Onsdags rejs med bröderna Ekström!

Anders slängde upp en happy-tråd om det oerhörda glappet mellan tisdag och torsdag, och att det krävdes en runda för att klara sig genom luckan mellan rajderna! Jag va skitsugen men planeringen för onsdagen var en storstädning då jag fyller 26 på fredag, så det gick ju inte för sig.

Men eftersom jag har världens bästa sambo.. Så var lägenheten storstädad redan när jag kom hem som en överraskning, med baktanke att jag skulle få hinna ut och cykla! Vad säger man om det.. Häftigt. Tacksamt.
Hon är riktigt riktigt bra. =)

Så då blev det rajd! Och det gick bra idag, jag fortsatte köra mitt lilla 2x9 experiment, vilket från början var ofrivilligt. ;) Det är nämligen så att jag inte får i minsta klingan när jag belastar cykeln. Jag har därför bestämt mig för att helt enkelt inte använda minsta klingan och prova 2x9 för att utvärdera vad jag tycker om det. Jag är ju sugen på att prova 2x9 när Scalpelen kommer. Jag kan inte testa fullt ut med min F1000 eftersom vevpartiet är ett heltgjutet stycke. Jag har 32/42 tänder på mellersta/största och det suger verkligen musten ur benen att inte kunna få i lättare växlar ibland, men jag tror inte jag behöver mycket mindre. 28/42 skulle nog funka bra som det känns nu. Men man vet ju inte förräns man provat! Kul är det att experimentera iallafall!

I övrigt angående min cykling så känns det som om jag har nått en ny platå. Jag har börjat förstå cykeln och terrängen bättre, vart jag kan satsa och vart jag bör ta det lugnt. Både angående svårighetsgrader och punkamässigt. Eftersom jag kör hardtail så måste jag tänka extra mkt på punkarisken, det gjorde jag inte alls första veckorna. En annan sak som uppenbarar sig mer och mer är även hur mycket lättare det kommer bli med Scalpelen i hellas. Idag såg jag både anders och erik sitta ner och glida igenom ett stenparti där jag absolut inte alls kan sitta, för när jag sitter blir tyngen ännu större mot rötterna/stenarna vilket trycker upp sadeln med mig på i luften. Eftersom min cykeln är en storlek för liten placerar uppskjutet mig alldeles för långt fram över styret så att jag tappar balansen och gör konstiga/skarpa svängar med framhjulet och tappar ännu mer balans och riktning med cykeln. Det blir kort och gott en otroligt ryckig cykling om jag sitter ner med andra ord. Och eftersom jag både provat 2x9 med lite för stor mellanklinga just nu, och är sliten i kroppen pga all cykling, samtidigt som jag faktiskt inte är så vältränad än... Så är det grymt tungt att stå upp överallt där jag borde, jag klarar helt enkelt inte av det än. Sen har jag märkt att jag ibland står upp men låter tyngden ligga på endast ena benet vilket då blir helt sträckt. Det sättet är inte så jobbigt att stå upp på, men det tar ju även bort halva meningen med att stå upp. När jag står behöver jag ju flexa med terrängen vilket inte går med ett stelt ben.

Så.. jag börjar få lite mer koll. Nu gäller det bara att bli tillräckligt stark för att göra nånting åt problemen jag lärt mig om, samt invänta cykeln som kommer hjälpa mig en hel del. 20 dar kvar nu tills den är fabriksklar!