Som en slimmad bäver..

..satt jag fast i våtdräkten som jag idag hämtade upp beggad från Björn! Blev nog rätt bra storlek faktiskt! Den var lite svår att få ut armarna ordentligt i men jag tror snarare det är en vanesak som löser sig med lite erfarenhet.

Rätt nöjd är jag nog ändå för en femhunka! Orca Speedsuit S1 med ett par år på nacken

Och så en liten bild från vätternrundan...

Triathlonutrustning beställd!

Nu har jag fyndat reavaror och begagnat för en triathlon "satsning". Med definitionen på satsning som att köra nått lopp innan året är slut med stor sannolikhet att komma sist och vara sådär publikt sämst men glad ändå. Kommer bli kanon det här!

Björn Rundström från CKCX hade en begagnad våtdräkt som jag hämtar upp ikväll för en liten slant. Tridräkt, googles och såndär löjlig sim-mössa, nummerlappshållare och lite glidkräääm och annat blaj är beställt på rea. Blev förvånad av hur billigt det är med t.ex glasögon för simning och den löjliga mössan. Skulle lika gärna kunna kosta över 2000kr men kostade typ 200kr. Och 59kr för mössan, men den har väl en ganska begränsad utvecklingskostnad kan jag tänka mig.

2XU Compression Trisuit

2XU Silicone swim cap

Tyr Special Ops Polarised Mirrored Googles

Race Belt (Nummerlappshållare)

Kanske köra en klassiker?

Jag börjar bli gubbe, ett år kvar sedan i tisdags för en vecka sedan. 51 veckor kvar alltså av mitt LIV, sen är det ju över såklart.

Jag har funderat lite på det där med att göra en klassiker som så många verkar göra. Mest verkar det vara lite halvdanna motionärer, eller rättare sagt motionärer. Det som lockar mig mest är variationen med olika sporter och olika fokus beroende på vart man är på året. Problemet för mig är dock att jag inte riktigt kunnat släppa taget om cyklingen när jag tidigare funderat på det.

Men nu har jag kört vätternrundan och förutom vasaloppet så tror jag att klassikern är en baggis. Jag är sämst på att springa och springer aldrig, men lidingöloppet.. löpning... kan det vara så jobbigt ifall man inte satsar på en tid? Jag har liksom svårt att tro det, förutom att jag fattar att benen kommer vara totalstumma redan efter 300m. Det där med att lida skrämmer mig inte, och när jag sprang den där milen en enskild gång hade jag nog kunnat springa rätt mycket längre om jag velat. Snabbt hade det inte gått, men fram hade jag tagit mig, det gick fortfarande inte att jämföra med hur jag verkligen LIDER i sadeln på exempelvis tävlingar över 4h. För att inte tala om vättern förra helgen.

Och simingen, ja även där är jag vrålkass. Men enligt en bekant är den enkel, och jag skulle isåfall bara simma i lugn och ro utan att bry mig om tid. Ta mig fram.

Låter lite udda kanske, men jag tycker det finns en charm i det också.


En annan sak som jag funderat på redan sen förra året, var om jag skulle prova på det där med triathlon. En sport med tre sporter i sig, varav två som jag är vrålkass på och en tredje som jag är medioker på. Låter väl helt perfekt???

I korta perspektivet så kommer jag försöka fåtag på en våtdräkt och simma vansbrosimmet om 1½ vecka. Jag har aldrig simmat över 1km, vad jag vet, innan så hur jag fixat 3km har jag ingen aning om. Men det är väl kul, kanske? Så får vi se hur det blir efter det angående triathlon osv...

Ett vasalopp till vintern ser jag fram emot, stugan uppe i orsa kommer vara klar tills dess med badrum, kök, sängar och soffa.


Men lugn. Jag kommer inte sluta med cykling. Det här blir nog bara nått på sidan.. Om det blir nått.. =)

Sjuk sen VR

Jag blev dagarna efter Vätternrundan sjuk, och det har fortfarande inte gett med sig. Börjar bli bättre men inte bra. Den där orsabajken som jag velat köra i tre år nu har jag återigen missat. Kändes väldigt trist att få känningar i halsen igen kvällen innan och vakna upp med mer halsont än tidigare.

Har hostat lite och haft rejält med grön härlig gegga i halsen. Nu har det gått en vecka så jag hoppas det ger med sig snart. Är supersugen på att cykla och simma.

Har börjat snegla lite mot vansbrosimmet också... och en klassiker.. få det gjort när man ändå tagit sig runt Vättern. Men vasaloppet skrämmer som mest, det borde vara värre än Vätternrundan generellt, men inte som Vätternrundan i subgrupp. Men som en otränad som mig kan den nog vara överjävlig även om jag kör i motionärstempo, men det bör jag klara av med några resor till orsa grönklitt i vinter..

En svensk klassiker. Bli gubbe i förtid isåfall!

Tävling på midsommar-morgonen!

Vi drar upp till orsa nu imorrn, eller rättare sagt skattungbyn där vi har och håller på att bygga stuga. För ett par år sedan vaknade jag förvånat upp i husvagnen vi har på tomten då detcyklade förbi massa fina cyklar utanför fönstret. Det visade sig att det fanns en tävling som hette orsabajk'en och som startar ca 300m från vår tomt.

Jag var såklart jättesugen på att köra men hade ingen cykel med mig. Året efter ville jag köra men jag kunde inte få med mig cykeln på något smidigt vis.

I år har vi detlite lättare då vi skaffat bil. Så jag ska köra orsabajk'en på midsommar-morgonen vid 10:00! T'ävlingsklass och längsta distansen på 25km blir det. Jag känner inte igen några namn utan det verkar vara lokala hjältar, troligen med en jävla massa krut i benen. Tidigare år så har jag kännt igen ett par snabba namn.

Det ska bli skitkul att cykla lite mountainbike och eventuellt hitta en grym slinga när man är på semester. Jag ska logga rundan med min garmin så jag kan köra den en annan gång också. Roligt vore även om jag kunde hitta någon där uppe som jag kunde cykla med när jag är uppe på besök i orsa/skattungbyn. Jag kan egentligen ta med både mountainbike eller landsvägscykeln.

Den där vägen genom ingels som vi alltid åker på vägen dit har lockat mig att cykla landsväg på i flera år nu...

Vätternrundan på 8h 20min!

Vilken härlig känsla igår när jag kom i mål, och så här i efterhand. Så många gånger jag höll på att brista mentalt p.g.a smärta i rumpa och magknip, men som jag intalade mig själv om och om igen att hålla ut. Att jag skulle vara så nöjd i efterhand bara jag tog mig i mål, oavsett tid. Och så som jag SKÖRDAR nu, av att jag faktiskt höll ut.

8 timmar 20 minuter. 

- Min första vätternrunda någonsin

- Mitt tredje landsvägspass för året

- På en cykelcross

Jag är både stolt och glad för min egen prestation, men även ödmjuk för vilket härligt gäng med cyklister jag hade runt mig hela dagen. Både de jag startade med och mötte på vägen. Jag är så nöjd och glad, har inte riktigt fattat det än. Vätternrundan var något som jag försökt dämpa pressen inför ända sen jag anmälde mig, men den byggdes verkligen upp till MAX dagarna innan loppet. =)

Jag skrev ihop en RR och ett tack till min HappyMTB Sub8 grupp på happy-forumet, detta får även bli min blogg-post om min första vättenrunda! 

Tack för en fantastisk gårdag! 

Det var min tredje landsvägsrunda i år. Egentligen hade jag planerat mer lvg-cykling innan juni men väder och suget att cykla skog har varit emot den planen. Vättern blev även låg prio i mitt fokus för årets cykling då förra årets Happy Sub8 DNS var sån enorm besvikelse för mig. 


Så en liten RR från mig då! 

Jag kände mig stark och hade inga problem med styrkan för backar och ryckig körning i början, jag hade väntat mig detta innan klungan skruvat in sig och nervositeten skulle sjunka för oss som individer och grupp. Men efter några mil började det kännas hårt i uppförsbackarna och ett par gånger gick det för hårt i långsamma klungan, när vinden låg på. Jag fick även helt osannolikt men sant, vara längst fram vid två-led tre gånger i denna jätteklunga, och det tömde mig för mycket och snabbt. Jag var med och drog de första 94km innan jag kände krampen i en uppförsbacke där klungan gick på lite väl hårt. Tappade då belgiska kedjan men bet mig fast i svansen, tror MarcusS(rätt happy nick?) puttade mig några meter också vilket verkligen hjälpte. Hängde med i svansen men utan Happy-tröja var jag rökt med placeringarna inom den, och oerfarenheten av att aldrig ha kört vätternrundan innan. Det var till och med mitt första landsvägs-lopp någonsin, så jag var en riktig färsking. 

Jag hängde med till ca 12mil där jag fastnade i svansen bakom balansera-klungan när de skulle få langning, de bromsade in framför mig medans Happy-klungan köttade på. Spurtade och täppte en lycka på 50-100m med Marcus på rulle. Vi kom ikapp men jag var rätt rökt och kunde inte hålla mig fast i svansen. 


Där började hoppet rinna ut lite, jag hade tappat klungan. Jag trampade på och fick sällskap av e av cykelvärldens trevligaste, Peranders. Vi körde på och kom ikapp en tredje happyit. Sen anslöt två till bakifrån. Vid fagerhult skulle gröna-klungan strax rulla iväg när vi kom in, visselpipan gick precis när jag ryckte flaskorna ur flaskhållarna. Jag hann ner och panik-fyllde två flaskor och spurtade sen återigen ikapp klungan. 

Hängde med i svansen men var alldeles för rökt. Sub8 när det går lite ryckigt och lite för hårt i backar var nog inte riktigt min grej i år, mina förberedelser var inte tillräckliga. Jag anser att man bör räkna med att ett sånt här arrangemang inte kan gå helt i enlighet med teoretiskt perfektionism, och som det gick i realiteten av vad jag såg så var det en klart godkänd klunga med tanke på omständigheterna. 

Jag hamnade i klunga med en från CK Uppsala och en till här på Happy, arnehavre kanske? Jag drog på så gott jag kunde och vi var 3-4st som gjorde ett bra jobb. Arnehavre(?) krampade efter ett par mil, vi ville ha med honom men han stannade helt så vi fortsatte efter att ha rullat ett par hundra meter i hoppet att han skulle hämta sig. Efter det kämpade vi på 3st i "klungan" i några mil av så hård körning vi klarade av på så få man. 

Men så vid kanske 17-18mil, kom balansera-klungan ikapp oss, och de hade även härliga Peranders och MarcusS! Tempot höjdes 2-3km/h direkt och det var skönt att se lite pigga ansikten runt omkring sig. 

Här började dock mina problem på riktigt, jag hade aldrig längre några problem med själva cyklingen från denna del av loppet. Men redan vid pisspausen vid gränna hade jag så ont i rumpan som jag aldrig någonsin haft innan, ungefär som världens största blåmärke i röven och köttig infektion på det, ungefär så. Jag är van med cykling och många timmar i sadeln, men jag är inte van med Kalas-klädernas vaddering och detta var andra rundan med dessa. Jag är heller inte van med sadeln jag satt på och jag vet sen tidigare att den tillfört en hel del ömhet för mig, heller inte att lägga trycket på sadeln på det viset man gör vid landsvägscykling. 

Detta blev bara värre och värre under rundan och samtidig som balansera-klungan kom ikapp rasade min mage helt. Jag tryckte ett par gel under kommande mil och det blev värre och värre. När det var 9 mil kvar kunde jag inte längre äta eller dricka. 2-3 klunkar max och inget mer alls i gels/liquids/bars-hållet. Att jag hade andra flaska fylld med vatten kopplade jag aldrig, så särskillt fräsh uppe i huvet var jag uppenbarligen inte heller. 

Jag kunde inte hjälpa till att dra längre och koncentrerade mig helt på att behärska smärtan. De sista 5 milen gick vi även ihop med Motala AIF och de ville inte släppa in någon i förningarna heller. De gick dock ifrån i trafik-kaoset som drog ner snittet otroligt mycket mot slutet då vi cyklister fastnade bakom bilar, fick till och med sätta ner foten i marken en gång. 

Jag hängde fortfarande med utan större ansträngning för hjärta, lungor eller ben, men bristen på energi-intaget började sätta sina spår och samtidigt som jag hade världens magknip var jag riktigt hungrig. Men jag satt säkert med i klungan, som sista man för att kunna flytta runt på sadeln så mycket som möjligt för att minska/variera smärtan lite, men förmodligen mest för att det är mentalt skönare att kunna röra på sig när man har ont och fortsätta "tro" att det gör det bättre. Att hålla ut ett litet tag till. 

Inom sista kilometern innan mål stod en bil ganska dumt placerad och skar hastigt av vägen från 4m bredd till 1m bredd. Två stycken ride of hope killar ramlade och skrapade sig själva, cyklarna och bilen i en krasch precis framför mig. Jag tough:ade ett liggande bakhjul på marken direkt efter kraschen men förvärrade inget för någon eller drogs inte själv in i vurpan. Riktigt trist avslutning 2 kurvor innan mål för dom cyklisterna. Min tankar haglade, "Hur gör de nu? Stannar och tar uppgifter? Eller "smiter" de och vill in i mål och få en snabb tid? Tas de för smitning då, även om de vill göra rätt för sig direkt efter målgång? Hur kan de meddela bilisten att de bara ska cykla i mål, och att de snackar om olyckan efter målgång? Det måste vara svårt att få en arg bilist att fatta hur viktigt det är i just det ögonblicket att få cykla de där sista 500m till målet. Några tusen i omlackering är det ju nästan värt, bara man skulle få cykla i mål först.." 

Men dom tankarna i huvet, var jag oerhört lättad när jag kom ner mot vattnet och fick trampa in mot målet. Vilken lättnad. Vilken lidelse jag hade tagit mig igenom. Jag är van med lidelsen från långloppen på mountainbike. Den lidelsen är faktiskt värre och hårdare hela tiden, men den är över på strax över 3h för min del oftast. Och sadeln på mountainbiken är grymt skön samt magen hinner inte krascha då intaget av liquids inte hinner komma upp i samma mängd. 

Jag fick syn på min sambo innan mål och det är bästa minnet från hela rundan. Den känslan, ett léende, glada rop, smärtan snart över, och jag var där på en hyfsad tid även fast jag tappade min primära klunga. 

8h20min. Min första vätternrunda, och första landsvägslopp någonsin. Min tredje landsvägsrunda för året. På en CYKELCROSS. Jag nådde inte sub8-målet, men jag är grymt nöjd med dagen och kommer stolt se tillbaks på den. 


Jag vill passa på att TACKA, er här i tråden och gruppen, vare sig ni tog er i mål på 7:45, senare eller om ni bröt. Tack för att jag fick vara med i er klunga så länge det varade. Det var en väldigt lärorik lektion och erfarenhet för framtida landsvägscykling! 

Och ett speciellt tack till Peranders som är så trevlig och härlig, Marcus som puttade på mig när jag hade det som motigast i en uppförsbacke och höll på att tappa klungan, samt att han sedan vid flera tillfällen skänkte energi i tunnelséendet. "Killen med specialized-hjälmen" som först skällde ut mig för att jag skräpade ner men som sen blev en bra klungkompis ända in i mål, killen från CK Uppsala som både var oerhört trevlig och drog bra, och till sist Mattias Reck & CO i balansera-klungan som jag kunde segla i mål tillsammans med, eller lite före eftersom de saktade ner och samlade ihop sig för att cykla in i mål som ett samlat gäng. 

Om jag åker nästa år igen? Tveksamt. Men man vet aldrig vad som händer i framtiden.. :)

På väg mot Motala i nya-gamla bilen. 66% av ekipagets totalvärde hängde på en krok längst bak..

Snart dags för avtramp!

Eskil var ute längs banan och fick med mig på bild i klungan, det var skönt att höra hans tjut och se kameran i högsta hugg!

Lite solbränna fick jag till också, grundjobbet utfört för cykelsäsongen 2013!

I mål, ombytt med blommor, medalj, vatten och öl.. Vilken dag att minnas, årets bästa säkerligen!

Sista "hårda" passet innan vättern

Ja igår gick det av, sista "hårda" passet innan vättern. Tanken var att det bara delvis skulle var hårt, och delvis väldigt lätt. Det blev hårt i exakt 57 sekunder, 1 sekund från KOM på Brakmarsbacken/vägen på vissvass-rundan.

När jag kom in i vissvass-backen fick jag i fel växel, en för tung, försökte växla ner men tappade momentet HELT vilket man gör i den branta stigningen. Cykeln stannade nästan upp helt och jag såg mitt personliga rekord som jag hoppats på(skulle aldrig fixa KOM här som hasse mård innehåller..) och mitt mentala jag slängde in handduken, växlade ner ännu ett snäpp och sniglade upp för backen.

Nådde ett mental-low och kunde inte ösa på alls även fast jag försökte peppa mig inför åvavägen. När jag väl var där öste jag på, i ca 15sekunder innan tankarna hamnade på annat och jag glömde bort att ösa. En minut hann gå och jag började ösa igen, tappade återigen fokus och tänkte på annat och tappade fart och puls. Gav upp 5minuter in på rundan och cyklade bara på med ett jämnhårt tempo som långt ifrån skulle ge mig ett KOM. Motvinden hjälpte inte heller, det stod 4ms rak motvind innan jag drog ut men den kändes som mer. Ingen ben-sensation med andra ord. I mål kom jag på 21minuter, personliga rekordet och mitt gamla KOM ligger på 18min där. Andreas och Daniel har nu båda spöat det och ligger 5sekunder ifrån varann på 16minuter nånting. Danne hade visst 4.2w/kg när han tog sitt personliga rekord där. Om vi skulle simplifiera det och räkna bort vikt-skillnader oss i mellan och rundans kupering, skulle det innebära ungefär 315w för mig. Det fixar jag aldrig.

Sen så vevade jag på hemåt, stod på till och från men generellt så blev det en ganska lugn runda. Jag tror att jag hade benen med mig dock, men mentalt var jag inte förberedd på att lida. Jag var förberedd på en "lugn runda med några intervaller" vilket i verkligheten är hårdare än det låter för ju lugnare man kör i mellan intervallerna, desto mer förväntningar har man på sig på intervallerna.

Jaja. 45km cyklat iallafall och en förbättrad andra plats på Brakmarsbacken får jag vara nöjd med. Förbättrade min egen tid från 60sek till 57sek trots dåligt växelval, och var bara 1sek ifrån att tangera Andreas KOM.

Jag var även på Specialized Concept Store och inhandlade lite liquids till vättern och långlopp. Hämtade upp mina nya kläder också som nu kommit! Jag tycker att de blev riktigt bra, stilrena, inte för mycket plåtter. Och svarta, det är min melodi =)

Tisdagens kräksrunda

Igår cyklade vi från tcm igen med ungefär 10 personer på olika nivåer. Det blir i intervallform p.g.a skillnaderna i nivåer och jag tror vi satte en rätt bra ribba på ansträngningen igår. Stod på mer eller mindre max de första intervallerna och mådde dåligt, med en halv pizza i magen en halvtimme innan start. Köttade på djupt in i röda zonen vilket gör att man inte återhämtar sig och bara blir rejält mycket sämre och sämre för varje sträcka som går.

När vi kom till hellasgården var Canyon där, man kunde prova deras cyklar. Medans de andra rullade vidare så testade jag en Grand Canyon SLX CF, 29" hardtail för XC-cykling vilket är deras teamversion och värsting. Storlek large vilket är en storlek för mycket för mig. Den var svinlätt, XX-komponenterna kändes grymt bra, jag gillar verkligen sram även om jag är nöjd med mina XTR-komponenter från shimano också. Tyvärr var storleken för stor samt att styrstammen var monterat högt och uppåt, sabbade lite känslan för vad jag är van med. Kändes som om fronten var lite väl lätt att dra upp så det var svårt med balansen, fronten kom upp medans bakre delen kändes svintung. Gissar att med rätt storlek och styrstam skulle den vara riktigt fin. Jag provade sen Ronnies hardtail 10min senare när jag cyklat ikapp dom, Corratecs värsting med XTR-komponenter och samma värsting-kolfiber hjul som mig. Den hade en mer lik balansering som jag är van med, kanske något mer aggressiv med lägre front.

Tycker det är roligt med cykelmärken och butiker som låter oss konsumenter prova deras produkter innan vi slänger en mindre förmögenhet på en utav dom.

Sen.. när jag cyklat ikapp så körde vi lite lugnare i två sträckor. Satte sen fart upp för "sista backen på gröna" som strava-segmentet heter. Jag cyklade ifrån Ronnie där, tangerade mitt eget KOM. Men när Ronnie laddade upp sin strava-fil fick han 2 sekunder bättre än mig, ett tydligt bevis på hur fel strava mäter. Tyckte det var lite trist, men jag ska nog fixa tre sekunder snabbare på den sträckan ändå. Det är trots allt bara 15% förbättring på sträckan totalt, och det är ju inte så svårt..... Får kanske byta teleoperatör med bättre gps-mottagning, eller hoppas slumpen gör att den mäter bättre på när jag går in i segmentet och tidigt precis när jag gått ur det. =)

Körde de sista två hårda intervallerna hemåt. Blev en riktigt hård runda vilket passar timmen bra. Hade vi kört utan pauser hade vi aldrig fixat den tiden på den sträckan.

Natten efter en tävling..

Jag sover ofta väldigt dåligt natten efter tävling, och natten som precis passerat var inget undantag. Jag vaknade massvis med gånger, var glödhet och svettades, värk i kroppen, svinkall om fötterna, oro i huvet och klarvaken i huvet. Det blev ca 6h sömn i natt allt som allt, gick upp strax efter 5 men var mer eller mindre vaken från 03:30.

Det är ett bra tecken på att man tog i på gårdagens cykling, och att jag kroppen nu håller på att bygga sig starkare för framtiden.

De kommande helgens cykling blir vätternrundan, i sub8 grupp. Hur fan det ska gå när jag enbart rullat landsväg en enda gång i år, och då solo.. det är frågan. Men det går säkert bra, runt kommer jag komma och det är mitt huvudmål med vätternrundan i år!

[Tävling] Lida Loop

Dagen innan rejset så var vi med Karins föräldrar på Tyresö Bike Show vid tyresö slott. Svärfar Per-Erik ställde ut sin hemmabyggda Harley Davidsson chopper och vi svamlade runt i solen några timmar vid vattnet. Nån vinst blev det inte och inga andra, tredje pris delades ut. Men när vi skulle åka hem blev han kontaktad av en reporter från BigTwin, en stor motorcykeltidning, som ville göra ett reportage om honom och hans motorcykel till tidningen. Vi stannade kvar en timme extra medans massvis med bilder togs och en lång intervju hölls. Vi var allihopa stolta. 

Sen åkte vi hem och grillade. Upplägget träningsvis och kalori-intagsvis var inte optimal denna vecka heller men helt okej blev det i mina mått mätt.

Morgonen innan start gick jag upp vid 7-tiden och började påta med grejerna. Ronnie kom och hämtade mig vid 9 och så åkte vi ut till lida. Väldigt skönt att köra i stockholm, men några fördelar med banan har jag tyvärr inte då jag aldrig cyklar i de delarna/skogarna av stan. Terrängen där den är som svårast påminner dock ganska mycket om hellas-terrängen så där rullar jag på riktigt bra.

Banan är uppdelad i tre "loopar", man kan kalla det tre sträckor som alla slutar med att man snurrar vid start och målområdet samt att det är langning på samma ställe. Det är en tävling som är lite mer publikvänlig samt enkel att langa på då man bara behöver vara på ett ställe och invänta cyklisterna. 

Första loopen börjar med en lång sträcka grusväg där det gäller att hålla sig med hög puls och hitta en rulle. Efter halva loopen ungefär går man in i skogen för första gången och sedan varvas det grusväg och lättare stig, det är några backar men inga jättelånga.

Andra loopen är den mest tekniska och där de flesta nybörjare får problem. Den innehåller även "lerhålet" där fotograferna ofta stå och fotograferar när vi stackars cyklister lägger oss med huvud ner i leran. Det är mycket skog på denna loop och mycket teknisk sådan, både rötter och hällar, hål och mer backar än innan. Den tyngsta loopen helt klart förutsatt att man inte "vilar" i de tekniska delarna utan har kunskapen att kunna hålla högt tempo där och plocka placeringar. Den avslutas med att stiga halva skidbacken som banan börjar med.

Tredje loopen är den snabbaste loopen, den är lite kuperad som loop 2 men har mycket lättare stig. Finns dock ett par ställen där underlaget är utmanande för de ovana. Man håller generellt ganska högt tempo här då det är lättare stig, om man är stark kan man hålla rulle på hela varvet. Loopen avslutas med en lång klättring som inte är så fasligt brant men som tar ut än på längden. Och när man väl tror att man är framme får man åka utförs ner till vattnet, och börja klättra igen. Och sista 20meterna i stigning är brant, uppför slalombackens branta brant när man är som tröttast. Sen får man rulla nedför backen igen och in i mål.

Tävlingen
Jag startade i fålla 3 på andra raden, bästa startplatsen hittills i år. Kom iväg bra menara 15m in i tävlingen så blev det en blockad just framför mig, och 5m senare så ramlade en så jag fick stoppa ner foten medans folk svämmade fram på sidorna av mig. När jag kom runt så fick jag fri gång och cyklade på ganska bra upp för hela slalombacken. Väl uppe på toppen så såg jag förvånat att Ronnie var 5-6 placeringar framför mig även fast han startat ca 70placeringar bakom mig, och dessutom visst hade sprungit sista biten i backen. Rätt dålig start alltså, men min egen prestation där i backen var jag nöjd med. Snabb när jag väl fick chansen.

Jag gick ut på gruset med hög puls, den vanliga panik-pulsen att bara försöka hänga med satte sig i bröstkorgen. Och jag hängde med ganska bra också, hela vägen på gruset, plockade några placeringar och förlorade ett par, helt normalt. 

Väl in i skogen var jag både pigg och trött, tempot hade varit högt medans jag tackade för lite skog och kunde vila lite. Jag hängde med bra i min grupp men när backarna börja komma så fick jag, återigen, tanken att backar är fan inte min grej. Jag tappar sällan på platten, i skogen, VERKLIGEN inte nedförs men i backar uppförs. Det dödar mig alltid. Jag måste banta. 

Jag körde på och hängde ändå med hyfsat i lite olika grupper, gick fram och tillbaks i placeringar men var nöjd med mina ansträngningar. När det var dags att gå in på loop 2 så var det även dags för ny flaska men mina langare såg mig inte, och jag såg inte dom. Så jag fick snopet cykla vidare utan ny vätska. Lite som en räddning kom regnet och kylde ner mig, suget på att dricka blev då inte så farligt även om man behöver det ändå.

Jag försökte snåla med drickan men snålade nog för mycket på andra loopen. Jag höll ihop bra med Oliver från Spårvägen, riktigt skön kille för övrigt. Vi körde på och hans tips om att hålla höger vid lerhålet var guld värt, vi tog oss förbi hur snabbt som helst och plockade väl 5-6 placeringar bara där. Vidare ut i hellas-loopen så gick det på bra, vi fick båda köra solo på gruspartierna 100 och 50m bakom en snabb klunga men när vi kom ikapp dom i skogen så körde vi om och ifrån. Köttade på och det gick bra, denna loopen var den som kändes bäst för mig, men backarna var tunga som fan. Jag fick gräva djupt varje gång det kom en liten kulle. 

In på tredje loopen fick jag äntligen en flaska och kunde suga i mig lite kolhydrater igen. Jag hade dock bränt för många och tagit in för lite. Jag körde på rätt hyfsat men började känna mig lite för mosig i backarna, hängde med Oliver till ungefär 5-6-7km på sista loopen ungefär innan jag var tvungen att släppa i en lång backe, såg dom segla iväg, blev ikappkörd i samma backe av en klunga på 6 man och såg alla segla iväg. Då kändes det surt att inte kunna hänga med. 

Men jag låg på bra sen och gjorde vad jag kunde, tappade dock alldeles för mycket tid i sista backarna på banan, de sista 3 km ungefär. Gick oerhört långsamt även om jag maxade mig bra, lite mer kolhydrater hade inte varit fel då musklerna nu hade börjat krampa i vänsterlåret. Sista 20m i slalombacken rätt uppför gick riktigt segt, knappt styrfart över kammen och sen ner in i målet.

Resultat
Jag körde mitt bästa Lida Loop hittills. Jag har bara kört 3 varv tidigare och körde då på 3:01h. Denna gången körde jag på 2:56h och kom på 34:e plats i Elitklass. Jag plockade 6 placeringar under loop 2 och 3. 

Jag var 40m 16sek efter Mathias Wengelin som gick soloseger på 2h 15min 55sek, det är 28.53% efter vinnartiden i Elitklass.
 
Bilder

Lida Loop imorgon!

Mycket har hänt sen jag skrev sist, en cykelrunda med rickard i skogen på några mil bland annat. Idag har vi varit på MOTORcykel show i tyresö. Svärfar Per-Erik ställde ut sin Hd chopper från 1946 och vann inte, men däremot blev han förfrågad om han ville vara med på reportage om hans cykel i BigTwin. De tog massvis med bilder och intervjuades under en halvtimme. Kommer bli riktigt kul att läsa tidningen när hans nummer släpps, just nu okänt vilket det blir.

Jag har försökt koncentrera mig på annat än cykling senaste veckan, tar det ganska lugnt och njuter av att bara vara. Har fått en härlig linnebränna idag och får försöka bli av med den nästa helg.

Imorrn är det lida loop och cykeln är redo. Jag har en light-uppladdning med fokus på annat och lämnar verktygen hemma denna gång. Ska köpa sportdryck och slang på plats så är jag all set. Taktiken blir att gå på R.Ö.T.T. i backen upp imorrn. Och sen nöta mig fast på rulle. Jag SKA krampa imorrn, annars har jag misslyckats!

Nytt tävlingsdäck från schwalbe!

Jag har tidigare år kört  schwalbe, rocket ron, racing ralph och race king. Hade tänkt mig prova x-king men gjorde aldrig det. Nu har schwalbe släppt ett nytt tävlingsdäck som kan lämpa sig bra för xc-segmentet och torra banor. "Thunder Burt" följer traditionen med dåliga/larviga namn, fast det är ju inte schwalbe ensamma om även om dom leder tävlingen..

Thunder Burt ser rätt bra ut, lågt mönster i mitten och lite större dobbar på sidorna. Jag inväntar några fler recensioner från folk jag könner/litar på innan jag hoppar på tåget. Är för övrigt riktigt nöjd med mina Specialized Fast Trak, väldigt bra grepp och rullar fortfarande väldigt väldigt bra.

För er som kan tyska kan kolla in nedanstående länk:
http://www.mountainbike-magazin.de/news/bikes-parts/schwalbe-thunder-burt-mtb-reifen-fuer-cross-country-und-marathon.802180.2.htm

[TÄVLING] Nya Långa Lugnet

Fredag och lördag innan söndagens tävlingen cyklade jag downhill i Järvsö, så kroppen var allt annat än utvilad för ett långlopp. Vi tog det hyfsat lugnt då vi hade nybörjare och barn med oss så det blev inte så många omgångar i ett enda svep hela vägen ner för backen. Men efter två dar så kände jag av i överkroppen att jag var lite sliten, värst kändes det på tävlingsmorgonen.


Tävlingsdagen
Vi gick upp vid 7-tiden i järvsö, packade i ordning och åt frukost innan vi rullade iväg mot falun. 2h30min bildfärd hade vi, kom fram till campingen vid lugnet där föräldrar och min brors familj fanns. Åt lite kyckling med ris och bytte om. Det var ganska bra tajming tidsmässigt då vi hann upp till startfållorna i helt ok tid. Jag fick lägga min cykel i tredje led i tredje fållan.

Banan
De hade fått göra om banan p.g.a problem med markägaren strax inpå tävlingen så informationen på hemsidan stämde inte. Det skulle fortfarande vara tre loopar men hur långa dessa var eller hur de skulle se ut hade jag ingen aning om. I startfållan fick jag höra att de första 18km skulle vara på grusväg, och så var det. Det var bara att lägga i storklingan, trycka upp smärtgränsen i himlen och hänga med. Sen började banan "på riktigt", det blandat med skog och grusväg, mer grusväg totalt sätt än jag minns något annat lopp. Samtidigt var det bra skogsterräng. Men det som utmärkte banan mest av all var alla backar. Både uppför och nedför, hela tiden utan stopp. Det pratades om att det var 1000 höjdmeter totalt vilket är en del, samtidigt så kändes det nästan som mer.

Tävlingen
Jag startade ganska bra, la mig på en bra smärttröskel över min nivå precis som det ska vara i början vilket jag var nöjd med. Men tyvärr så gick min klunga av strax framför mig och jag hamnade i en gruppetto utan starkt folk att dra i. Jag fick därför dra alldeles för mycket på de första 18km men kunde ändå hålla gruppen framför i synfältet ca 50m framför. Det kändes väldigt surt, och när andra gick upp gick farten ner fort och blev lite ryckigt, tyvärr så brände jag alldeles för mycket energi tidigt i loppet p.g.a detta.

Efter ungefär en timme i sadeln så började jag känna mig sliten, och när jag tittade ner på klockan första gången och förväntade mig varvning på andra varvet när som helst stod den bara på 1h20min och det var en bit kvar till varvning. Kroppen var rejält sliten och jag hade ställt brain-funktionen alldeles för hårt på epic:en, ryggen smärtade och var i stort sett redan helt slut halvvägs in på loppet vilket är riktigt illa.

Jag höll i så gott jag kunde men började redan under andra varvet tappa lite placeringar, kände mig så slut så 5min innan varvning funderade jag på att kliva av, att jag ändå inte skulle kunna hålla tempo hela loppet. Men jag höll i och när jag kom för varvning så var det ett grymt skönt hopp som jag samlade mental styrka i, riktigt kul att få hoppa med cykeln, inspirerat från järvsö.

Så jag paddlade på vid varvningen och tog mig ut på sista loopen. Denna gick absolut segast för mig, ryggen kändes som kalops och jag fick inte ner kraft i benen, samtidigt så hade jag fått in en buske i kassetten som gjorde att kedjan hoppade upp och ner hela tiden på de mellersta dreven vilket är de jag använder mest. Jag fick ur det mesta av den och passade på att sätta bakdämparen på helt öppen bak, blev hur skönt som helst helt plötsligt..

Men jag höll i även om jag tappade fler placeringar på sista loopen, benen kändes starkare än ryggen men kraften ville inte gå ner och det mentala från ryggen satte sina spår.

Resultat
Jag kom i mål på 2:50:37 vilket var 00:42:23 efter Mathias Wengelin som vann en soloseger idag. Det är inte världens bästa tid på en så kort bana men med tanke på hur lite rulle jag fick åka både på första delen och hur utslagsgivande backarna var så är jag nöjd med den tiden.

Bilder

Startfållan framför mig

Min startfålla och de bakom mig

Ronnie vid målgång

Första gången jag körde med gps, vilket mest var jobbigt halvvägs in i tävlingen att kunna titta på hur kort man cyklat när ryggen redan var i bitar..