt på epic:en, ryggen smärtade och var i stort sett redan helt slut halvvägs in på loppet vilket är riktigt illa.

Jag höll i så gott jag kunde men började redan under andra varvet tappa lite placeringar, kände mig så slut så 5min innan varvning funderade jag på att kliva av, att jag ändå inte skulle kunna hålla tempo hela loppet. Men jag höll i och när jag kom för varvning så var det ett grymt skönt hopp som jag samlade mental styrka i, riktigt kul att få hoppa med cykeln, inspirerat från järvsö.

Så jag paddlade på vid varvningen och tog mig ut på sista loopen. Denna gick absolut segast för mig, ryggen kändes som kalops och jag fick inte ner kraft i benen, samtidigt så hade jag fått in en buske i kassetten som gjorde att kedjan hoppade upp och ner hela tiden på de mellersta dreven vilket är de jag använder mest. Jag fick ur det mesta av den och passade på att sätta bakdämparen på helt öppen bak, blev hur skönt som helst helt plötsligt..

Men jag höll i även om jag tappade fler placeringar på sista loopen, benen kändes starkare än ryggen men kraften ville inte gå ner och det mentala från ryggen satte sina spår.

Resultat
Jag kom i mål på 2:50:37 vilket var 00:42:23 efter Mathias Wengelin som vann en soloseger idag. Det är inte världens bästa tid på en så kort bana men med tanke på hur lite rulle jag fick åka både på första delen och hur utslagsgivande backarna var så är jag nöjd med den tiden.

Bilder

Startfållan framför mig

Min startfålla och de bakom mig

Ronnie vid målgång

Första gången jag körde med gps, vilket mest var jobbigt halvvägs in i tävlingen att kunna titta på hur kort man cyklat när ryggen redan var i bitar..

Järvsö Bike Park idag!

Nu är vi uppe i järvsö efter sjukt mkt strul på precis allting. Jag glömde mina poc-skydd till knäna hemma men får låna nått obekvämt planka på smalbenet vilket är synd, annars tror jag att allt är med. Inkl allt till tävlingen på söndag!

Nu ska jag rulla iväg mot liften och hämta ut min hyrcykel, ny för säsongen är dom så jag får ta cykeln på premiär! :)

Vevade runt ett par varv i mina skogar

Tog mig en timme igår till att kolla runt mina skogar nära huset men det var tyvärr en besvikelse. Det hade regnat och duggade lite så det var verkligen snorhalt ute, samtidigt så märkte jag att det är rötter precis överallt. Det finns några "större" stigar i området men jag hade verkligen behövt de mindre stigarna till att vara fullt cykelbara för att ha en chans att knyta ihop något.

Tyvärr så var det för mycket rötter längsgående, stenar som stack upp lite väl högt mitt i stigarna utan andra spårval, träd som var mitt i stigen så styret inte kunde komma runt, galna drop och ingenting som man kunde trampa på. Jag cirklade runt en bra runda i skogen och letade stigar för att hitta NÅNTING som gick att cykla på men där man kunde cykla var det max 100m innan det tog stopp och oftast bara 10-20m. Jag exkluderar då gräs, grusväg och asfalterat väg som inte är särskillt intressant mer än som transportsträcka. Men förutom dåligt med cykelbara stigar så låg det fallna trän överallt, och buskar som snävde av stigarna så man slog i grenar och granris överallt.

Är lite besviken på skogen faktiskt. Kommer ge det en chans till nån gång, men isåfall på en vilodag när jag är cykelsugen och egentligen bör ligga i soffan. För nu vet jag att jag inte kan förvänta mig ett ordentligt pass vilket jag hade hoppats på igår, om jag ger mig ut på stig-letar-tur igen.

Stravan: http://app.strava.com/activities/56966147

Tisdagsös med illamående

Igår så cyklade vi, 19st blev vi! Gruppcykling där jag är framme i toppen och rejsar. Terrängen är väldigt blandad, vettig för den som vill ge sig på långlopp då det både är lättcyklat och svårcyklad terräng. Eftersom denna grupp på 19pers cyklade ihop och pang i benen-måttet hade lika många olika skalor så blir det intervallform då alla ska få träning och utlopp för det roliga med cyklingen, samt en hel del stå-och-vänta.

Vi drog iväg, cyklade 5minuter och väntade 10minuter, ungefär. Vid första stigpartiet drog vi på ordentligt och satte ribban för intervallerna, efter de första 4-5 stoppen var illamåendet ett faktum. Precis vad jag behöver, högpulsträning i intervaller.

Men den stora skillnaden mellan oss cyklister i gruppen blev lite trist i slutändan då det var lite för mycket väntande där vi blev myggmat, så en uppdelning vid en liknande situation i framtiden vore nog bra.

Blev bra träning även om jag hade velat ha fler hårda intervaller på slutet, där vi istället fick leta upp lite folk som kört vilse.

Tisdagsös i hellas!

Idag är det tisdag. Tisdag står för cykling, i hellas. 19:15 drar vi iväg från den där tyresö-butiken tcm i oerhört varierad skala på pang i benen. Det blir förmodligen fullt ös och sedan stå och vänta en del. Hoppas få ösa ur benen lite, och framför allt ha roligt i skogen! Har längtat efter skogscyklingen några dagar men inte kommit iväg.