Jag läste precis Krister Isakssons cykelblogg på kadens där han skriver om en annan blogg. Cykelolyckor ökar drastiskt enligt statestiken. Många artiklar och dylikt påpekar att det behövs bättre cykelvägar, det är en vardag om man intresserar sig för cykel men framför allt transport på cykel.
För min egen del transporterar jag mig inte så mycket på cykel, dvs jag cykelpendlar inte ofta och när jag gör det så väljer jag så mycket småvägar utan trafik som möjligt. Det blir är allt från bilvägar, cykelvägar, grusvägar, bakgator etc. Hade jag behövt korsa stans biltrafik mesta delen av rundan, hade jag nog struntat i det överhuvudtaget. Att befinna sig i morgonstress, i trafik, bland trafikanter som hatar oss(det finns en stor majoritet även om ordet hata är starkt), är inget för mig.
Med det sagt, så cyklar jag ju faktiskt ganska mycket. Och eftersom jag befinner mig i stockholm händer det såklart att jag transporterar mig på cykel under träningspassen ibland också. Till, från, eller när man korsar platser där man blir tvungen att skippa träningsfokuset och bara får se till att ta sig säkert förbi.
Med den erfarenheten så slår det mig ofta, att det är inte bristen på cykelväg konstant som är problemet. Oftast så finns det bra cykelvägar, speciellt om man ser dom på en karta uppifrån, vilket är synen alla icke cyklister får på cykelvägarna och som jag tror är anledningen varför dom inte förstår.
När jag cyklar på cykelvägar, tar dom nämligen ofta slut helt plötsligt. Eller man kan svänga höger med cykelvägen, men ville man åt vänster var det omöjligt även fast bilarna bredvid har alternativ att svänga vänster. Cykelvägarnas kurvor kan ofta vara trånga, man måste bromsa in ordentligt innan en kurva för att man inte ser om man får möte. På grusvägar där man transporterar sig på cykel stöter man ofta på rejäla hål och rännor, som skapats p.g.a regnvatten och det tar ofta väldigt lång tid för att få dessa fixade. Jag har varit på väg att ramla i sådanna minst 2 gånger bara i sommar, även fast jag egentligen vet om att dom är där, men inte tänker på det förrän jag ser dom. Andra stora problem med cykelvägar är att de ofta antingen ligger precis intill en gångbana, och fotgängare respekterar knappast en cykelväg, det går ut folk mitt framför än helt plötsligt eller att de helt enkelt går mitt i cykelvägen utan att flytta sig även fast de ser än. Ett annat problem är hur cykelvägarna är byggda, ofta mellan väg och bilparkering längs väg, bilar ser sig inte för när de svänger/korsar cykelvägen. Bilister smäller upp dörrarna utan att titta. Eller varianten när man har väg, parkering längst väg, cykelbana och sist gångbana. Bilisterna smäller upp dörren i cykelvägen, går rätt ut utan att kolla, fotgängarna går mitt i cykelvägen eller korsar den för att gå till sin bil, helt utan att se efter om det kommer en cyklist. Men allra värst och läskigt som jag upplever, är alla DÅRAR man blir omkörd utav när man är ute och cyklar landsväg på nån väldigt otrafikerad väg söder om stan. Bilister som kör förbi än, så nära de kan, avsiktligen, och slänger sig på tutan precis när de kör om. Eller de som kör om, och avsiktligen, svänger in precis framför framhjulet eller redan tidigare än så.
Det finns många problem med cykelvägar, transport och sociala problem med/mot cyklister. Med det sagt, påstår jag inte heller att jag själv kan vara svajig ibland. Det händer att jag gör misstag i trafiken jag med, men jag gör dom inte avsiktligen och ofta beror dom på något utomstående.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar