lördag 31 december 2011

Mitt tävlingsår 2011!

Januari(november) och framåt..
Det är mycket som har hänt 2011. Jag började som en übermotiverad nybörjare som följde ett träningsschema som en slav i medgångar och motgångar. Det gick bra för mig. Tillsammans med Johan(BP) cyklade jag ute varenda tisdag, mång torsdagar, ibland måndagar, onsdagar, helger, det var mycket. Och jag körde stenhårda pass på monarken, vek aldrig ner mig och matade rätt in i kaklet på varenda pass där det krävdes. Jag var inte det minsta rädd för att höja motståndet och prova nya gränser.

April
När våren kom körde jag min första brevet på 200km. Jag hade aldrig cyklat så långt tidigare, mitt rekord var 140km på mountainbike sommaren innan i ett tempo där jag aldrig någonsin upplevde mjölksyra. Nästa långpass var runt 60-80km, men såna körde jag massvis med under vintern också.

På breveten fick jag lite ont i knät, och där började mina problem. Det gick över, men kom snart tillbaks igen när jag satte mig på cykelcrossen igen.


Brevet-träff!


Keps Cup tävlingarna
Jag körde mina första tävlingar för säsongen, träningstävlingarna på Keps Cup i stockholm! Och OH BOY var jag imponerad av mig själv, jag var toknöjd med hur jag faktiskt presterade. Det började i Vallentuna där jag hängde av Angelica från CRT på sista varvet och även kom in på en imponerande ICKE sista plats i elitklass.

Nästa tävling var Spårvägen CF som arrangerade, vilket även var min klubb detta år. Jag hände med Jesper Andersson(elit) och Stefan Hellman(H30) hela tävlingen och slet som ett djur med mjölksyran sprutande varje minut, inte en sekund av vila eller frihjulande, fullt matande precis som man gör på monarken hemma. På sista varvet tappade jag dock grabbarna och kom in strax efter dom i mål, men jag hade kämpat väl. Och ser man på hur de presterade för tider säsongen på officiella tävlingar så blir jag både supernöjd med mig själv samtidigt som jag är lite besviken att jag inte kunde hålla träningsmängden och motiveringen uppe, utan lät mig själv sänkas av knäproblemen.


Årets värsta minne
Ett par helger senare tävlade jag tre dagar i rad och fick även in ett träningspass på 3h i skogen med Patrik Eklund(specialized concept store) och Fredrik Modin(ex SM 1:a). Den sista tävlingen blev såklart en katastrof. Jag bonkade rejält och var inställd på överlevnad med sikte på sjukvårdstältet, om jag ens kunde ta mig dit utan att tappa medvetandet i spåret på väg dit. Det var illa. Utan den där gelen jag fick av Lisa Ström som snällt stannade och frågade hur det var med mig, och ett par dl vatten från Björn Rundströms flaska, hade jag nog inte fixat det. Det var årets mest hemska minne, en bonkning kan man stå ut med, men detta var värre än värst och ingen langning fanns kvar och jag hade precis passerat en pushbike-sträcka på flera hundra meter. Efter detta lärde jag mig, på riktigt, att man ska äta mat innan tävlingar och ladda förrådet fullt. Jag lärde mig även att hellre för många gels, än för några. Resterande tävlingar körde jag med 6-8 gels i ryggfickorna, kakor och drack ur flaskorna med stor respekt.

Efter ett tag hade jag knäproblemet på varje runda, hur jag än gjorde. Jag började förstå att det var nått allvarligt, jag vilade från cykeln helt i en vecka, provade igen och problemet var kvar. Rörde inte cykeln på två veckor och provade igen, fortfarande ont.

Då sökte jag hjälp, fick en remiss till en idrottsläkare, röntgade och såg en skada på brosket vid knäskålen som sannolikt skapats p.g.a en skev bana för knät vid tramptagen. Jag gick på rehab, gjorde en bikefit, skaffade inlägg i mina vanliga skor, inlägg till cykelskorna. Bland annat höjdes sadeln 5 cm på mountainbiken och 3cm på cykelcrossen.


Maj och framåt
Mitt knä var nu lite halvpaj så träningen, förutom att vara mer eller mindre helt bortblåst flera veckor irad och massvis med fitness förlorad som inte gick att bygga upp igen, så var jag även fortsatt tvungen att ta det väldigt lugnt med träningen i början på säsongen. Min motivation var i botten och säsongen var igång, taskig tajming.

Första långloppet i långloppscupen, årets stora mål!
Långa Billingeracet var dags. Jag visste om mitt knäproblem mycket väl, och hade vilat 1-2 veckor helt och hållet innan tävlingen om jag minns rätt. Som ni förstår var jag ganska bedrövad angående knät. Samtidigt hade jag förstått att problemet var värre när jag cyklade cykelcross än mountainbike av någon anledning som jag inte kunde förstå, jag chansade och åkte ner till tävlingen med mina föräldrar och sambo i föräldrarnas lyx-husbil. Tävlingen började och jag var sjukt motiverad igen, ändå. Jag var supersugen, detta var första tävlingen i den viktiga cupen som jag sett fram emot så mycket. Nu gällde det. Jag tog starten bra och körde om ca 200st cyklister i uppförsbackarna som starten gick i. Ni som inte kört tävlingen, tro mig när jag säger att det är långt och brant. Jag cyklade på och kände mig som hulken, på adrenalin. Däremot så märkte jag ungefär 30km in, av ca 70-80km, att knät gav symptom. Detta var något jag var beredd på, jag var redan inställd på att detta kunde hemma. Att starta var en chansning. Efter 40km när vi varvade målområdet steg jag av där mitt TEAM, familjen, stod och backade upp mig med flaska i högsta hugg. Jag var besviken, såklart. Men det var roligt att få prova, jag tänkte inte riskera nått och sabba knät helt. Säsongen är lång. Vi åkte hem.

Juni - Lida Loop!
Detta var min första PRIO 1 tävling utav tre, jag och min bror Ronnie körde denna tävling året innan, men då två varv och det var MER än tillräckligt den gången. Då körde vi på 2:45, två av tre varv. Det var nästan en månad sedan Lilla Billingeracet och jag hade fortfarande inte kunnat börja träna/cykla ordentligt men jag såg fram emot denna tävling med tusentals känslor i kroppen. Detta skulle bli avgörande i min fortsatta satsning detta år. Om det inte gick nu, skulle jag troligtvis ge upp.

Startanade med ett brutet revben(!), blev jag medvetet knuffad efter 5km i sidled mitt på en stor grusväg, slog i marken, tumlat runt, blivit påkörd av andra cyklister, både jag och cykeln. Flera gick ner i tumultet, en killes drivlina blev potatismos och mitt styre pekade 90 grader åt vänster, jag hade sår överallt och det värkte på 4-5 olika ställen. Jag var förbannad, besviken och ledsen samtidigt. Jag började att gå med cykeln åt andra hållet, tillbaks mot målet. Jag tänkte bryta. Men ganska snabbt tände jag till igen, HELVETE heller att jag bryter p.g.a något sånt här. Jag vände på skutan och drog igång igen! Med smärta i kroppen, 3-4 minuter bakom sista man i tävlingsklass, var jag igång. Jag tog placeringar av folk som tappat men blev även snart ikappkörd av de snabbaste i motionsklass och fick då folk att köra med! Jag gick i mål på 3h, tre varv på bara en kvart längre än ett år tidigare. Och jag hade INTE ONT I KNÄT, det var succé i min värld. Jag kunde inte varit nöjdare, det var allt och lite till, mer än jag förväntat mig i de bästa världar och jag var tillbaks igen!

Min släkt var där, och supportade med skyltar!


Juli
Jag var såklart fortfarande försiktig med knät, jag ville inte gå på ett hårt träningsschema igen som jag höll på med via aktivitus. Jag tänkte fortsätta med att cykla sånt jag tyckte va roligt, för att öka motivationen, och samtidigt inte överanstränga knät.

Det tredje och fjärde långloppen med Ränneslättsturen och Mörksuggejakten kördes jag och jag fick bättre resultat än Lida Loop sätt ifrån % efter vinnaren, på båda av tävlingarna, jag kunde se att jag utvecklades även fast jag inte tränade hårt! Procent efter vinnaren är det sätt jag valt att jämföra mig med samtidigt som jag tävlar mot mig själv och inte andra i spåret.

Augusti
Till augusti så började jag träna lite hårdare samtidigt som jag fortfarande körde mitt eget schema och gjorde det jag kände för, inget annat. Cykelvasan kördes och jag var superglad med mitt resultat och älskade det lite dyrare arrangemanget jämfört med övriga långlopp. Att det var lite dyrare var helt ok. Jag körde även SM i långlopp där jag slutade 36:a på Finnmarksturen, med en drivlina som var helt slut samtidigt som jag bytt kedja, det gick som ni förstår åt helvete materiellt sätt men det var en bra lärdom när Lars Bleckur tog en titt på mina drev, skrattade, och sa att det var det värsta han någonsin sett tidigare, samtidigt som Pumpen skrattade frågade om jag seriöst hade cyklat sådär. En ny drivlina införskaffades och jag noterade för mig själv att jag ska byta kedja oftare samtidigt som jag bestämde mig för att försöka lyfta dreven över stenarna i hellas skogar på ett mer effektivt sätt i fortsättningen. =) Keps cup var i full gång igen också, men jag var inte så motiverad inför den. Det gick både dåligt och var långt bort, dåligt väder, stress på jobbet etc. Den fick lägre prio för min del än vanlig träning.


September
September var här, och det sista långloppet i långloppscupen. Jag åkte för tredje eller fjärde gången med Cykloteket Racing Team till tävlingen och bodde ihop med dom. Jag hade nu tränat lite bättre innan tävlingen, och jag var motiverad på den där högsta nivån jag KAN, precis som på den där Keps Cupen i huddinge på våren, men med kunskapen att jag inte kunde plusha mig på mjölksyra HELA tävlingen, då den här tog mig 4h 9minuter. Men jag var fast besluten att antingen skulle jag TOKBONKA, eller så skulle jag göra årets bästa resultat. Det fanns inga andra alternativ. Och jag startade hårt, körde hårt men taktiskt, tog mitt ansvar i en klunga som jagade och kom ikapp första klungan igen. Jag visste att det skulle vara 3-4st stora backar på bansträckningen som var 105km vilket även var årets längsta mountainbiketävling. I dessa backar var det total mjölksyra som gällde, eller iallafall att INTE tappa de jag körde med. Jag skulle gå på rött och inte titta bakåt, det var dags att lida och satsa, allt. Tävlingen blev min stora succé, förutom att genomföra Lida Loop såklart. Resultatmässigt så kom jag 19% efter vinnaren, en förbättring från Lida Loop då jag kom ca 28%  efter. Jag var supernöjd och helgen kunde inte ha varit bättre! Inter nog med procenten, detta betydde även att jag seedade in mig till startfålla 2 till 2012 och helt klart bättre förutsättningar på tävlingarna att hitta snabba, duktiga cyklister som förhoppningsvis har lite skogsteknik så jag inte sinkas där.

Taktiksnack med CRT dagen innan tävling


Tävlingsdagen.. alla är laddade


Två veckor senare var det dags för Hammarby Hill XC vilket var min tredje PRIO 1 tävling. Jag körde hårt, allt vad jag hade och presterade mycket väl. Inför varvning ett varv fick jag körde med Lars Bleckur som hade svenska mästar-tröjan på sig. Det var mäktigt, men på vägen upp för backen så drog han iväg och tog ikapp massvis med tid, placeringar och säket 100m i BACKE uppför. Roligt var det ändå. Jag gjorde ett superresultat även här med och var grymt nöjd med mig själv! Mountainbike säsongen var härmed över!



















Laddad!



















Stod på startlinjen tillsammans med min nya kollega i Team Cannondale till 2012!




Bästa vägen är, rätt igenom!






















En nöjding..


Jättenöjd och utmattad efter målgång!

































Jag, bror och brorsdotter!


 

Oktober
Nu började dock nästa säsong, nämligen cykelcross-säsongen. Även om jag var på vila nu så ville jag köra de lokala tävlingarna här i stockholm. Fem tävlingar blev det för min del inkl Sthlm Cyclocross vilket var säsongens roligaste tävling eftersom det var så många som var där och tittade, och så många som hejade och ropade på mig vart jag än var på banan. Det kändes mäktigt, verkligen skithäftigt! Jag lyckades även knipa en 32 plats av 66 startande, något som jag var supernöjd med!

Tungcrossen fick köra årets fincrosstävling!


































Grym pumptrack på cykelcrosstävling!


Fokuserad..


November och December
Jag hade gått med på att vara försöksperson i men studie på GIH angående uthållighetsträning, något jag höll på med från oktober till december. Studien var inte inriktad på att träna mig för utveckling, utan hålla mig på normal träning. Detta blev första gången på mycket länge som jag hade strukturerad träning där jag var tvungen att följa ett schema. Det var både bra och dåligt, dåligt för att jag kände att jag behövde annan träning eller mer effektiv träning för utveckling, men bra för att jag faktiskt höll igång bra utan avbrott.

En stor händelse för mig var även att jag bytte jobb nu, vilket är en jättestor grej för mig. Jag går vidare i min karriär och tar steget in på utvecklingsavdelningen som testledare. Samtidigt som detta är en jättestor nyhet för min del så var december en väldigt tuff månad. Jag har slitit som ett djur på jobbet med mina nya uppgifter, 14 dagars jour, täcka upp för sjukskrivna kollegor, lära upp min ersättare samtidigt som jag fick veta att den enda som kan lära/hjälpa mig med mina nya uppgifter, även den sagt upp sig. Det resulterade till att jag tappade bollen de sista två veckorna innan julafton. 12 vilodagar hade jag.

Men det är fortfarande december och jag är igång igen, mitt i en 10dagars period med träning varje dag, ett upplägg som jag får hjälp med av Micke Flockhart. Nu blickar jag fram och siktar mot stjärnorna igen, jag är återigen grymt taggad och exalterad inför ett träningsschema som är skräddarsytt för mig, något att följa och kunna luta mig tillbaks lite och slappna av och lita på att det nu blir rätt.

Och sen glömde jag att nämna årets cykelrunda som tillbringandes runt Mälaren, 33mil i december med minusgrader, is och frost som startade på kvällen efter en tung arbetsvecka och in i natten. Framme var vi kl 15 dagen efter. Det var både överlägset min längsta runda både med milantalet med 10 mer än tidigare, men mer spektakulärt, ungefär dubbla tiden i sadeln exkl värmepauser.

Inför 2012!
Det är jättemycket spännande som händer! Bland annat så har Cannondale utökat sin support och valt att hjälpa t3 cyklister till tillsammans med mig med samma spons som jag har, samtidigt som Cykelspecialisten släpper till ännu lite mer och gör det mer förmånligt för oss. Vi har skapat en förening och kommer köra under "Team Cannondale Cykelspecialisten" år 2012, det blir teambuss, tält, boende, träning, tävling etc ihop. Säkert en del bjud-in-träningar också och förhoppningsvis lite träningstävlingar hoppas jag på!


Jag kommer även köra ungefär samma upplägg med tävlingar som 2011 men denna gång försöka fånga upp problem i min träning snabbare och inte låta mig själv "köra som jag vill" under för lång period som det blev 2011 när jag blev skadad. Nej, händer det igen kommer Micke styra upp det med att sätta mig på pottan när jag latar mig för mkt, det förväntar jag mig.

Och förutom mtb-tävling blir det en vända på Vätternrundan till sommaren i en sub8-grupp. Vätternrundan är ju något alla frågar om när man nämner att man cyklar, och jag är ganska trött på att behöva berätta att jag inte kört den. Det blir roligare framöver när man kan säga att man kört den på 8, 9 timmar eller vad det nu blir när dom flesta klassiker-gubbarna kör den på 12h+. Men, jag kommer fortfarande se mig själv som en mountainbike-cyklist även om detta blir ett av mina största mål med 2012!

fredag 30 december 2011

Firade in helgen tillsammans med monarken!

