Sista "hårda" passet innan vättern

Ja igår gick det av, sista "hårda" passet innan vättern. Tanken var att det bara delvis skulle var hårt, och delvis väldigt lätt. Det blev hårt i exakt 57 sekunder, 1 sekund från KOM på Brakmarsbacken/vägen på vissvass-rundan.

När jag kom in i vissvass-backen fick jag i fel växel, en för tung, försökte växla ner men tappade momentet HELT vilket man gör i den branta stigningen. Cykeln stannade nästan upp helt och jag såg mitt personliga rekord som jag hoppats på(skulle aldrig fixa KOM här som hasse mård innehåller..) och mitt mentala jag slängde in handduken, växlade ner ännu ett snäpp och sniglade upp för backen.

Nådde ett mental-low och kunde inte ösa på alls även fast jag försökte peppa mig inför åvavägen. När jag väl var där öste jag på, i ca 15sekunder innan tankarna hamnade på annat och jag glömde bort att ösa. En minut hann gå och jag började ösa igen, tappade återigen fokus och tänkte på annat och tappade fart och puls. Gav upp 5minuter in på rundan och cyklade bara på med ett jämnhårt tempo som långt ifrån skulle ge mig ett KOM. Motvinden hjälpte inte heller, det stod 4ms rak motvind innan jag drog ut men den kändes som mer. Ingen ben-sensation med andra ord. I mål kom jag på 21minuter, personliga rekordet och mitt gamla KOM ligger på 18min där. Andreas och Daniel har nu båda spöat det och ligger 5sekunder ifrån varann på 16minuter nånting. Danne hade visst 4.2w/kg när han tog sitt personliga rekord där. Om vi skulle simplifiera det och räkna bort vikt-skillnader oss i mellan och rundans kupering, skulle det innebära ungefär 315w för mig. Det fixar jag aldrig.

Sen så vevade jag på hemåt, stod på till och från men generellt så blev det en ganska lugn runda. Jag tror att jag hade benen med mig dock, men mentalt var jag inte förberedd på att lida. Jag var förberedd på en "lugn runda med några intervaller" vilket i verkligheten är hårdare än det låter för ju lugnare man kör i mellan intervallerna, desto mer förväntningar har man på sig på intervallerna.

Jaja. 45km cyklat iallafall och en förbättrad andra plats på Brakmarsbacken får jag vara nöjd med. Förbättrade min egen tid från 60sek till 57sek trots dåligt växelval, och var bara 1sek ifrån att tangera Andreas KOM.

Jag var även på Specialized Concept Store och inhandlade lite liquids till vättern och långlopp. Hämtade upp mina nya kläder också som nu kommit! Jag tycker att de blev riktigt bra, stilrena, inte för mycket plåtter. Och svarta, det är min melodi =)

Tisdagens kräksrunda

Igår cyklade vi från tcm igen med ungefär 10 personer på olika nivåer. Det blir i intervallform p.g.a skillnaderna i nivåer och jag tror vi satte en rätt bra ribba på ansträngningen igår. Stod på mer eller mindre max de första intervallerna och mådde dåligt, med en halv pizza i magen en halvtimme innan start. Köttade på djupt in i röda zonen vilket gör att man inte återhämtar sig och bara blir rejält mycket sämre och sämre för varje sträcka som går.

När vi kom till hellasgården var Canyon där, man kunde prova deras cyklar. Medans de andra rullade vidare så testade jag en Grand Canyon SLX CF, 29" hardtail för XC-cykling vilket är deras teamversion och värsting. Storlek large vilket är en storlek för mycket för mig. Den var svinlätt, XX-komponenterna kändes grymt bra, jag gillar verkligen sram även om jag är nöjd med mina XTR-komponenter från shimano också. Tyvärr var storleken för stor samt att styrstammen var monterat högt och uppåt, sabbade lite känslan för vad jag är van med. Kändes som om fronten var lite väl lätt att dra upp så det var svårt med balansen, fronten kom upp medans bakre delen kändes svintung. Gissar att med rätt storlek och styrstam skulle den vara riktigt fin. Jag provade sen Ronnies hardtail 10min senare när jag cyklat ikapp dom, Corratecs värsting med XTR-komponenter och samma värsting-kolfiber hjul som mig. Den hade en mer lik balansering som jag är van med, kanske något mer aggressiv med lägre front.

Tycker det är roligt med cykelmärken och butiker som låter oss konsumenter prova deras produkter innan vi slänger en mindre förmögenhet på en utav dom.

Sen.. när jag cyklat ikapp så körde vi lite lugnare i två sträckor. Satte sen fart upp för "sista backen på gröna" som strava-segmentet heter. Jag cyklade ifrån Ronnie där, tangerade mitt eget KOM. Men när Ronnie laddade upp sin strava-fil fick han 2 sekunder bättre än mig, ett tydligt bevis på hur fel strava mäter. Tyckte det var lite trist, men jag ska nog fixa tre sekunder snabbare på den sträckan ändå. Det är trots allt bara 15% förbättring på sträckan totalt, och det är ju inte så svårt..... Får kanske byta teleoperatör med bättre gps-mottagning, eller hoppas slumpen gör att den mäter bättre på när jag går in i segmentet och tidigt precis när jag gått ur det. =)

Körde de sista två hårda intervallerna hemåt. Blev en riktigt hård runda vilket passar timmen bra. Hade vi kört utan pauser hade vi aldrig fixat den tiden på den sträckan.

Natten efter en tävling..

Jag sover ofta väldigt dåligt natten efter tävling, och natten som precis passerat var inget undantag. Jag vaknade massvis med gånger, var glödhet och svettades, värk i kroppen, svinkall om fötterna, oro i huvet och klarvaken i huvet. Det blev ca 6h sömn i natt allt som allt, gick upp strax efter 5 men var mer eller mindre vaken från 03:30.

Det är ett bra tecken på att man tog i på gårdagens cykling, och att jag kroppen nu håller på att bygga sig starkare för framtiden.

De kommande helgens cykling blir vätternrundan, i sub8 grupp. Hur fan det ska gå när jag enbart rullat landsväg en enda gång i år, och då solo.. det är frågan. Men det går säkert bra, runt kommer jag komma och det är mitt huvudmål med vätternrundan i år!

[Tävling] Lida Loop

Dagen innan rejset så var vi med Karins föräldrar på Tyresö Bike Show vid tyresö slott. Svärfar Per-Erik ställde ut sin hemmabyggda Harley Davidsson chopper och vi svamlade runt i solen några timmar vid vattnet. Nån vinst blev det inte och inga andra, tredje pris delades ut. Men när vi skulle åka hem blev han kontaktad av en reporter från BigTwin, en stor motorcykeltidning, som ville göra ett reportage om honom och hans motorcykel till tidningen. Vi stannade kvar en timme extra medans massvis med bilder togs och en lång intervju hölls. Vi var allihopa stolta. 

Sen åkte vi hem och grillade. Upplägget träningsvis och kalori-intagsvis var inte optimal denna vecka heller men helt okej blev det i mina mått mätt.

Morgonen innan start gick jag upp vid 7-tiden och började påta med grejerna. Ronnie kom och hämtade mig vid 9 och så åkte vi ut till lida. Väldigt skönt att köra i stockholm, men några fördelar med banan har jag tyvärr inte då jag aldrig cyklar i de delarna/skogarna av stan. Terrängen där den är som svårast påminner dock ganska mycket om hellas-terrängen så där rullar jag på riktigt bra.

Banan är uppdelad i tre "loopar", man kan kalla det tre sträckor som alla slutar med att man snurrar vid start och målområdet samt att det är langning på samma ställe. Det är en tävling som är lite mer publikvänlig samt enkel att langa på då man bara behöver vara på ett ställe och invänta cyklisterna. 

