Och ja, det kändes väl att man inte var van med andras tempo. Och ännu mindre van var jag med att ha snö i ansiktet och inte kunna se längre än ½m framför framhjulet med pulserande blicklyftningar på ½ sekund var 10:e sekund för att försäkra att man inte cyklade in i något mötande, och att jag höll mig rakt på vägarna.
Och vilket snömodds-sladd det var! Det kunde rulla skitbra och helt plötsligt rycka tag i cykeln när man plogar in i snömodden, tappa 2/3 av hastigheten på 2 sekunder innan man fick upp linjen igen. Väldigt spännande cykling, hade jag haft ofärgade glasögon och kunnat se bättre hade det varit riktigt mulligt.
Jag och Martin(Stumpy@HappyMTB) cyklade från vårt hus i hanviken/tyresö och skulle möta upp gänget. Dom ville såklart inte svara i telefon när vi stod vid bommarna i mitten på älta och skulle bege oss in i erstavik. Och såklart ringer Johan utan att jag hör det. Så när vi kom en bra bit in på rundan ringde vi igen utan svar igen. Samtidigt ringer min bankkontakt mig kl 19:03 på en tisdagkväll, och min iphone dör innan jag hinner svara. Jag tror förresten har batteriet i iphone fungerar väldigt dåligt vid kyla så jag ska köpa någon slags isolerande iphone
Vi fortsatte och kom ända till stallet som är i början av erstaviks-vägarna och fortfarande inga cykelhjulspår av de andra i erstavik. Så vi svängde upp mot mördarbackens baksida och kom hela vägen upp till mördarbacken, där den skulle gå neråt för oss. Som tur var så ringde Johan till Martin så vi slapp åka ner för mördarbacken, och sen ta oss upp för den igen. Det hade varit överjävligt med all modd, snö, is och den riktigt jobbiga cyklingen även på sommaren.
Så vi åkte och mötte upp gänget, dom var väl lite trögtänkta och trodde att vi var på ett annat ställe så vi fick jaga igenom halva erstavik innan vi var ifatt 500m försprång som de hade. Sen cyklade vi tillsammans andra halvan i erstavik upp till bommarna. Där bangade den klena delen av klungan(de som inte åkt från hanviken) och ville vända tillbaks till HBB. Men, vi hann iallafall med ett gemensamt glögg och pepparkaks dopning.
Jag och Martin tog vägen via tyresö golfbana och fick pulsa de sista 400m med cykelcrossarna mycket välplacerade på axlarna.
Sammanfattningsvis var det lite trist att det blev så kort cykling ihop med hela gänget, men man får väl acceptera det när underlaget är som det är och man inte är på startplatsen vid start av rundan. Jag får även acceptera att min cykelform är allt annat än bra, men det är ju ett icke problem då det inte rör mig mer än att det är roligare att cykla när man, som Öijer beskrev det nyligen, kan attackera backarna istället för att möta en vägg, växla ner och kämpa bara för att ta sig upp för den.
Skitkul att vara ute och leka i snön iallafall! Men den där cykelpåendlingen som jag tänkt börja med får vänta lite till snömodden är borta, det tar mer än dubbelt så lång tid att cykla just nu och det känns inte jättesäkert att halka runt bland bilar när man är trött på morgonen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar