Bakgrunden bakom Team Cannondale

Jag kan enbart berätta ur min egen synvinkel och går där igenom. Och jag börjar helst från början, varning för ytterliggare en "Stisse-special" utav WALL-OF-TEXT!

När jag var liten..
 ..runt 12-14år, cyklade min brorsa på Cannondale medans jag drogs med en Trek på ett par kilo mer. Jag var visserligen nöjd med min cykel, men brorsan var ju idolen och det han gillade, gillade jag. Jag köpte sedan hans gamla Cannondale F1000 från 1997 och den finns fortfarande i mina ägor.

På den här tiden slutade min bror med hockeyn som vi båda hållt på med sen varsina 7 års ålder, jag är 4 år yngre än brorsan och slutade själv med hockeyn några år senare, när jag var 15. Han började istället med mountainbike och tränade hårt och ofta, mest ensam på milspåret i hellas där man inte längre(kanske inte då heller) får cykla på. Samtidigt provade han på sina första tävlingar i sportklass vilket han vann flera gånger om. Han började då tävla i riktig tävlingsklass och det gick riktigt bra där med, hamnade i samma sponsring som Fredrik Kessiakoff, Calle Friberg och Daniel Myhr som på den tiden, och Kessiakoff fortfarande är, var de en betydande del av sverige-eliten, fast i juniorklass.

Nog pratat om det, brorsan var min idol, så jag började också att cykla lite på sidan av hockeyn. Brorsan satt ofta och spanade i Cannondale-katalogen, hade jobbat hårt för att få ihop pengar både med att dela ut reklam och på cykelbutiken TCM i tyresö. Han hade även satt upp en mindre affisch på det officiella Cannondale teamet på mountainbike vid sitt skrivbord på hans rum. Jag minns inte vilka det var som var med, men redan här som 12-14 åring fick jag upp ögonen för ”Team Cannondale”.

När jag började cykla igen sommaren 2010..
När jag och Ronnie, som min bror heter, började cykla igen förra sommaren, så köpte han en Cannondale Scalpel 2005:a begagnad på blocket medans jag året innan köpt en Cannondale F1000. Vi var Team Cannondale och trots att de första rundorna började bra men avslutades med 30-60minuter av självmordstankar och meningar som ”vafaaaan gör jag det här för”, p.g.a den extrema utmattningen som mountainbike bjöd en otränad soffpotatis på, så var det genast jätteroligt igen när man fått komma hem och tänka igenom vad man precis hade gjort. Tiden gick och ganska snabbt skapade jag en blogg eftersom jag gillar att skriva av mig, ofta sitter vid en dator och behövde nånting att stärka motivationen för cyklingen då jag verkligen inte ville tröttna. Jag hade letat efter nånting i fysisk form att göra i flera år för att hålla hälsan uppe, provat diverse olika sporter och gym men aldrig fastnat utan tröttnat redan efter 2-3 gånger.

Hur jag blev en Good Fighter
Jag märkte ganska snabbt av att cykeln jag köpt tyvärr var i en storlek för liten, och jag kände mig glatt ganska fast i sporten vid detta laget, så jag beställde en sprillans ny Cannondale Scalpel 3 2010. Bara ett fåtal månader senare blev den dock stulen och det var hemskt då köpet finansierats via avbetalning och försäkringen täckte enbart 8000kr exkl självrisk. Dedikerad som jag var, satsade jag allt jag hade på att komma tillbaka, min cykling skulle inte stoppas p.g.a ekonomiska anledningar. Jag arbetade över timvis i flera månader framöver och när jag kontaktade Cykelspecialisten bestämde dom sig för att hjälpa mig och rabattera en cykel i form av sponsring/stöttning. När jag hade kämpat järnet och fått bukt på ekonomin med 50-60h arbetsveckor så skulle jag lägga min beställning. När cykelspecialisten då ringde Cannondales dåvarande säljare Per Öivind Dalen, som numera arbetar för Scott, ville han också hjälpa till då han sett att jag varit en dedikerad Cannondale-cyklist och såg därmed till att fixa en Good Fight deal vilket innebär ett par procent på en cykel samt ett set med cykelkläder.

På den vägen var det. Jag, Cykelspecialisten och Cannondale hade ett samarbete, nu kanske mer officiellt än tidigare men förutom ett par procent på den nya cykel var allt som det var månaderna innan.

Mina egna tankar runt ett team
Efter att ha fått åka med det eminenta mtb-teamet ”Cykloteket Racing Team” i deras teambuss på långlopp, tränat med dom dagen innan, gått igenom taktik dagen innan, langningsscheman, delat boende med dom och hängt i deras team-area vid de egna tälten, så fick jag idén. Jag ville ju ha det lika grymt bra som de har det! Jag pratade med min sambo Karin om det flera gånger, att det vore kul att nån gång starta upp en klubb, specialisera sig mot cykelmärket Cannondale och medlemmar för detta, ha en tävlings-sektion med invalda medlemmar som delar på allt som CRT gjorde. Att skapa sig ett eget gäng att träna och tävla ihop med, och allting däromkring.

När sedan Cannondale gjorde om sin organisation och satte nordens försäljning på argentur valde Per Öivind att efter 8 trogna år hos Cannondale söka nytt arbete och få en nystart hos Scott. Vid sin överlämning av arbetet presenterade han även mig som Good Fighter med rekommendationen att fortsätta och utveckla samarbetet. I och med argentur-ändringen fick Klas Kullman den nya rollen som säljare för Cannondale i norden.

Hur jag kom in i bilden inför Team Cannondale
När sensommaren började närma sig och tankarna föll på plats att allt kanske ändras när Klas tar över rollen av försäljningen av Cannondale, så kontaktade jag honom men fick svaret att de gärna ville fortsätta Good Fight sponsringen med mig även till 2012. Ganska kort efter detta börjades det ryktas om ett nytt gäng grabbar, jag fick genom cykelspecialisten höra att det var några som ville starta upp ett team med sponsring genom Cykelspecialisten och Cannondale och utan min kännedom hade cykelspecialisten och cannondale redan föreslagit att jag isåfall skulle vara med i gänget. Jag blev genast intresserad men visste inte vilka personerna var eller vad det handlade om, samtidigt var jag rätt nöjd med min Good Fight sponsring. Men tanken på ett team precis som CRT, var väldigt lockande då jag sett alla positiva fördelar med sammanhållningen.

Jag kommer ihåg när Jonathan kontaktade mig första gången. På den här tiden så tror jag att enbart Jonathan Lindegren och Stefan Hilke var de spikade medlemmarna, det var även dessa två som tillsammans kommit på idén och faktiskt dragit igång den. De la fram sin idé och den efterliknade väldigt väl det jag hade hoppats på. Efter några samtal så var jag övertygad, detta var något jag ville satsa på! Tiden gick, vi hade en förfrågan om ett medlemskap där personen valde att inte gå med, och vi hade en till person som var tillfrågad som valde att gå med, denna personen var Rocco Pacini som kört för MTB Täby precis som Jonathan och Stefan hade gjort och om jag förstått det rätt så är jag egentligen den sista medlemmen att bli tillfrågad, men tredje medlem som blev bekräftad.

Många samtal gjordes både internt och externt, här gjorde Jonathan ett hästjobb som koordinerade ihop både oss och våra partners. Vi träffades ett par gånger både på och av sadeln, kom överens av våra riktlinjer och styrde samtalen med och mot Cykelspecialisten och Cannondale. Alla parter var taggade och positivt inställda till arrangemanget och här står vi.

Inom teamet så har vi lite olika egenskaper som privatpersoner som gör att vi får organisationen att gå ihop. Jonathan är killen som kan snacka för sig, vilket innebär att han förhandlar utåt. Jag är killen som gillar att skriva wall-of-texts och sköter en blogg, skapar hemsida och kommer hålla denna uppdaterad. Stefan kommer ta hand om teambussen och har själv järnbenen med två träningspass om dagen samtidigt som han jobbar heltid, även därmed killen som har gjort de bästa resultaten 2011 utav oss allihop med flera pallplatser. Rocco är kassören och killen med erfarenhet vilket alla kommer kunna dra massa nytta av. Förutom att vi alla har gemensamt intresse och kunskap om hur man för en cykel framåt i terrängen, är detta ett par av de saker som gör att vi kompletterar varandra.

Vi är tillsammans, Team Cannondale Cykelspecialisten!