Körde en all-in på monarken på 10minuter. Är inte helt nöjd, tror att jag kunde tagit i lite mer, ett återkommande fenomen hos mig. Egentligen vet jag inte om jag faktiskt kan mer eller om jag bara inbillar mig.

Sen körde jag 10/20 intervaller i 15min, men jag mindes belastningen fel och körde 10sek MAXspurter de första 5 och mådde rätt kasst i benen och lungorna. Klev av och tittade till passbeskrivningen och drog ner belastningen till typ hälften, nu kände jag återigen känslan hur ett sånt pass känns, dvs inte så jobbigt alls.

Efter detta gjorde jag mitt första pass någonsin med enbensintervaller, fick problem med att skorna lossnade ur pedalerna, får skruva åt dom mer till nästa gång.

Jag får ändå vara nöjd med dagens pass, benen är redan köttslamsor idag. Undrar hur dom känns imorgon, efter jag kört ett nytt gäng fyror + tröskel.

Jag har en träningskontrollant också, han håller stenkoll på att jag sköter mig eller inte.

Kvällens träning är..

Ikväll blir det ett litet test, 10minuter all out på monarken för att se hur jag ligger till. Några minuters vila och sedan 10/20 intervaller i 15minuter och när dom är över fortsätter jag direkt utan vila på enbens-övningar till utmattning av vardera ben på 10 intervaller(5 på varje).

Både ett lite udda, krångligt och spännande pass om man jämför med hur jag annars tränar. Sen ska jag ta det lugnt ikväll, en polare kanske kommer över. Eller så somnar jag i soffan innan kl 21!

torsdag 29 december 2011

En löprunda ikväll och skidorna hämtade

Det blev en löprunda som planerat, 20minuter i lugnt tempo. Efter jag var klar fick jag ändå lättare krampattacker 3-4minuter efter jag slutat när jag gjorde hastiga rörelser. 20minuter kändes alldeles lagom för mig.

Jag passade på att gå till team sportia och hämta ut mina nya skidor som varit på grundvallning och ett lager glidvalla för -1 till -11 grader. När snön kommer har vi förhoppningsvis ett par minusgrader och då behöver jag bara slänga på fästvalla.

Det här med valla kommer jag bli tvungen att lära mig också, men det ska bli spännande. Jag ska försöka planera in en helg i orsa också så jag kan få prova skidorna i rejäla spår. Och bara komma bort från stan ett tag också för den delen.

Fischer RCS Classic Plus

Regn regn regn..

Det regnar just nu, tankarna går direkt till att det vore mkt roligare ifall det var minusgrader nu så att det hade snöat istället. Ingen snö alls känns tråkigt, men egentligen är vi väl bortskämda efter två supervintrar i rad med massvis med snö redan mkt tidigt. Normalt brukar det vara snötomt kring jul men dimpa ner några gånger innan och smälta bort också.

Nu om ca 30min ska jag ut och springa. Hoppas regnet är över då, löpning blir det oavsett, utomhus.

Dagens träning!

Idag kommer det bli en löprunda på, wait for it, hela 20minuter i lugnt tempo. Vilket dödspass! Ändå lär det kännas stumt i benen. Tanken är att få in löpning i träningen eftersom det är ett enkelt medel att ta till när man är bortrest eller av andra anledningar har förhinder att köra ett cykelpass. Samt att det även breddar min prestationskapacitet, vad det nu ska betyda.

För egen del så tycker jag mest att det är spännande att göra nånting annat än att bara trampa cykel. Och ett löppass är verkligen en enkel träningsform. När jag monarkar behöver jag sätta på mig träningsbyxor, pulsband, täcka av monarken och dra fram den, sätta upp fläkten i rätt riktning, se till att iphonen har batterier, leta fram hörlurarna, fylla en vattenflaska och ta fram en svetthandduk. Sen behöver jag räkna ut hur många vikter jag ska arbeta och sitta och koncentrera mig på att hålla en viss kadens.

Med löpning så byter man om till löpskor, byxor, tröja, kanske mössa och handskar ifall vädret kräver det. Sen går man bara utomhus och springer. Klart enklare och mindre ansträngande för hjärnan.

Det är inte jättejobbigt att byta om och fixa inför att köra monark, men efter en tung dag på jobbet kan jag ibland känna att jag vill göra så lite som möjligt i mitt engagemang. Det enda man vill lägga energi på är själva fysiska aktiviteten, att ta i. Jag tror många kan relatera till detta.

Än "värre" är det när vädret är dåligt och man kommer hem med en skitig cykel som man antingen behöver tvätta av direkt, eller tvätta av INNAN nästa träningspass. Själv så tvättar jag mina cyklar mer eller mindre varje gång då jag vill hålla dom i toppskick och inte behöva avbryta en träningsrunda p.g.a en drivlina som är skitig, gnisslar, slår eller är igenkorkad. Att alla lager är rena från smågrus och sand som annars skapar all världens oljud och sliter.

Nya Sherlock Holmes filmen!

Jag var på heron city och kollade på nya Sherlock Holmes filmen, fan vad bra den var! Hans personlighet är så underbar, helt klart ett helt gäng bokstavskombinationer samtidigt som han är sjukt smart och ser saker ingen annan ser. Helt asocial men fokuserar ALL kraft i en riktning, att lösa komplicerade fall och problem.

Naoomi Rapace eller vad hon heter, tjejen från millenium-triologin, spelar även en stor roll i filmen. Hennes skådespeleri var inte mjt att hurra om bitvis, knackig engelska på ett svenskt sätt och inte närvarande i alla scener, klart lite nervös under spelningarna. Men ibland fick hon till det!

Skönt att se en anerikansk film utan nakenscener också, nakna människor i all ära, men det tillför inte något i en redan bra film.

Angåenden storyn så blir man teasad att tro saker hela tiden, men man blev ständigt överraskad. Och slutscenen är en av de bästa som finns, klart underhållande vilket resulterade i asgarv. Man kan inte annat än älska karaktären på Sherlock Holmes i denna film! :)

Skön träningsvärk

Ytterliggare en dag med träningsvärk, denna gång enbart i mage och rygg från bålstabiliteten. Det är härligt med kvitto på träning, även om jag inte egentligen tycker att det är så skönt med själva värken, är det skönt att bli påmind av vad man gjort. Motivationshöjare. Bekräftelse på att man skött träningen den senaste närtiden.

Jag är lite avis dock när jag läser om pumpen och seglarn som är nere på gran canaria, jobbar halvtid och tränar i solen varje dag. Skulle jag bli av med jobbet och tiden skulle passa, hade jag nog gjort likadant. Man kanske kan ta någon slags ledighet utan lön förresten? Det vore faktiskt en upplevelse för livet..

onsdag 28 december 2011

Fyror på 300w

Dagens träning utförd, fyror på skyhög puls vilket indikerar som förväntat, dålig form. Däremot är jag mycket nöjd med dagens prestation, jag pushade mig in i kaklet, det var vidrigt.

Efter passet körde jag återigen lite bålstabilitet. Ska försöka få in det på flera pass i veckan nu, det tar inte så mkt tid och man är ju redan uppvärmd och svettig så då kan man lika gärna passa på.

102, 101, 100, 96 kadens blev det, jag var helt, helt, helt, sönder på sista intervallen. Jag försökte på 102 kadens och höll det första minuten, sen dalade det ner ganska snabbt under 100 kadens och jag slutade runt 94-95 med ångesten sprutande ur öronen den sista minuten. Öppnade uppenbarligen för hårt, skulle öppnat på 100 blankt troligen.

Snart ska jag trycka en pizza och åka till heron för att kolla på nya Sherlock Holmes filmen med Thomas och Karin!

Där står den, härliga plågomaskin

Lite funderingar

Vissa dagar tycker jag att jag har noll koll, andra dagar tycker jag att jag har rätt bra koll. Jag kan faktiskt komma med ganska bra argument ibland, och förklara det hyfsat bra.

Däremot så kan jag bara delar av kunskap här och där från olika saker. Generella "regler" och sammanhang. GIH-studien har hjälpt mig att få en ny syn på träning också, jag lärde mig en hel del även om inte allting fastnade.

