Jag vaknade upp idag med en stor knippe energi i magen. Gårdagens cykling var så jävla bra. Och knät känns faktiskt bra, det lovar gott inför söndagens lida loop! Det gör mig skitglad, äntligen lite goda tankar i huvet igen och förhoppning om att allt ska bli bra. Att jag kan cykla som jag själv vill igen snart.
Jag har inte kunnat följa något träningsschema på massvis med veckor, räknar i runda svängar på att jag inte har tränat cykel ordentligt på två månader ungefär. Med det sagt så finns det inga förväntningar på prestationer på helgens lida loop.
Mitt mål blir att plocka så många placeringar som jag bara kan i backen/starten på lida, eftersom jag kommer få starta i en kass startfålla igen med motionärer och annat. Sen ska jag försöka försvara mig bättre på grusvägarna än jag gjort tidigare, för att låta mig vara lite tröttare i skogen än jag brukar vara. Och sen absolut, det viktigaste är för mig att ta mig runt. Och tar jag mig runt, får jag starta i bättre fålla till nästa tävling och förbättrar därmed mina chanser till bättre tid mätt i procent från vinnaren. När man startar i den fålla jag troligen kommer starta på lida(4-5?) tappar man direkt ca 5minuter på täten p.g.a köer, och sedan blir det även svårare att hitta ett gäng att hänga på. Det är lätt att man hamnar med folk som agerar bromsklossar i skogen och trycker på för hårt på grusvägarna för att sedan tappa tempo sakta men säkert under hela loppet, och då är det lätt att trappa ner tillsammans med dom.
Jag fyller även år snart också, den 18:e juni då vättern går fyller jag 27 år. Men eftersom jag och Karin åker till Turkiet på tisdag är jag borta på min födelsedag. Jag är sent ute men ska försöka ha nått tårtpartaj i helgen med släkten, funderade lite snabbt på att ha nån tillställning på söndag när det är lida-tävling, dvs på tävlingsområdet. Det skulle betyda mycket att ha "hela" gänget där. Ska diskutera detta lite med släkten och se om det kan va aktuellt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar