Jag och Anders drog ut ensamma igår då inga andra svarade i tid på happy forumet. Efter start vid HBB tog vi blåa spåret vid hellas ut till saltsjöbaden för att sedan hoppa på gröna spåret. Nånstans på slutet hamnade vi dock lite tokigt och dök då upp ur skogen vid skyttebanan närmast vägen mellan hellas och älta. Det var en skön runda i lagom(snabbt för mig) tempo, ca 25km sträcka på 2h 30min. Jag stretchade ordentligt hela kroppen när jag kom hem, vilket jag slarvat med tidigare. Idag känns det som om jag fått bättre träning än på länge. Jag är inte totalt sänkt i kroppen som jag va efter lida, men träningsverken sitter överallt.. I benen, i låren, i rumpan, i armarna och i magen. Det blev få stopp igår, men de vi gjorde var mest för Anders att invänta mig som på slutet låg ~20m bakom hela tiden, men i övrigt körde vi hyfsat långa sträckor utan pauser vilket är bra för konditionen och invänjningen av kroppen att inte få vila.
Jag har funderat lite senaste veckan om i vilken form min kropp nu är i, och de problemen jag känner i kroppen när jag försöker hålla tempo med broder och bröderna ekström. Det jag känner ger upp först är låren, jag har fortfarande svårt att hålla tempo över rötter då jag studsar runt så mkt och lossnar ur pedalerna. Att behöva sätta igång farten igen dödar verkligen låren då jag snart lossnar i pedalerna och studsar/tappar fart igen och behöver göra om samma sak. Här kommer Scalpelen hjälpa även om den inte heller är optimal för Hellas skogar blir det en klar förenkling. Men problemen med låren kvarstår. Att jag är svag är det uppenbara problemet, samt att jag kanske är bättre på tekniken men fortfarande har en hel del att lära. Men jag börjar även fundera på om det kan ha att göra med mina nya cykelvanor och långa rundor. Varje gång jag är ute är jag ute ca 2.5h, det är inte konstant cyklande utan det är pauser nån gång var tredje km i snitt kanske, även om pauserna mest är för att samla truppen och åka vidare. Att jag sedan gör detta 3-4 gånger i veckan kanske helt enkelt sliter för mycket på kroppen, att mina lår inte hinner återhämta mig.
En annan tanke jag har är hur jag använder växlarna. Jag kan inte ligga på för lätta växlar genom rotpartierna då jag inte kan hålla tempo med dom eftersom trampandet blir för desperat, samtidigt kan jag inte ligga för tungt då jag dödar låren snabbt som fan med att gå från noll till hyfsad fart igen. Just nu tror jag dock att jag ligger på för tunga växlar för vad mina lår klarar av, även om det kanske är rätt växlar när jag är bättre tränad. Mina tunga växelval har att göra med mitt "experiment" med 2x9 jag talat om tidigare. Jag har även kommit fram till ett beslut angående det experimentet, vilket är att slopa det och köra 3x9. Jag är helt enkelt inte tillräckligt tränad för att klara av 2x9, beviset på det argumentet är enväldigt när jag försöker ta mig upp för hammarbybacken. Mina ben LIDER sista biten upp även fast jag då sitter på minsta klingan, lättaste växeln. Inte en chans att jag klarar det utan minsta klingan. .... Hur som helst, eftersom lillaklingan strular används den inte i hellas då jag helt enkelt inte får i den vid belastning, vilket gör att jag inte kan välja minsta klingan och de tyngre växlarna på denna vilket förmodligen vore bäst många gånger i hellas. Det ska bli spännande att prova detta med Scalpelen också, att faktiskt kunna använda växlarna...
När jag mailade Mikael Salomonsson angående tips för min träning fick jag lite halvtråkiga svar där han jämförde mig med en volvo och han själv med en ferarri, och att en manual för hans motor inte funkar för min etc.. Visst det köper jag, även fast det både var en rolig och taskig beskrivning.. :P ... Men sen fick jag honom att ge mig ett förslag på träningsschema ändå. Han föreslog 30-60min träning 3 dar(för att trappa upp träningstiden varje vecka i tre veckor, för att sedan gå ner på halva träningen den 4e veckan, och sedan öka igen) i veckan, ett distanspass på 2-3h, pendla varje dag till jobbet om jag VILLE, men isåfall i lugnt tempo där jag inte belastade kroppen, vilket jag isåfall tycker känns helt onödigt då jag bara har 18min till jobbet på mornarna och jag förlorar ca 30min med dusch på jobbet etc... Jag börjar fundera på om inte hans förslag är ganska bra ändå.. Men så tråkigt, att inte få åka ut på mina 2-3h rundor flera gånger i veckan, det är ju så kul :\ Jag måste verkligen få hjälp med detta område. Undrar ifall man kan fåtag på en personlig tränare nånstans, det skulle jag uppskatta oerhört så man får kontroll på vart man vill komma och en "säker plan" på hur man kommer dit på effektivast sätt. Någon som kan tipsa?
Idag är det 12 dar kvar tills cykeln ska va klar i fabrik.. det börjar dra ihop sig, väldigt snart är vi inne på ensiffrigt! Jag undrar om min cykeltröja kommit än till cykelspecialisten, den beställdes i lördags och detta är alltså fjärde arbetsdagen efter det. Har jag tur så.. Ska ringa och kolla.
2 kommentarer:
Man kan ha olika mål så klart med sin träning och olika förutsättningar gör väl även att träning som passar en person inte passar lika bra för alla andra. Antar jag. Själv tänker jag att det viktigaste är att det är roligt. Är det roligt så blir det regelbundet och blir träningen regelbunden så börjar den förr eller senare ge utdelning.
Jag får också träningsvärk i låren och inser att kroppen inte hinner återhämta sig om jag kör mellan 2,5h och 5,5h fyra dagar i rad. Men är det roligt och vädret är fint så tänker jag att det ger mig mental träning samt teknikträning och att det kommer komma perioder då jag naturligt får vila mer än planerat (som nu när jag åkt på en förkylning och nästa vecka när jag är och jobbar i Rotterdam fyra dagar). Eller om cykeln går sönder, eller tja.. ja då jag tränat ganska regelbundet i 20 år så vet jag att det alltid blir uppehåll. Och för mig finns det en poäng mentalt att försöka köra så regelbundet som möjligt. Ta alla chanser till träning liksom.
Kanske hade jag varit mer vältränad om jag tänkt mer strategiskt, eller kanske mindre - eftersom att det blivit trist och maskinellt om resultatsträvan fick ta allt för mycket uppmärksamhet från upplevelsen? Jag vet inte. Men jag vet att det är mycket roligare att träna om man inte ser det som tvång eller att "man är duktig" när man går och tränar. Så ser många människor på sin träning har jag märkt - dock få av dem som har den synen som är speciellt vältränade...
bla bla.. roligt att läsa dina funderingar hur som! ska bannemig bookmarka den här bloggen nu (har ju hittat hit ett par, tre gånger utan bookmark förvisso - men iallafall!)
Ja det stämmer så sant som det är sagt.. Men jag ser ju verkligen inte cyklingen som tvång eller "man är duktig" om jag drar ut på en runda.. Jag sitter ju verkligen och stampar fötterna i golvet och väntar på att klockan ska gå så jag ÄNTLIGEN får dra hem och hoppa på cykeln för en runda, jag tokläser ju t.ex happy forumet av rent intresse. Men det kan nog stämma att om man fokuserar på att njuta av upplevelsen istället för resultatet kanske man har större chans att hålla kvar intresset. Jag tror dock att jag är lite i en ålderskris, redan vid 26, där jag börjar tänka på alla sporter man utfört och KANSKE kunnat gå långt i, men man slutade halvvägs och satsade aldrig fullt ut. Jag har talang för många sporter, och ibland ångrar jag djupt att jag inte tog vara på den.. Jag tror det är dom tankarna som spökar, i alla fall senaste dagarna. Känns larvigt att känna sig gammal innan jag ens nått 30, men jag är närmare 30 än 21, och de flesta sporter kräver dedikering från tidiga tonåren eller tidigare för att ha en schysst chans att gå långt.
Ja du är så välkommen, du är förmodligen första som bookmarkar förutom karin ;) ..
Skicka en kommentar