onsdag 2 juni 2010

"presentationen.."

Vore kanske bra med en presentation?

Jag heter Stefan fyller 26 och har inte tränat ett skit på över 10 år.
Här kommer bloggandet om hur jag ska börja träna igen i form av xc-mtb!

Historien
När jag var runt 12-14 år cyklade jag lite MTB på sidan av hockeyn. Jag cyklade ungefär lika många tävlingar som träningar, och det var inte många. I familjen var det egentligen brorsan som var cross country stjärnan. Sponsrad i
"Team Stockholm" tillsammans med Fredrik Kessiakoff som de flesta nog känner till. Detta var år, 98-99? Nått åt det hållet.. Brorsan slutade hur som helst efter ihärdiga krampanfall i undre lårmuskeln som inte ville sluta trots sjukgymnast och extraträning för denna, i och med det slutade även jag då han var drivkraften.

Hockey tränade jag stenhårt, laget elit satsade med ungefär 6 träningar i veckan som mest. Jag tappade dock suget mer och mer de sista två åren som 14, 15 åring, eftersom jag konstant gick sjuk i halsont, snuva och annat skit. När det äntligen var dags för min halsmandel operation hade jag redan tröttnat och kort därefter, slutade jag med hockeyn.

.......

Så, förra sommaren köpte jag en välvårdad, landsvägskörd Cannondale F1000 årsmodell '98 med full XTR utrustning. Cykeln var i schysst skick och eftersom jag redan ägde en likadan, dock helt slut, kändes det då som ett bra köp. Jag cyklade ett par gånger men det var svårt att motivera sig själv att cykla fort och länge då, konditionen inte existerade, musklerna var förtvinade och tekniken gick inte att ens fundera på. När man sedan inte hade minsta chans att "hänga på" cyklister man såg i skogen, hjälpte inte motiveringen..

Som 20 åring vägde jag 70kg och såg fortfarande vältränad ut även fast man inte lyft ett järn på 5 år. Jag hade en ordentlig grund att stå på sedan mina tidiga tonår kan man säga.. Men nu som 25 åring väger man dock 83kg, har gått upp 4 storlekar i jeans, de markanta käkbenen är inte lika karkanta längre, magen är en kula och brösten är inte längre stora och fastna, utan stora och lösa.. Manboobs eller bitchtits, som min polare Thomas hade sagt.. Och när sedan doktorn på hälsokontroll säger att man lever ett osunt liv och löper stor risk för åderförkalkning i tidig ålder..

Då är det helt enkelt inte lika roligt längre..


Framtid
Brorsan frågade mig tidigare i vår om jag ville börja cykla med honom, vilket var skitkul, jag fick sug att börja igen då jag visste att detta skulle innebära gratis motivation. Vi började sista helgen i april med en runda i hellas som skulle ta 1h 45min i jätte lugnt tempo... Rundan slutade 2h 20minuter senare, mina vader krampade och sista timmen var hemsk, "lättaste vägen hem" var vad som önskades.

Nu har vi cyklat i en månad, och redan nu känner jag en otrolig skillnad. Jag har cyklat till jobbet fram/tillbaks ca 3 gånger i veckan samt cyklat mellan 2-3 träningspass förutom det på vardera 1-3h, dock alla i "lugnt" tempo eftersom jag inte klarar av något annat än det.

Nu är jag motiverad som fan, första tröskeln är nådd. Nu är det ALL-IN mountainbike som gäller. Tävling redan om 10 dar(från att jag skapar denna bloggen).

Mål
Jag tänker cykla till jobbet så mycket jag kan, jag kommer träna minst 3 gånger i veckan, jag kommer att ställa upp i tävlingar med mål att fullfölja. Jag ska segra mina hälsoproblem innan det berget känns för högt för att bestiga. Och jag tänker FAN ha kul på vägen!

"hur fan ska det här gå.."

4 kommentarer:

Kejrin sa...

Du är fin som du är! Men det är asbra att du börjat träna :D You rock babe! // Din flicka

Anonym sa...

Hej, ramlade över din blogg av en tillfällighet.

Jag känner igen mig i mycket av vad du skriver om det här med att ta tag i sin förtvinande kropp. Jag började med den processen under 2008 och lattjade mig igenom rätt hårda träningsprogram... men det var löpning det, som senare blev ultralöpning då jag råkade hamna i fel sällskap :-) och efter att kanske ha tagit mig lite väl mycket vatten över huvudet så brakade mitt knä ihop förra året när jag sprang Fjällräven Classic - 11 mil stenblock med packning och fighting face, så håller jag på att tänka om.

Så nu har jag beställt mig en cykel, en något mindre avancerad historia än din, men nog så avancerad (en Canyon hard tail) för en person som ogillar att cykla :-) Cykeln kommer att landa hemma hos mig inom kort hoppas jag och siktar på att landa en respektabel placering (inte sist i alla fall) i Lidingö triathlon (lagtävling).

Hur som haver, eftersom att jag inser att du är i din linda för mtb-träning så tänkte jag helt fräckt förhöra mig om hur du tränar och var och så för att jag kanske skulle kunna skugga din träning och lära mig ett och annat utan att hamna i bakvattnet bakom de redan frälsta. Hur ser ditt program ut? Kör du intervaller, tröskelpass? Kör man backklättringspass uppför exempelvis Hammarbybacken för att bygga mitokondrier eller hur gör man?

Hur som haver, lycka till med träningen i alla fall!

/Fredrik

Unknown sa...

Fan vad roligt att hitta detta! Sitter i en liknande situation. Tävlade i MTB (xc) löpning och triathlon på 90 talet.... men nu 20kg tyngre är det nog dags att "komma igång" igen.

STIZZE sa...

@ Philip. Det är bara att sätta igång och ta för dig av privilegiumet mountainbike. Jag har så jävla kul varje vecka, motivationen höjs bara hela tiden! Jag har cyklat så mycket jag kan i sommar utan att lägga fokus på träning, nu går jag vidare till fokus på träning i vinter, men jag kommer ändå att cykla minst en gång i veckan i syftet av rena nöjet!

Kul att du hitta hit!