Första loopen börjar med en lång sträcka grusväg där det gäller att hålla sig med hög puls och hitta en rulle. Efter halva loopen ungefär går man in i skogen för första gången och sedan varvas det grusväg och lättare stig, det är några backar men inga jättelånga.

Andra loopen är den mest tekniska och där de flesta nybörjare får problem. Den innehåller även "lerhålet" där fotograferna ofta stå och fotograferar när vi stackars cyklister lägger oss med huvud ner i leran. Det är mycket skog på denna loop och mycket teknisk sådan, både rötter och hällar, hål och mer backar än innan. Den tyngsta loopen helt klart förutsatt att man inte "vilar" i de tekniska delarna utan har kunskapen att kunna hålla högt tempo där och plocka placeringar. Den avslutas med att stiga halva skidbacken som banan börjar med.

Tredje loopen är den snabbaste loopen, den är lite kuperad som loop 2 men har mycket lättare stig. Finns dock ett par ställen där underlaget är utmanande för de ovana. Man håller generellt ganska högt tempo här då det är lättare stig, om man är stark kan man hålla rulle på hela varvet. Loopen avslutas med en lång klättring som inte är så fasligt brant men som tar ut än på längden. Och när man väl tror att man är framme får man åka utförs ner till vattnet, och börja klättra igen. Och sista 20meterna i stigning är brant, uppför slalombackens branta brant när man är som tröttast. Sen får man rulla nedför backen igen och in i mål.

Tävlingen
Jag startade i fålla 3 på andra raden, bästa startplatsen hittills i år. Kom iväg bra menara 15m in i tävlingen så blev det en blockad just framför mig, och 5m senare så ramlade en så jag fick stoppa ner foten medans folk svämmade fram på sidorna av mig. När jag kom runt så fick jag fri gång och cyklade på ganska bra upp för hela slalombacken. Väl uppe på toppen så såg jag förvånat att Ronnie var 5-6 placeringar framför mig även fast han startat ca 70placeringar bakom mig, och dessutom visst hade sprungit sista biten i backen. Rätt dålig start alltså, men min egen prestation där i backen var jag nöjd med. Snabb när jag väl fick chansen.

Jag gick ut på gruset med hög puls, den vanliga panik-pulsen att bara försöka hänga med satte sig i bröstkorgen. Och jag hängde med ganska bra också, hela vägen på gruset, plockade några placeringar och förlorade ett par, helt normalt. 

Väl in i skogen var jag både pigg och trött, tempot hade varit högt medans jag tackade för lite skog och kunde vila lite. Jag hängde med bra i min grupp men när backarna börja komma så fick jag, återigen, tanken att backar är fan inte min grej. Jag tappar sällan på platten, i skogen, VERKLIGEN inte nedförs men i backar uppförs. Det dödar mig alltid. Jag måste banta. 

Jag körde på och hängde ändå med hyfsat i lite olika grupper, gick fram och tillbaks i placeringar men var nöjd med mina ansträngningar. När det var dags att gå in på loop 2 så var det även dags för ny flaska men mina langare såg mig inte, och jag såg inte dom. Så jag fick snopet cykla vidare utan ny vätska. Lite som en räddning kom regnet och kylde ner mig, suget på att dricka blev då inte så farligt även om man behöver det ändå.

Jag försökte snåla med drickan men snålade nog för mycket på andra loopen. Jag höll ihop bra med Oliver från Spårvägen, riktigt skön kille för övrigt. Vi körde på och hans tips om att hålla höger vid lerhålet var guld värt, vi tog oss förbi hur snabbt som helst och plockade väl 5-6 placeringar bara där. Vidare ut i hellas-loopen så gick det på bra, vi fick båda köra solo på gruspartierna 100 och 50m bakom en snabb klunga men när vi kom ikapp dom i skogen så körde vi om och ifrån. Köttade på och det gick bra, denna loopen var den som kändes bäst för mig, men backarna var tunga som fan. Jag fick gräva djupt varje gång det kom en liten kulle. 

