Idag hämtar jag hem min SuperX!

Nu börjar jag bli bättre i det tredje och sista brutna revbenet, det gör fortfarande pyttelite ont när jag tar ett djupt andetag men det är nästan borta. Jag räknar med att det är helt borta inom en vecka. Huvudet är en annan femma, det är MYCKET bättre nu än hur det varit tidigare. Nu är vi nere på "detalj-nivå" och problemen visar sig bara tydligt i arbetet och i diskussioner, eller under stress och press.

Jag hade ett nytt snack med min rehabkontakt som tycker att jag borde börja ta mig ut och motionera igen om det får mig att må bättre psykiskt, det är inte farligt så länge jag inte ramlar och slår i huvet. Eftersom jag inte längre äger en mountainbike är den farligaste cyklingen utesluten oavsett. På ~100 cykelcrossrundor har jag ramlat totalt 2 gånger, en gång i 40km/h på en sten i en svängande nedförsbacke vilket var påväg att gå illa, och den andra gången i leran på en kompiscross-tävling som inte var värre än lite smuts på benet och att Vic körde om mig. Med den statistiken cyklade jag nästan hela super-vintern 2010/2011 utomhus 3-4 gånger i veckan hela vintern utan dubbdäck, med ett undantag på 2v då jag körde dubbdäck fram.

Nu efter jobbet idag ska jag till mina föräldrar och hämta SuperX'en. Eftersom vi har haft visningar och jag ändå inte kunnat cyklat p.g.a olyckan, har mina cyklar förvarats hos mina föräldrar. Men nu när jag faktiskt börjar bli bättre för att kunna börja cykla igen, är det dags att hämta hem EN cykel iallafall.


Om Johan(BlackPlanet@HappyMTB) inte fegar ur p.g.a förkylning så hade jag tänkt ta min första cykelrunda med honom ikväll. Första rundan på TVÅ månader. Helt galet att jag inte kunnat cykla på så lång tid, men nu är jag tillbaks!

Den här sköningen ska hem igen, och jag ska TRÄNA på mina zippar så länge det inte behövs dubbdäck! Mumma..