En sak som jag är lite intresserad av att veta är hur en jämn cyklists siffror ser ut. Dvs en jämn cyklist som jag får kämpa för att hänga med och hänga av, hur dennes maxwatt, tröskel, fatmax etc är jämfört med sin egna. Vem som är starkast på papper, för att kunna förstå hur dessa siffror kanske inte spelar någon större roll på tävling, eller faktiskt är avgörande. Jag kanske är klart starkare än en jämn medcyklist utan att veta om det, men alltså kör otaktiskt eller helt enkelt inte kan pressa mig lika hårt, sen finns ju även ekonomin i sadeln som spelar in.

Jag känner till en duktig cyklist som jag är mer eller mindre jämn med, han hängde av mig en gång nyligen när jag var som starkast(för ett par veckor sedan) medans jag hängde av denna ett par gånger tidigare under samma runda. Sen har jag haft ganska svårt att hänga av honom och han har bitit sig fast bra, och samma sak så har jag fått pressa mig hårt för att hänga med i vissa ryck och perioder under träningspassen. Denna person råkar även vara med i GIH-studien men är inte klar där än. Det vore väldigt intressant att få våra siffror och jämföra dessa, för att se om man kan knyta den infon till hur vi faktiskt presterar på träningen. Han kanske är uthålligare över tid, medans jag är bättre på spurter och uthållighet under kortare tid, säg de första 90min exempelvis. Eller så visar siffrorna på att jag borde vara starkare, men nånting gör att han ändå hänger med, något bra hos honom eller något bra hos mig. Eftersom man stirrar sig ganska blind på siffror ibland, vore det roligt att få se ett exempel för att kunna realisera siffrornas betydelse eller icke betydelse.

Men sen vet jag också, att siffror är enbart där för att jämföra sig själv i sin egen utveckling. Även om jag får ovanstående info kan man aldrig få ut fakta ur dom, enbart teorier. Men det är ju kul det med?

Så jävla pepp på träning igen!

Jag är så jävla pepp igen! Det känns grymt skönt att vara SUGEN på att träna igen. Det är just det här SUGET för träning som gör att man klarar av att träna mycket och inte gör avstickningar från träningsschemat!

Igår blev det dubbel/trippelpass. Pendling med intervaller, jag var helt jävla sämst i motvinden, fulcrossen och dubbla dubbdäck. Sämst självförtroende till/från jobbet. Ändå pushade jag mig så mkt jag kunde i backarna påväg till jobbet.

Sen blev det tisdagsrcrossen där jag sög hästballe, grabbarna som jag normalt är lite starkare än sopade banan med mig. Vid två tillfällen tappade jag deras ryggar och det fanns ingenting jag kunde göra åt saken, det kändes lite som vintern 2010/2011 igen då jag också fick  kämpa som men IDIOT för att hänga på, och ändå tappade rygg.. Men det är bra att få kämpa, då kommer jag snabbare tillbaks också! Jag ser fram emot dessa rundor tisdagarna framöver i vinter..

När jag crossat klart tyckte jag att det var dags att jag gjorde något åt min riktigt kassa bål. Jag är riktigt klen i mage/rygg, så jag slängde mig ner på golvet och drog 3x15situps och armhävningar, körde sen 60sek planka på båda sidor, gjorde en till omgång med 25 armhävningar och 20 situps, 40sek planka på varsin sida och sen grät jag en gnutta. Ni vet den där känslan när man inte kan andas för att magen krampar efter att man ansträngt musklerna? Exakt så var det, redan vid första repetitionen.

Idag är jag helt kaos i kroppen, och det känns skönt. Det känns härligt. Jag KÄNNER att jag gjorde nånting bra igår, även fast jag hoppade över sista 30minuterna på cykeln.

Idag blir det fyror på monarken när jag kommer hem. Micke har satt upp ett härligt träningsschema för mig 9 dagar framöver nu, det blir alltså 10 dagar träning irad, dvs om man räknar 20 + 25min lätt löpning som träning på två separata dagar. Men för mig är det träning, jag kommer vara stum efter 20-25min lätt löpning också eftersom jag saknar de grenspecifika musklerna. Tanken är att få till mer allmän träning för mig med, och det kan nog verkligen behövas då jag tränat enbart grenspecifikt.

Micke har även identifierat ett område hos mig som mig som skall tränas. Nämligen uthållighet över tid där jag klarar av ungefär 2/3 av längden/tiden av vad han klarar av på en belastning en bit under tröskel.

Jag är supertaggad nu, detta kommer bli KANON!

Jag hittade en bild från i somras när jag och Johan cyklade sörmlandsleden på cykelcross, härliga cykelminnen är vad man ska fylla tankarna med nu när vintern är här och lidandet skall börjas!

tisdag 27 december 2011

Tisdagsrajd och kvaddade ben

Det blev ungefär som jag hade förväntat mig idag. De som jag hängde av senast jag var med, hängde av mig idag. Det var kul att känna att jag inte var den som satte tempot, det garanterade trötta ben för min del. Faktiskt blev det så trötta att jag kände att vid 2h fick det räcka. Det är klart att jag hade fixat en halvtimme till men jag var helt enkelt inte sugen på att ta ett varv i flaten även om cyklingen är rolig och inte lika benkrävande då hastigheten är begränsad p.g.a svängar.

Det blev inte så mycket bilder då Johan hade kamera-koma, men jag lyckades dock föreviga hans punka. Tur att man har iphonen med sig! Förresten så är jag grymt sugen på en iphone 4s, mest egentligen p.g.a kameran och bättre bilder till bloggen. Men... det känns inte som en värd investering, eller vad tycker ni? ;) Jag går nog och väntar på iphone 5 till nästa år. Just nu njuter jag av att ha en avbetalad telefon och ingen bindningstid på abonnemanget mer än uppsägningstiden.

Förresten, jag avslutade även med armhävningar, situps och plankan på köksgolvet när jag kom hem. Jag minns då jag kunde dra av 100 armhävningar på rad, den tiden är över kan jag konstatera. Jag får va glad att klara av 25.

Johan har sprängt slang

Inga skärmar idag, mer cykling ikväll!

Ikväll blir det hempendling i elittempo, sen ska jag slänga av mig lite grejer och ge mig ut igen. Det är tisdagscross som gäller och jag kommer kränkas som aldrig förr. Jag ska byta däck, igen, när jag kommer hem. Att cykla med dubb och fulcrossen går inte för sig med tanke på min form just nu.

Skönt med lite dubbelträning idag iallafall, även om första delen enbart var lite pendling.

Nu har jag satt igång med träningen igen

Jag tog en välförtjänt julpause. Den första månaden på nya jobbet slet på mig något otroligt, toppa upp det med 14dagar jour i rad, upplärning av en ny person, hoppande mellan två stolar(arbeten) för att täppa upp en kollegas semester och två jobb till där det var sjukdomar och min kunskap/erfarenhet behövdes på. Och ja, sen kom beskedet att en väldigt omtyckt kollega sa upp sig.. Det har varit ganska mycket på slutet nu.

Men nu har jag fått vila upp mig lite då jag hade min första lediga dag igår på vääääääldigt länge.

Jag började morgonen med att pendla på caadX'en med dubbla dubbdäck på. Jag kunde direkt konstatera att jag är ur form helt och hållet! På lunchen lämnar jag in den för att få skärmar på cykelspecialisten, förutsatt att dom har några kvar och har tid såklart.

Jag funderar på att ta 1km löprunda tillbaka från cykelspecialisten, och att löpa dit efter jobbet med 1km till. Ikväll ska jag crossa fulcross med happyMTB gänget, det är ju faktiskt tisdag! Då kommer det även visa sig ordentligt att jag tappat bollen nu innan jul. Men jag är nog snart tillbaka vid rodret igen.

Jag får nu även hjälp av Micke Flockhart med träningsupplägg efter mina ambitioner, så nu börjar träningen på riktigt. Äntligen!

måndag 26 december 2011

Köpt längdskidor idag!

Jag har köpt mina första långfärdsskidor någonsin! Och som en investering passade jag på att lägga lite pengar då jag inte lär byta på flera år!


Skidorna blev ett par Fischer RCS Classic Plus Till detta set provade jag en hel del skor men tyckte att budget varianten Fischer RC3 passade min fot bättre än t.ex Salomons carbon-doja, så där hamnade mitt val! Till bindningar valde jag ett par värstingarmed Rossignol X-celerator på 180g. Till detta kompletterade jag med ett par SkiGo Elit stavar i 100% kolfiber, lätta jävlar som även var styva jämfört med andra stavar. Skigo ska ha rykte om sig att inte hålla samma kvalité hållbarhetsmässigt som andra, men vikt och styvhet skulle vara bra.

Kort och gott, jag är jävligt nöjd med mitt nya paket! Nu är det på grundvallning och glidvallning för -1 till -11 grader, sen ska jag sätta på fästvalla själv när det blir dags.

Snön är långt borta från stockholms område, men jag hoppas på att den kommer snart och i mängder. I väntan på detta ska jag försöka planera in ett par Orsa Grönklitt besök där vi har stuga numera. Där finns en av sveriges bästa längdskidspår där bland annat landslaget tränar en hel del.

Jag ska försöka ta en kurs när jag kommer upp till orsa också, det lär behövas så man inte skäms i skidspåret. Sist jag åkte drog jag av en mil direkt helt otränad och dagen efter var både rygg och ljumskar helt förstörda, kunde knappt komma ur sängen och hade problem hela dagen. Efter ett dygn var jag pigg igen förutom träningsvärk. Sen två dar senare körde jag igen, skitkul var det!

Fischer RCS Classic Plus. 202cm Medium 1080g(+ några extra gram för 5cm)


































Rossignol E-cellerator 180g

Fischer RC3 (tunga som as men passade mina fötter bäst)

Skigo Elit 80g enligt google

söndag 25 december 2011

Jag vann ett Hutchinson däck !

Jag lyckades vinna ett däck i en tävling som jag glömt bort att jag var med i! Jag är så van med att aldrig vinna nått så detta kom som en överraskning när Öijer grattade mig på twitter.

Cyclesports.se var det som hade tävlingen på facebook och däcken kommer direkt från Merida Sverige AB. Jag hoppas att det är 2.2" jag får och inte 2.0" som dom även verkar komma som. Däcken såg väldigt grovmönstrade ut, ett lerdäck enligt beskrivning.

Det ska jag nog spara inför någon riktig lertävling 2012! Lite skoj att Merida Sverige AB bjussar mig på däck, som kör för Team Cannondale, på däck också... Måste kännas segt att stödja konkurrenten, eller så bryr dom sig inte om lilla mig ;) Sannolikt känner de knappt till mig.

En annan sak som touchar ämnet om att stödja konkurrenter, är att jag vädjar för att både företag och cyklister kan hålla varandra i händerna där intresset skiljer sig mellan märken, produkter och tävlingar. CRT och Micke Flockhart visade exempelvis framfötterna under 2011 då Micke fick langning av CRT langningsteam, trots att han var en av de stora konkurrenterna för pallplatserna. Det är så man tävlar schysst och rent! Det är så vi vill bygga cykelsportens rykte framöver!

måndag 19 december 2011

Här vare livat

Eko EKOOO....

Jag har rätt mycket just nu, lite dejavu då bloggen inte prioriteras. Träningen prioriteras inte heller. Det har gått för långt faktiskt. Tisdagsrajd imorrn men jag ska ha telefonmöte kl 16:00 med några amerikaner som jag tror kan dra ut på tiden, och kollegorna tjatar om AW. Samtidigt så har jag lite julklappspanik..

Det är mycket just nu. Det blev inget träningsuppläggssnack i helgen som jag hade förväntat mig, luften gick ur mig med tanke på helgens väder. Nu förtvinar jag, börjar fundera på ett juluppehåll, speciellt då jag lägger den tid jag har över de kommande dagarna kontra aktiviteter på cykel. Punka på dubbdäcks-cykeln är det också. Det är ingen medvind just nu direkt.

Samtidigt så trivs jag rätt bra, förutom stressen. Roligt jobb, mkt att göra, snart jul med alla förberedelser, men resultatet blir ju bra.. Ikväll klädde vi granen och Karin har städat lägenheten medans jag har jobbat.

Jag klippte mig idag också, första gången på 2år ungefär. Det blev ~10-12cm kortare och känns ovant, samtidigt så behövdes det verkligen. Känns skönt att vara nyklippt även om det är ovant. Funderar på att faktiskt bry mig om håret denna gång, vi får se. Jag har funderat flera gånger på om det är dags att korta ner frillan, men jag är nog inte riktigt redo än. Snart så..

fredag 16 december 2011

Fredagsmys!

Nu är det fredagsmys, jag ska åka till picts
Nu är det fredagsmys, hoppas inte Johan Andersson stör

Nu är det slut på veckan, det är dags för fredagsmys!!

torsdag 15 december 2011

Sova tidigt idag

Efter en tung vecka är det dags att lägga sig tidigt för att komma ikapp igen. Vilodag har jag idag också, som grädde på moset. Snart väntar en helg med mer cykling. Karin jobbar och jag har inget för mig, vädret verkar inte va nån höjdare direkt med regn på lördag och snö på söndagen, men det är fortfarande plus 1grad så det lär ju smälta bort och bli slaskigt istället.

MUMMA! Snart börjar TC-säsongen på riktigt. Massvis med 2x20 intervaller kanske? Man ska ju försöka periodisera har jag hört talas om(och gjorde även förra vintern). Träningen ska läggas upp nu när som helst. Jag ska skapa en bättre träningsdagbok hädanefter också, där jag fyller i all vettig information. Jag funderar på ett excel-format med värden som jag kan göra grafer av. Typ, motivation inför, under, efter passet för att kunna se trender i efterhand. Långsiktigt kan det vara ett bra verktyg för att lära sig om sig själv.

Vilken typ av cyklist är jag egentligen?

Japp, idag blir det vila. Vila vila vila! Städa i lägenheten, tvätta kläder och cyklarna. Kanske dra igång projekt "skärm-montering" till caadX'en. Det ska bli skönt att vila benen lite, tre dar irad samt ett löppass innan dess sitter bra i benen såhär för en amatörcyklist som mig.

Frågan börjar väl närma sig lite också, vad är det jag är egentligen? Nybörjare, amatörcyklist, motionär, hobbycyklist, elitmotionär, tävlingscyklist, elitcyklist? Jag är nog lite av varje..

Jag är knappast en elitcyklist i antydan som att jag tränar för att konkurrera med toppen av mountainbike-eliten. För er som inte har koll så kräver det runt 10-14 träningspass i veckan för att ha nånting med toppen att göra och så pass mycket tid och smärta är jag inte villig att lägga ner, faktiskt. För att vara topp 15 går kraven ner en bit, nu drar jag vilda gissningar men låt oss säga runt 7-10 träningspass i veckan, och det är också nånstans där som elitmotionär-gränsen går enligt min definition.

Själv har jag tränat nånstans mellan 3-5 gånger i veckan med ett snitt på 4 ungefär, sedan jag började med cykling sommaren 2010. Som nybörjare har det varit mycket, både fysiskt och mentalt. Det är svårt att gå från 0 gånger i veckan i över 10 år och sedan smälla på med 14 pass.

Det har faktiskt t.o.m ibland känts svårt att motivera sig inför de tyngsta passen när man har en vecka med enbart 4 träningspass och inte är härdad av flera års vana att träna hårt och låta det vara det normala. Min ambition är dock att öka upp träningsmängden i antal pass till 7 pass i veckan.


Elitcyklist, nää.. visst tävlar jag i elitklass men jag konkurrerar ju inte om några pallplatser direkt, snarare kämpar jag för att undvika de sista 5-10 placeringarna beroende på antalet som ställer upp.  
Tävlingscyklist, javisst, men jag tävlar mer mot mig själv än mot andra i ärlighetens namn.  
Elitmotionär, ja det passar mig nog ganska väl, eftersom jag tränar relativt hårt, men däremot så tränar jag inte så ofta som jag definerar denna kategori cyklister.  
Hobbycyklist, ja här känner jag mig rätt hemma, cyklingen är en hobby för mig och det är en nivå och intresse som jag strävar att hålla, och vill därför inte träna sönder mig så det inte känns som en hobby längre. Motionär, nja, jag tränar ju för ett syfte och mer strukturerat, jag bryr mig ju ifall ett pass blir dåligt träningsmässigt.  
Amatörcyklist, delvis ja, men jag börjar få lite rutin nu och med mitt analyserande har jag kommit långt, jag är nog ingen amatörcyklist längre.  
Nybörjare, ja delvis, på olika nivåer kan man nog säga. Jag är fortfarande en nybörjare när det gäller erfarenhet av tävlingar och längre planeringsfaser så som hela tränings/tävlingssäsonger. Jag har ju bara varit med om en säsong och har bara en erfarenhet, det känns som om jag fortfarande är nybörjare och har massvis med minor att trampa på tills jag är mer lärd. Men jämför man riktigt färska nybörjare på mtb så är jag på mils avstånd gällande teknik och fysik, kort sagt så kan man säga att jag har kommit riktigt långt på 1.5 års cyklande. Tänka sig att det faktiskt bara är 1.5 år sen jag var total soffpotatis.. Det är häftigt!

Jag är alltså en Nybörjare inom tävling, Elitmotionär per definition av mitt fokus med ett målet av min träning, Tävlingscyklist men med fokus på tävlandet mot mig själv.

Sen angående vilken typ av cyklist rent grenmässigt så är det också lite blurrigt. Mountainbike är mitt fokus, Cykelcross tävlar jag också i och har som målsättning att tävla riktigt ordentligt i till hösten 2012. Landsväg däremot har jag inga ambitioner alls att tävla i, och gör jag det är det enbart p.g.a nöjet och kommer då göras lite halvhjärtat med fokus på fikat efteråt. ;)

onsdag 14 december 2011

Drog ett varv runt huset på monarken

Det var ungefär så lång tid jag cyklade iallafall. Uppvärmning på 150w i 10minuter, höjde till 300w i 5 minuter, vilade 30 sekunder, på med alla vikter jag äger och 4 rejäla maxspurter på ~20sekunder med låg kadens, ungefär 30sekunder vila mellan. Lite nervarvning och sen var jag klar för idag.

Detta var knappast någon struktur som jag brukar köra. Idag ville jag mest bara svettas och känna mjölksyran i benen, utan att kunna jämföra detta pass med något annat jag tidigare kört.

Hittade en ny grym monarklåt att repeata om och om igen när musklerna skriker smärta och man behöver fortsätta ösa allt vad man har. The Haunted - Bury your dead, helt perfekt och man blir taggad till tusen! Det är bandet som jag hade köpt biljett för att se men istället fick titta/lyssna på Niklas Strömstedt, Eric Gadd, Pernilla Andersson och Petra mede, då jag dubbelbokat jobbets julfest på hamburger börs samma dag för ett par veckor sen..

310kg i benpress på en 70kg lillgrabb

Det är mitt resultat vid ett maxtest i benpress. Inte helt pjåkigt för en tanig liten spoling för jag, det känns rätt bra iallafall. Jag kanske inte kan cykla, men jag kan trycka upp en vikt med benen i en stålmaskin iallafall!

Det borde antyda på att jag är en hyfsad sprinter, men ändå inte då en spurt även handlar om uthållighet över flera sekunder medans detta är över på några sekunder. Och andra sidan så tror jag att mina wingate-siffror är helt ok också. Hur uthållig jag är från en spurt till en annan har jag dock dålig koll på!

Tisdagscross i regnet!

Igår cyklade lite cross. 7st cykelcrossare och 9st mountainbikes hade samlats vid hammarbybacken. Vi börjar ta över igen och som vanligt har vi en högre show jämfört med normalt antal, jämfört hur de klena mountainbike-cyklisterna. Lite rusk, regn eller storm hindrar inte oss hårdingar!

Vi drog ut på rundan och försökte ta vägar där det var minst öppet för vind och regn men misslyckades ganska mkt, vi tog rätt mkt vind och öppna stigar blev det mer av än normalt så regnet gjorde sitt. Jag var så blöt att min jacka fortfarande droppade lite då och då när jag vaknade upp imorse!

Hur som helst så blev det en fin runda, lite kallt för några utav oss men jag klarade mig rätt bra även om jag var dyngsur. 2h fick vi ihop och jag var nöjd. Ännu nöjdare var jag när jag fick besöka duschen när jag kom hem!

Samling vid HBB

Nånstans ute i skogen, man ser att det inte är några rena ansikten längre

Nånstans ute i bushen igen!

























Man ser ganska lätt vart mössan/hjälmen sitter och hur långt upp jag har dragit buffen. Där i mellan har vi krigszonen...

Bakgrunden bakom Team Cannondale

Jag kan enbart berätta ur min egen synvinkel och går där igenom. Och jag börjar helst från början, varning för ytterliggare en "Stisse-special" utav WALL-OF-TEXT!

När jag var liten..
 ..runt 12-14år, cyklade min brorsa på Cannondale medans jag drogs med en Trek på ett par kilo mer. Jag var visserligen nöjd med min cykel, men brorsan var ju idolen och det han gillade, gillade jag. Jag köpte sedan hans gamla Cannondale F1000 från 1997 och den finns fortfarande i mina ägor.

På den här tiden slutade min bror med hockeyn som vi båda hållt på med sen varsina 7 års ålder, jag är 4 år yngre än brorsan och slutade själv med hockeyn några år senare, när jag var 15. Han började istället med mountainbike och tränade hårt och ofta, mest ensam på milspåret i hellas där man inte längre(kanske inte då heller) får cykla på. Samtidigt provade han på sina första tävlingar i sportklass vilket han vann flera gånger om. Han började då tävla i riktig tävlingsklass och det gick riktigt bra där med, hamnade i samma sponsring som Fredrik Kessiakoff, Calle Friberg och Daniel Myhr som på den tiden, och Kessiakoff fortfarande är, var de en betydande del av sverige-eliten, fast i juniorklass.

Nog pratat om det, brorsan var min idol, så jag började också att cykla lite på sidan av hockeyn. Brorsan satt ofta och spanade i Cannondale-katalogen, hade jobbat hårt för att få ihop pengar både med att dela ut reklam och på cykelbutiken TCM i tyresö. Han hade även satt upp en mindre affisch på det officiella Cannondale teamet på mountainbike vid sitt skrivbord på hans rum. Jag minns inte vilka det var som var med, men redan här som 12-14 åring fick jag upp ögonen för ”Team Cannondale”.

När jag började cykla igen sommaren 2010..
När jag och Ronnie, som min bror heter, började cykla igen förra sommaren, så köpte han en Cannondale Scalpel 2005:a begagnad på blocket medans jag året innan köpt en Cannondale F1000. Vi var Team Cannondale och trots att de första rundorna började bra men avslutades med 30-60minuter av självmordstankar och meningar som ”vafaaaan gör jag det här för”, p.g.a den extrema utmattningen som mountainbike bjöd en otränad soffpotatis på, så var det genast jätteroligt igen när man fått komma hem och tänka igenom vad man precis hade gjort. Tiden gick och ganska snabbt skapade jag en blogg eftersom jag gillar att skriva av mig, ofta sitter vid en dator och behövde nånting att stärka motivationen för cyklingen då jag verkligen inte ville tröttna. Jag hade letat efter nånting i fysisk form att göra i flera år för att hålla hälsan uppe, provat diverse olika sporter och gym men aldrig fastnat utan tröttnat redan efter 2-3 gånger.

Hur jag blev en Good Fighter
Jag märkte ganska snabbt av att cykeln jag köpt tyvärr var i en storlek för liten, och jag kände mig glatt ganska fast i sporten vid detta laget, så jag beställde en sprillans ny Cannondale Scalpel 3 2010. Bara ett fåtal månader senare blev den dock stulen och det var hemskt då köpet finansierats via avbetalning och försäkringen täckte enbart 8000kr exkl självrisk. Dedikerad som jag var, satsade jag allt jag hade på att komma tillbaka, min cykling skulle inte stoppas p.g.a ekonomiska anledningar. Jag arbetade över timvis i flera månader framöver och när jag kontaktade Cykelspecialisten bestämde dom sig för att hjälpa mig och rabattera en cykel i form av sponsring/stöttning. När jag hade kämpat järnet och fått bukt på ekonomin med 50-60h arbetsveckor så skulle jag lägga min beställning. När cykelspecialisten då ringde Cannondales dåvarande säljare Per Öivind Dalen, som numera arbetar för Scott, ville han också hjälpa till då han sett att jag varit en dedikerad Cannondale-cyklist och såg därmed till att fixa en Good Fight deal vilket innebär ett par procent på en cykel samt ett set med cykelkläder.

På den vägen var det. Jag, Cykelspecialisten och Cannondale hade ett samarbete, nu kanske mer officiellt än tidigare men förutom ett par procent på den nya cykel var allt som det var månaderna innan.

Mina egna tankar runt ett team
Efter att ha fått åka med det eminenta mtb-teamet ”Cykloteket Racing Team” i deras teambuss på långlopp, tränat med dom dagen innan, gått igenom taktik dagen innan, langningsscheman, delat boende med dom och hängt i deras team-area vid de egna tälten, så fick jag idén. Jag ville ju ha det lika grymt bra som de har det! Jag pratade med min sambo Karin om det flera gånger, att det vore kul att nån gång starta upp en klubb, specialisera sig mot cykelmärket Cannondale och medlemmar för detta, ha en tävlings-sektion med invalda medlemmar som delar på allt som CRT gjorde. Att skapa sig ett eget gäng att träna och tävla ihop med, och allting däromkring.

När sedan Cannondale gjorde om sin organisation och satte nordens försäljning på argentur valde Per Öivind att efter 8 trogna år hos Cannondale söka nytt arbete och få en nystart hos Scott. Vid sin överlämning av arbetet presenterade han även mig som Good Fighter med rekommendationen att fortsätta och utveckla samarbetet. I och med argentur-ändringen fick Klas Kullman den nya rollen som säljare för Cannondale i norden.

Hur jag kom in i bilden inför Team Cannondale
När sensommaren började närma sig och tankarna föll på plats att allt kanske ändras när Klas tar över rollen av försäljningen av Cannondale, så kontaktade jag honom men fick svaret att de gärna ville fortsätta Good Fight sponsringen med mig även till 2012. Ganska kort efter detta börjades det ryktas om ett nytt gäng grabbar, jag fick genom cykelspecialisten höra att det var några som ville starta upp ett team med sponsring genom Cykelspecialisten och Cannondale och utan min kännedom hade cykelspecialisten och cannondale redan föreslagit att jag isåfall skulle vara med i gänget. Jag blev genast intresserad men visste inte vilka personerna var eller vad det handlade om, samtidigt var jag rätt nöjd med min Good Fight sponsring. Men tanken på ett team precis som CRT, var väldigt lockande då jag sett alla positiva fördelar med sammanhållningen.

Jag kommer ihåg när Jonathan kontaktade mig första gången. På den här tiden så tror jag att enbart Jonathan Lindegren och Stefan Hilke var de spikade medlemmarna, det var även dessa två som tillsammans kommit på idén och faktiskt dragit igång den. De la fram sin idé och den efterliknade väldigt väl det jag hade hoppats på. Efter några samtal så var jag övertygad, detta var något jag ville satsa på! Tiden gick, vi hade en förfrågan om ett medlemskap där personen valde att inte gå med, och vi hade en till person som var tillfrågad som valde att gå med, denna personen var Rocco Pacini som kört för MTB Täby precis som Jonathan och Stefan hade gjort och om jag förstått det rätt så är jag egentligen den sista medlemmen att bli tillfrågad, men tredje medlem som blev bekräftad.

Många samtal gjordes både internt och externt, här gjorde Jonathan ett hästjobb som koordinerade ihop både oss och våra partners. Vi träffades ett par gånger både på och av sadeln, kom överens av våra riktlinjer och styrde samtalen med och mot Cykelspecialisten och Cannondale. Alla parter var taggade och positivt inställda till arrangemanget och här står vi.

Inom teamet så har vi lite olika egenskaper som privatpersoner som gör att vi får organisationen att gå ihop. Jonathan är killen som kan snacka för sig, vilket innebär att han förhandlar utåt. Jag är killen som gillar att skriva wall-of-texts och sköter en blogg, skapar hemsida och kommer hålla denna uppdaterad. Stefan kommer ta hand om teambussen och har själv järnbenen med två träningspass om dagen samtidigt som han jobbar heltid, även därmed killen som har gjort de bästa resultaten 2011 utav oss allihop med flera pallplatser. Rocco är kassören och killen med erfarenhet vilket alla kommer kunna dra massa nytta av. Förutom att vi alla har gemensamt intresse och kunskap om hur man för en cykel framåt i terrängen, är detta ett par av de saker som gör att vi kompletterar varandra.

Vi är tillsammans, Team Cannondale Cykelspecialisten!

tisdag 13 december 2011

Team Cannondale / Cykelspecialisten 2012!

Jag hade redan för ett år sedan funderingar och drömmar om att ha ett eget team att köra tävlingar med, lägga upp träningen med, tävlingsschema, sammanhållningen före, under och efter tävlingar.

Nu till sommaren 2012 är vi fyra grabbar som drar igång min dröm som är en del av vår nya cykelförening Crank It Bike Club. Vi har fått uppbackning av Cykelspecialisten och Cannondale i denna satsning och det är därmed dessa som får bära vårt teamnamn. Just nu är Giordana fullt uppe med arbetet att designa våra teamkläder. När jag provade storlekar härom veckan hade jag världens flin när jag drog på mig cykelbyxorna i FR_Carbon serien som vi kommer använda till teamet. De är helt klart de allra skönaste cykelbyxorna jag någonsin testat.

Planen till sommaren är att få ihop en teambuss, tält och stolar på plats för en lugn plats att hänga på innan och efter tävlingarna. Vi kommer att åka tillsammans och dela allt tillsammans, detta är en satsning för en lugnare tillvaro runt träningen och tävlingen. Vi är ett team och teamkänslan är det viktigaste, det här kommer bli kanon!

Mer info finns på www.teamcannondale.se vilken jag förmodligen kommer länka till en hel del framöver. Och håll er uppdaterade där eller via min blogg, jag jobbar och hoppas få i land ett förhoppningsvis underhållande projekt som kommer bli riktigt bra till sommaren!

Grisrunda med Jonathan igår!

Jag och Jonathan skulle ut och rejsa lite mountainbike på hans hemmatrakter i bromma. Jag började med att pendla ut dit vilket med lite felkörningar tog 50minuter. På vägen mötte jag även beofred från happy som stod under alviksbron och mekade lite på sin nya kedjestyrare.

Väl framme så drog vi iväg mot en hemmaskog som hette Jugarn, skogen var ordentligt kuperad, bra blandning mellan tekniskt och lätt stig. Men med enbart lampa på styret blev det riktigt svårcyklat igår, det fick mig att inse och ge upp försöken med att bekvämt skippa att montera lampfästet på hjälmen för att ha två lampor med mig.

När vi var nöjda med Jugarn efter ett varv ungefär cyklade vi ut till Fornstigen och körde runt där. På fornstigen möttes vi av det absolut lerigaste underlag jag någonsin varit med om. Det var klisterlera som geggade igenom mina rocket rons totalt, på flera ställen stod jag bara och spann utan att komma nånstans och fick kliva av och gå förbi långa partier. Förutom leran så var det riktigt bra cykling på fornstigen, det var första gången jag var där.

Vi var hemma hos jonathan igen kl 22:10 och hade fått 2h15min cykling i benen, och det var utan minsta lilla meter gratis. Idag är jag helt paj i benen, ryggen och nacken. Jag har inte cyklat mountainbike på ett bra tag eftersom jag lagt ner all tid på crossen istället, och denna grisrunda i leran var ingen barnlek för mina grenspecifika mountainbike-muskler. Men roligt var det!