In på tredje loopen fick jag äntligen en flaska och kunde suga i mig lite kolhydrater igen. Jag hade dock bränt för många och tagit in för lite. Jag körde på rätt hyfsat men började känna mig lite för mosig i backarna, hängde med Oliver till ungefär 5-6-7km på sista loopen ungefär innan jag var tvungen att släppa i en lång backe, såg dom segla iväg, blev ikappkörd i samma backe av en klunga på 6 man och såg alla segla iväg. Då kändes det surt att inte kunna hänga med. 

Men jag låg på bra sen och gjorde vad jag kunde, tappade dock alldeles för mycket tid i sista backarna på banan, de sista 3 km ungefär. Gick oerhört långsamt även om jag maxade mig bra, lite mer kolhydrater hade inte varit fel då musklerna nu hade börjat krampa i vänsterlåret. Sista 20m i slalombacken rätt uppför gick riktigt segt, knappt styrfart över kammen och sen ner in i målet.

Resultat
Jag körde mitt bästa Lida Loop hittills. Jag har bara kört 3 varv tidigare och körde då på 3:01h. Denna gången körde jag på 2:56h och kom på 34:e plats i Elitklass. Jag plockade 6 placeringar under loop 2 och 3. 

Jag var 40m 16sek efter Mathias Wengelin som gick soloseger på 2h 15min 55sek, det är 28.53% efter vinnartiden i Elitklass.
 
Bilder

Lida Loop imorgon!

Mycket har hänt sen jag skrev sist, en cykelrunda med rickard i skogen på några mil bland annat. Idag har vi varit på MOTORcykel show i tyresö. Svärfar Per-Erik ställde ut sin Hd chopper från 1946 och vann inte, men däremot blev han förfrågad om han ville vara med på reportage om hans cykel i BigTwin. De tog massvis med bilder och intervjuades under en halvtimme. Kommer bli riktigt kul att läsa tidningen när hans nummer släpps, just nu okänt vilket det blir.

Jag har försökt koncentrera mig på annat än cykling senaste veckan, tar det ganska lugnt och njuter av att bara vara. Har fått en härlig linnebränna idag och får försöka bli av med den nästa helg.

Imorrn är det lida loop och cykeln är redo. Jag har en light-uppladdning med fokus på annat och lämnar verktygen hemma denna gång. Ska köpa sportdryck och slang på plats så är jag all set. Taktiken blir att gå på R.Ö.T.T. i backen upp imorrn. Och sen nöta mig fast på rulle. Jag SKA krampa imorrn, annars har jag misslyckats!

Nytt tävlingsdäck från schwalbe!

Jag har tidigare år kört  schwalbe, rocket ron, racing ralph och race king. Hade tänkt mig prova x-king men gjorde aldrig det. Nu har schwalbe släppt ett nytt tävlingsdäck som kan lämpa sig bra för xc-segmentet och torra banor. "Thunder Burt" följer traditionen med dåliga/larviga namn, fast det är ju inte schwalbe ensamma om även om dom leder tävlingen..

Thunder Burt ser rätt bra ut, lågt mönster i mitten och lite större dobbar på sidorna. Jag inväntar några fler recensioner från folk jag könner/litar på innan jag hoppar på tåget. Är för övrigt riktigt nöjd med mina Specialized Fast Trak, väldigt bra grepp och rullar fortfarande väldigt väldigt bra.

För er som kan tyska kan kolla in nedanstående länk:
http://www.mountainbike-magazin.de/news/bikes-parts/schwalbe-thunder-burt-mtb-reifen-fuer-cross-country-und-marathon.802180.2.htm

[TÄVLING] Nya Långa Lugnet

Fredag och lördag innan söndagens tävlingen cyklade jag downhill i Järvsö, så kroppen var allt annat än utvilad för ett långlopp. Vi tog det hyfsat lugnt då vi hade nybörjare och barn med oss så det blev inte så många omgångar i ett enda svep hela vägen ner för backen. Men efter två dar så kände jag av i överkroppen att jag var lite sliten, värst kändes det på tävlingsmorgonen.


Tävlingsdagen
Vi gick upp vid 7-tiden i järvsö, packade i ordning och åt frukost innan vi rullade iväg mot falun. 2h30min bildfärd hade vi, kom fram till campingen vid lugnet där föräldrar och min brors familj fanns. Åt lite kyckling med ris och bytte om. Det var ganska bra tajming tidsmässigt då vi hann upp till startfållorna i helt ok tid. Jag fick lägga min cykel i tredje led i tredje fållan.

Banan
De hade fått göra om banan p.g.a problem med markägaren strax inpå tävlingen så informationen på hemsidan stämde inte. Det skulle fortfarande vara tre loopar men hur långa dessa var eller hur de skulle se ut hade jag ingen aning om. I startfållan fick jag höra att de första 18km skulle vara på grusväg, och så var det. Det var bara att lägga i storklingan, trycka upp smärtgränsen i himlen och hänga med. Sen började banan "på riktigt", det blandat med skog och grusväg, mer grusväg totalt sätt än jag minns något annat lopp. Samtidigt var det bra skogsterräng. Men det som utmärkte banan mest av all var alla backar. Både uppför och nedför, hela tiden utan stopp. Det pratades om att det var 1000 höjdmeter totalt vilket är en del, samtidigt så kändes det nästan som mer.

Tävlingen
Jag startade ganska bra, la mig på en bra smärttröskel över min nivå precis som det ska vara i början vilket jag var nöjd med. Men tyvärr så gick min klunga av strax framför mig och jag hamnade i en gruppetto utan starkt folk att dra i. Jag fick därför dra alldeles för mycket på de första 18km men kunde ändå hålla gruppen framför i synfältet ca 50m framför. Det kändes väldigt surt, och när andra gick upp gick farten ner fort och blev lite ryckigt, tyvärr så brände jag alldeles för mycket energi tidigt i loppet p.g.a detta.

Efter ungefär en timme i sadeln så började jag känna mig sliten, och när jag tittade ner på klockan första gången och förväntade mig varvning på andra varvet när som helst stod den bara på 1h20min och det var en bit kvar till varvning. Kroppen var rejält sliten och jag hade ställt brain-funktionen alldeles för hårt på epic:en, ryggen smärtade och var i stort sett redan helt slut halvvägs in på loppet vilket är riktigt illa.

Jag höll i så gott jag kunde men började redan under andra varvet tappa lite placeringar, kände mig så slut så 5min innan varvning funderade jag på att kliva av, att jag ändå inte skulle kunna hålla tempo hela loppet. Men jag höll i och när jag kom för varvning så var det ett grymt skönt hopp som jag samlade mental styrka i, riktigt kul att få hoppa med cykeln, inspirerat från järvsö.

Så jag paddlade på vid varvningen och tog mig ut på sista loopen. Denna gick absolut segast för mig, ryggen kändes som kalops och jag fick inte ner kraft i benen, samtidigt så hade jag fått in en buske i kassetten som gjorde att kedjan hoppade upp och ner hela tiden på de mellersta dreven vilket är de jag använder mest. Jag fick ur det mesta av den och passade på att sätta bakdämparen på helt öppen bak, blev hur skönt som helst helt plötsligt..

Men jag höll i även om jag tappade fler placeringar på sista loopen, benen kändes starkare än ryggen men kraften ville inte gå ner och det mentala från ryggen satte sina spår.

Resultat
Jag kom i mål på 2:50:37 vilket var 00:42:23 efter Mathias Wengelin som vann en soloseger idag. Det är inte världens bästa tid på en så kort bana men med tanke på hur lite rulle jag fick åka både på första delen och hur utslagsgivande backarna var så är jag nöjd med den tiden.

Bilder

Startfållan framför mig

Min startfålla och de bakom mig

Ronnie vid målgång

Första gången jag körde med gps, vilket mest var jobbigt halvvägs in i tävlingen att kunna titta på hur kort man cyklat när ryggen redan var i bitar..