Jag och Ronnie(brorsan) drog ut på en vissvass runda igårkväll. Jag la mig på lagom hårt tempo och han hängde med på rulle. Backarna på första tredjedelen av rundan var väldigt fostrande som vanligt, men det var otroligt trögrullat igår. Det har snöat på isen, som frusit, och sedan börjar smälta så det blir både gropar, slask och snövallar att slira runt i.
När vi kommit över alla backar och jobbiga delar av vägen så märkte jag att Ronnie blev märkbart mer ansträngd och hängda inte ens med på rulle när jag nästan slutade trampa helt. Jag kollade läget och han börjar få känning. Han har diabetes vilket är besvärligt med uthållighetssporter. Vi tog det lite lugnt med förstod ganska snabbt att det var alldeles för långt kvar på rundan, ca 30km, innan vi skulle vara hemma och att det skulle kunna bli farligt på riktigt. Så vi fick ringa in föräldrarna som fick komma till undsättning och hämta hem oss.
Så det blev ingen lång runda direkt, 30km kanske vi fick ihop totalt. Men det blev ett bra pass ändå, den första timmen gav bra tröskelträning med bra syreupptagning upp för de långa backarna. 2:30 fick jag upp för vissvassbacken utan att egentligen försöka, även fast jag tappade kedjan. Det tycker jag är ok med dubbla dubbdäck, detta underlag mitt i vintern jämfört med Hasse mårds strava-KOM på 1:07 som säkert är taget på sommarn. Eller jämförbart med Viktor, Tille, Rytz etc som ligger runt 1:45 om jag minns rätt.
Skönt var det att cykla igår iallafall! När jag kom hem tände jag brasan och surplade i mig en tallrik broccolisoppa som Karin är kung på att göra..
1 kommentar:
Hej blev ditt knä bättre? Hur?
Skicka en kommentar