Jonathans vintercykel, en dirthoj som han byggt om till mountainbike med ställbar dämpare på 120 och 140mm dämpning fram

Detta är hans tävlingscykel, en Flash 29 1:a med hollowgram vevparti.. en riktig dröm

Jonathan efter rundan

Will Farrels bästa tweets!

måndag 12 december 2011

Ut och rejsa i förorten med jonathan

Jag är på väg hem nu, jag ska kasta på mig kläderna, i med en slang och trampa ut till nockeby för att möta upp jonathan och cykla lite skog!

Det blir andra rundan med bya scalpel ramen, och kanske den första mer prövande rundan då senast var med kessiakoff och concept store. Den gången rullade vi mest.

Kul ska det bli med lite skogscykling igen!

söndag 11 december 2011

Träningsvärk

Idag sitter det ordentligt i låren men ännu mer i ljumskarna. Mkn grenspecifika muskler för löpning är svaga eftersom jag inte tränar det. Är dock lite fundersam på att börja springa i vinter, lite vila från sadeln för att inte bränna ut suget.

Jag är även sugen på att åka längdskidor i vinter, men endast ifall jag kan starta direkt från ytterdörren, men oavsett kommer jag åka några gånger uppe i orsa grönklitt där vi har stuga numera.

Jag skippar morgonrundan jag hade tänkt springa nu på morgonen, är lite för bekväm denna morgon..

lördag 10 december 2011

Morgonlöpning

Det blev ingen löpning när jag kom fram igår, jag föll på grupptrycket i mina icke stöttande svärfar och sambo som tyckte att jag skulle ta en öl istället.

Men imorse klädde jag på löpkläderna direkt vid första steget ur sängen och gav mig ut. Det blev inte riktigt som tänkt men snarlikt. Jag sprang utmed en väg som jag fått beskriven, ganska snart hittade jag en lång trappa vilket enligt tidigare nämnda personer inte fanns i närområdet. Trappan var dock i trä och snorhal så att träna intervaller där var bara att glömma. Jag sprang vidare och kom fram till arbogas skidbacke och stannade till.

Upp för backen var det högt gräs och snö vilket var tungt att springa i, jag kom upp för halva backen innan jag dog. Vilade kanske 30sekunder och fortsatte sedan resterande bit upp. Tog det lugnt där uppe och gick/lunkade ner igen. Spanade in ett annat spår upp för backen på andra sidan och sprang upp där istället. Återigen var jag sänkt efter halva backen och vilade lite innan jag fortsatte. Sista 20meterna drog jag en 100% spurt vilket va en tafatt sådan då jag var så stum i benen vid det här laget.

Efter två backvändor nöjde jag mig då benen var på väg att sprängas. Sprang hem igen och satte mig i jägarvila innan jag gick in i lägenheten.

1min 34sek höll jag ut, tyckte själv att jag var klen. Men det återspedglar också ett hårt pass innan. Jägarvila blir nog ett återkommande fenomen i min vinterträning!

fredag 9 december 2011

Helgens träning!

Idag åker jag och Karin till arboga för att bo hos svärföräldrarna i deras nya etagelägenhet mitt i stan. Det är även julmarknad vilket är riktigt nice, och så ska vi träffa mc-klubben som svärfar är med i på den årliga "skinkmacke kvällen".

Ett problem är dock att jag haft två vilodagar redan och har ingen tillgänglig cykel i arboga, och vi åker direkt efter jobbet ikväll. Dålig planering kan man lätt konstatera. Jag borde egentligen startat morgonen med ett monarkpass eller cykelpendlat till jobbet och lämnat cykeln här över helgen. Istället var jag trött i morse och packade ner löpkläder i resväskan.

Jag mailade killen som kan det här om träning när jag satt på tunnelbanan, nyblivne pappa Flockhart, och frågade om hjälp för hur jag på bästa sätt kan rädda situationen. Förfallet med "2 dagars regeln" som jag har som plan att följa efter sommarens lektion i förfall i och med min knäskada då jag tappade ungefär 50w i tröskeleffekt(gissat) p.g.a utebliven och för lätt träning.

Jag fick som svar att den redan är sabbad då detta är grenspecifikt till cyklingen, kan jag inte träna cykel idag kommer dessa grenspecifika muskler för cyklingen förfalla snabbt. 2 dagars regeln betyder att muskulaturen bryts ner i en exceptionell kurva efter 2 dagars vila, man behöver alltså aktivera de grenspecifika musklerna minst var 2-3:e dag minimum för att se en utveckling.

Det var synd, men nu vet jag det. Jag har mycket att lära om träning och som amatör/nybörjare lär jag mig genom att gå på minor och misslyckas, det är den bästa inlärningsmetoden för mig personligen också. J

Jag har löparskorna med mig och ska på mickes inrådan göra det bästa av situationen och springa ca 5km, leta upp den längsta trappan jag hittar och dra några dödsintervaller där och när jag är hemma igen, köra jägarvila till kollaps och dra av ett gäng armhävningar + situps. Det lät faktiskt som ett rätt roligt pass, helt klart annorlunda mot hur jag normalt tränar vilket är enbart i sadeln, samtidigt är det inte "spring 5/10km, nu är du klar" utan det var mer utmaningar och stimulanser i det ”kreativa”.

Vädret ska vara piss ikväll när jag kommer fram, men jag ska ut och springa ändå! Man kan välja hur man ser på det här med dåligt väder, antingen är det något negativt och jobbigt/dåligt som man bara vill slippa.

Eller så ser man på det som ett äventyr och nånting som är roligt när man väl utfört uppgiften, lite som att cykla runt mälaren i minusgrader i december som jag gjorde förra helgen..

torsdag 8 december 2011

Prembergs favorit!

Premberg skrev lite om sina fyra favoritbloggar. Min blogg gillade han för mina utförliga tävlingsrapporter, något som jag brukar lägga ner 1-2h på att skriva både med info dagen/dagarna innan, tävlingsdagen innan start, tävlingsresumé/händelser under loppet, resultat, hur banan sett ut samt bilder.

Det är alltid kul att vara uppskattad, jag fortsätter med mina utförliga tävlingsrapporterna. Jag hoppas att jultomten kan komma med rätt paket till jul också så jag kan göra dom ännu bättre till säsongen 2012!

Video från Tisdagscrossen!

Martin(Stumpy@HappyMTB) filmade utan min vetskap lite från tisdagens tisdagscross i de sektioner där vi tog det lugnt. Myspys-filmning kan man säga med passande musik! Jag blir så sugen själv att fixa kamera och filma från rundorna, det skulle göra bloggandet ännu roligare.. Och såklart ännu roligare med minnen från rundorna.

http://happymtb.org/video/e/33708/

onsdag 7 december 2011

Ingen träning idag..

Det blev inga intervaller, min kära vän kom över istället med prova-på-kläderna. Kläderna är så sjukt jävla sköna, jag är jättenöjd med min Cannondale kläder jag har idag men detta var verkligen nästa nivå. Storleksmässigt är de lite konstiga eftersom det är italienare som är skaparna. Äh, jag släpper det..

Giordana är en av sponsorerna inför 2012 och jag kommer köra i deras värsting modell FR_Carbon kläderna men med custom-design

Ytterliggare en spännande dag på jobbet!

Nu har jag arbetat i 2.5v på min nya tjänst och livet leker. Rejäla utmaningar varje dag med i stort sett varje uppgift, allt är nytt men ändå bekant då jag arbetat med produkten mer eller mindre i 4 år.

Idag ska jag åka iväg och prova storlekar till kläderna jag ska åka i nästa år. Det blir ett spännande år vill jag lova. Hoppas designen blir bra, vi inväntar svar från leverantören. Jag har velat knäcka nyheten ett bra tag nu, och snart känns det lite löjligt då flera redan vet om det, mestadels för att andra snackat. Och mina små läckage(som detta) gör det rätt uppenbart också kan jag tänka mig.

Om/när jag drar iväg ska jag även ge mig på några intervaller, tidseffektiv träning blir syftet.

Behind The Barriers - Episod 10!

Igår släpptes en till episod av Behind The Barriers, jag har inte tittat själv än men ser fram emot det!

Här har ni länken: http://www.behindthebarriers.com/season-2-episode-10