Nu vågade jag för första gången, två månader efter olyckan, att titta på filmen igen lite mer noggrannare. GoPro kameran satt på styret och flög av i smällan. Kameran rullar från att jag hoppar/ramlar till att personal plockar upp den från marken och filmar samtidigt som de går till fyrhjulingen som jag sitter på.
Nu är inte mitt minne att lita på, men vad jag minns så tar det kanske 1-3minuter från mina första minnen till att jag sitter på fyrhjulingen. Det går väldigt fort.
Där i mellan finns ett glapp på 28minuter av film, där jag antingen är medvetslös hela tiden eller medvetslös en del av tiden och enbart minnesluckor resten av tiden. Det här skrämmer mig en hel del, och det är skönt att jag kan skriva av mig någonstans. Jag ringde precis hem och pratade av mig med min pappa som fyller år idag.
Tidigare idag var jag på besök hos en rehabspecialist för hjälp om hur vi ska slussa in mig på jobbet igen på en nivå som fungerar. Jag har jobbat heltid en vecka nu och halvtid två veckor innan dess, det har inte funkat optimalt men halvtid tror jag att jag fixar på vissa premisser. Vi pratade även om att försöka få remiss till en neurologisk specialistavdelning så de kan titta över hur allvarligt det kan vara. Om inte annat vore det väldigt skönt att kunna få svar på några öppna frågor jag har.
3 kommentarer:
Fan vad otäckt.
Jag lider med dig och hoppas det vänder snart.
Kämpa på Stizze, det grejar sig.
Kram
//Bruce
Nu får du bli bra.
Skicka en kommentar