Det var jag, Hilke och Jonathan som åkte ner till Eksjö för att köra Ränneslättsturen. Jonathan gick på semester i fredags och ville fira in det med, semester, så han langade till oss och förgyllde helgen med sitt närvarande.
Och äntligen kom dagen då jag kunde tävla! Och på vilket sätt jag gjorde det, ryggsmärtor dagen innan när vi provade sista 8km på banan. Jag hade sänkt styret med tre distanser kom jag på, eller snarare kände av. Det visade sig också väldigt fort på tävlingen att ryggen inte alls var van med sittställningen, men en öm rygg är inget att gnälla om. När krampen kom redan innan första timmen passerat däremot, det var värre. Jag tvekade allvarligt på om jag skulle kunna jämföra loppet eller inte men hängde i. När jag sedan upptäckte att det spöregnade ordentligt, hade det regnat ett bra tag redan. Helt fokuserad på krampen så minns jag inte partierna särskillt mycket från banan i år, fokus låg på överlevnad och 1/3 av loppet släppte jag alla "försöka hänga med" tempon på folk runt omkring mig. Jag har tillräckligt med erfarenhet av kramp nu för att förstå att det är eget tempo som gäller hur sugen man än blir på att hänga med i några som åker lite snabbare, krampen kommer bara snabbare, hårdare och längre då. Jämt och fint blir man tvungen att köra. Med det sagt så hade jag aldrig mer hög puls under loppet, det var faktiskt väldigt behagligt på så vis, benen fortsatte dock att smattra i kramper som höll i sig 2min åt gången med 3-4minuter mellan, beroende på terrängen.
Innan tävlingen hade jag ställt in mig på att om jag kom in på 4h skulle jag vara supernöjd med årets prestation, förra året körde jag på 3:37 men då var jag i bättre form också. Med loppet i benen trodde jag snarare på 4h 15min med tanke på hur långsamt jag själv tyckte att jag cyklade, när jag sen gick in på 3h 51min blev jag supernöjd. 14min sämre än förra året, trots årets piss-förutsättningar, spöregn en timme, superhalka med Furious Fred både fram/bak och tungtrampat underlag jämfört med förra året, så är det verkligen superbra.
Men egentligen är det faktiskt skitsamma hur det gick, vilken tid jag körde på eller hur det kändes. Det viktigaste och bästa som kunde hända mig hände, jag fick köra en tävling och jag tog mig i mål. Det var precis vad jag behövde, lite medvind och en spark i baken med positivitet.
Nu laddar jag om bössan inför nästa när det är Mörksuggejakten! Jag tog SuperX'en imorse för att rulla ut benen från gårdagens tävling, men med glada ben och huvud blev det 15min strax på/över tröskel till jobbet.
Broöppning i södertälje
Hämtade innolite hjul hos uffe i södertälje
Delar av middag/frukost inför tävlingen
Jag och Jonathan rejsade lite udda trehjuling dagen innan på campingen
Lite skivbromsmekande
45min innan start
20min innan start
15min innan start
10min innan start
Bleckan i snygg SM-dräkt, jag var med när han vann förra året, det var mäktigt!
Hilke och Jesper är redo för rejs..
6 kommentarer:
Härligt!!!
Riktigt kul att du kunde fullfölja för det behövde du säkert efter allt oflyt du haft i år.
Lycka till nästa helg.
Bra kört!
Men är det du som ska sälja din MTB: http://happymtb.org/annonser/index.php?page=view&id=80107 ?
Fullt fokus på Vättern 2013 eller vadå? :-)
//DT
Jag ska köpa en Flash 29:er av en i teamet som bara cyklar på sin Scalpel =)
Kul att du är igång igen!! Bra kämpat!!
Tyckte väl att det var du på vandrarhemmet. Var osäker men sen stog jag och småpratade med Jonathan vid Skidstugan när skrek Heja Stizze! :) Bra kört! Kanske ses i Rättvik, hoppas min jävla förkylning gett sig tills dess.
Skicka en kommentar