Det var snabba grabbar som cyklade idag, Björn, Dolk, Patrik, Johan och jag. De tre först nämnda tävlar ju mer eller mindre seriöst med flera års erfarenhet medans jag och Johan är av lite mindre kaliber. Dom la inte i maxväxeln direkt men det räckte gott och väl för att jag skulle behöva köra på maxväxeln.
Rundan idag var helt fantastisk, vi drog ut via hästhagen till saltsjöbaden och irrade runt på massa olika vägar, det var skitbra plogat precis överallt förutom ~500m där vi genade i skogen. Där blev det snöpuls och cykel på axeln.
Mina vader började krampa redan i mördarbacken i saltis, den som är gissningsvis 300m lång med bitvis rejäl lutning. Efter backen var det kört, kramperna duggade bara tätare och tätare och det fanns inte mycket jag kunde göra åt det. Jag slutade helt trampa med "tårna" och gick över 100% till att trycka ner hälen och jobba med rundtrampet. I början där efter backen gick jag även mer på högerbenet då det var vänstern som strulat för mig, men då tog såklart högerbenet massa stryk snabbt och började krampa lika mycket som vänstern. Det blev minst 5-10 krampanfall på vardera vad, minst.
Men jag måste nog säga att jag är rätt stolt att jag tog mig runt och fullföljde ändå. Riktigt bra runda var det idag, både nöjes och träningsmässigt!
Fyra glada cyklister
Pepparkake paus, Johan hade tagit med sig mumset
Bära cykel blir man stark i vaderna av, man krampar även ännu mer..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar