Äntligen, som jag har längtat! Övertaggad till tusen att få rulla skog. Idag kom min lefty tillbaks från holland efter servicen och Jonas på Cannondalespecialisten skruvade ihop den pronto och fick den att glänsa som en kung! Vilket vrålåk jag har, allt stämde verkligen idag.
Förutom min toksnabba xc-hoj hade jag nya fräsha Good Fight kläder också som kändes riktigt sköna. Det är trevligt med lite mer vitt än mina andra cykelkostymer nu när det är tokvarmt ute.
Laddad till tusen hängde jag på Peos gäng som annonserades ut att bli snabba gruppen. Jag märkte rätt snabbt att många av snabbisarna kamouflerade sig i gubbtempo-gruppen, och det tänkte jag inte låta dom göra. Vid ängen korsade vi gubbtempo-gruppen och jag hakade på dom där istället. Gruppen var stor och hade både gubbtempo-cyklister i sig, och gubbar som klarar betydligt högre tempo men bara va lata och feta i början. Och med den liknelsen tänker jag självklart på tjockis-johan som inte ens är sub80kg, tänka sig va!
Efter några start och stopp var jag uppe och hetsade i täten och det började gå fortfarade och fortare där framme. Ungefär vid sörmlandsleden övergick gubbtempo-gruppen officiellt till gubbhets-gruppen och tempo, skrik och svett var ett faktum. Därefter körde vi blåa ut till area 51 och sedan gröna hem, vid masterna var klockan mycket och vi svängde ner asfalten vid hästhagen för att avsluta genom sickla skiftet på blandade stigar med grusväg.
21:08 öppnade jag ytterdörren och entrade lägenheten med världens smile och belåtenhet. Vilken runda! Allt var så perfekt! Sällskapet, endast ett kort mekstopp, hastigheten, stigarna, ååh stigarna! Värmen, cykeln, kläderna, känslan, friheten och framför allt.. Mitt knä höll ihop 2.5h cyklande som absolut var ansträngande, ofta på låg kadens med blodsträngda ben och höga wattantal.
Vilken kväll! Legendarisk i min bok.. Jag är så lycklig och glad..... Det här är livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar