Sickla loppet
Tanken kom till mig igår när jag såg reklam om sickla loppet. Jag har förut tänkt på att ställa upp i någon löptävling nån gång i motionssyfte men det har aldrig blivit av. Att ha ett till mål förutom cykling vore också roligt, även om jag inte direkt njuter av löpning.
När jag cyklade med floors igår snackade vi lite löpning. Han skulle träna tre personer idag som skulle träna inför sickla loppet. Jag fick lite löpteknik tips igår i skogen och bestämde mig för att springa idag. Planen var först att springa milspåret, men eftersom det spåret inte är exakt en kilometer och börjar en bit bort från lägenheten var det inte optimalt.
Nu på morgonen slog jag och karin upp hemsidan för sickla loppet, snackade lite och bestämde oss för att springa det båda två. Vi kollade bansträckningen och jag bestämde mig direkt för att prova hela varvet.
Löpningen
15 minuter senare stod jag vid startplatsen som är ca 5min från vår lägenhet, mitt i sickla köpkvarter. Jag började springa, lite väl snabbt kanske, och efter bara 300-400m kände jag benen börja ombildas till cementklumpar, redan där tänkte jag att det här kommer inte bli lätt. Efter nån kilometer var jag helt paff av hur tungt det var för benen, även om jag nu sänkt hastigheten till en hastighet som jag faktiskt höll resten av varvet, förutom några gång pauser. Vid ungefär 2kilometer fick jag håll, och jag trodde inte längre på att min centrala kapacitet var tillräcklig för löpning. Men efter bara 500m till så släppte hållet och aldrig mer under hela varvet hade jag något problem med andning, håll eller "kondition". Däremot var det sjukt tungt för benet hela varvet runt.
När jag sprungit 5km trodde jag att jag sprungit 7-8km, det var mentalt jobbigt. Men sista biten i hammarby sjöstad var skön eftersom underlaget var brygga, där gick det snabbt.
Min förhoppning var att klara milen på 60minuter, ett mål jag satt upp utan någon som helst kunskap om hur snabbt jag borde kunna springa på. Och när jag började närma mig slutet stod klockan på 50minuter, jag tänkte att, ja vafan, det här ska jag nog klara! Nästa gång jag tittade på klockan var den 57:38 och då blev det helt plötsligt jävligt bråttom. Jag la i allt jag hade på slutet från sickla allé upp till marcus platsen vilket är gräsmattan utanför dieselverkstan, och stoppade klockan på 59min 51sek. Jag klarade milen på under timmen!
Min lärdom från idag
Jag är mycket nöjd med den prestationen. Jag lärde mig en del om löpning idag.
- Jag har ingen koll på löptekniken, det var för tungt för benen för att ens försöka komma ihåg vad floors berättat igår.
- Börja aldrig springa när du är skitnödig, jag fick stanna och gå några korta sträckor minst 5 gånger p.g.a detta. Det är som att försöka hålla in en fis när man är magsjuk, jävligt svårt med andra ord.
- Vatten hade hjälpt
- Andra shorts hade verkligen varit att föredra, jag fick springa och dra upp dom hela tiden.
- Att springa med iphonen i fickan gick inte, och att han den i handen var bättre men inte optimalt
- Annan tröja vore skönt fast inget behov, jag sprang i en t-shirt som jag klippt sönder till ett linne så det fläktade bra på armarna och sidorna, men när jag kom hem märkte jag att magen var onödigt nerkyld.
Sickla loppets bansträckning
10 kommentarer:
Tjo Stizze! Det är skönt att springa, benen kommer att ge sig. Under mina träningsperioder ligger jag på milen under 50 min. Rent generellt kan man säga:
under 40 - skitfort/elit
40-45 - mycket vältränat (här krävs vana att träna hårt och bra teknik)
45-50 - motionär plus (här har det "släppt" under 50 klarar man utan att ha rätt teknik)
50+ motionär
60+ nej.
Haha, vad skönt att jag precis slapp undan "nej" kategorin ;)
Du!
Jag kan springa med dig sedan om du vill.
Under timmen som första löppass är riktigt bra. Det är många som får slita som djur för att klara det. Du kan också komma att få lite ont i benhinnorna nu så massera gärna vadmusklerna om du kan och försök att framförallt att stretha vader och hamstring.
Precis som någon klok person skrev som kommentar till förra inlägget så är din centralkapacitet top of the line, men kroppen är inte van med stötbelastningen som löpning innebär. Ta det piano och försök vänja kroppen med löpning. Skit i sträckan och spring bara en viss tid i början; 30 - 60 minuter är nog lagom några gånger i veckan, och precis som upptäckte så ställer löpning krav på tarmen (:-)), så ska du springa på morgonen... ta morgonkaffet efter löpturen.
/Floors
Det blev några stavfel och prepositionsmissar där men jag gissar att du förstod att "stretha" betyder stretcha. / Floors
Bra kämpat Stisse! Själv sprang jag min första mil på tiden 57:50, så 1-0 till mig :)
Du borde satsa på att springa Kullamannen Salomon trail tour på Kullaberg nästa år. Jag sprang det i år och det var skitkul, jobbigt och ännu mer kuperat än att cykla MTB!
//Yvonne
@Floors, 30-60minuter, ja men då hinner jag ju ett varv :) Nä, jag fattar vad du menar. Men jag gillar att jämföra tider. Men fortsätter det att ta lika mkt stryk på benen så lär jag korta ner sträckorna, så jag kan träna cykel ordentligt också, det kommer alltid va min huvudprio.
Ja det vore skoj om du ville hänga med, så kan jag få lite pointers direkt om vad jag gör fel, troligen allt. Jag märkte att när jag slog upp benen högre upp "mot rumpan" fick jag ett jävla mer skjuts framåt, men det var också tyngre för benen och det märkte jag inte förräns typ kilometer 8, då var jag rätt slut. :)
@Yvonne, men hade du tränat lite löpning innan du gav på dig milen? Jag tränar ALDRIG löpning och har aldrig nånsin gjort. #dåligförlorare ;)
http://www.youtube.com/watch?v=oN1x3Ik1t5Y
http://posetech.com/
Det tar ungefär tre pass x 6km i veckan under tre veckor att starta, sedan kan du successivt höja till 10k under nästkommande tre veckor. Då kommer du dessutom att tappa de "onödiga" tio minutrarna. MEN 10k är lite för långt för kroppen att springa så ofta. håll dig runt 8k, det räcker.
Iochmed att du inte springer för att tappa vikt behöver du dessutom inte köra så långa pass, för kondition och muskler räcker 30min bra. Tidsnötningen gör du ju ändå på cykel.
Men akta dig Stisse, löpning släpper mycket endorfiner, lätt att bli beroende :)
Ja jo, det kanske är smart att dra ner på distansen. Jag kan svänga av efter ~7-8km ganska enkelt, skippar bara slutet genom sjöstaden, den biten lär va 2-3 km.
Att bli beroende av löpning vettifan. Vi får väl se. :)
Jag sprang Södermalm runt igår. Det ska enligt rätt tillförlitliga källor vara 10,25 km. Mitt första tröskelpass på två år och jag gjorde det på för mig just nu smått otroliga 44 min 22 sekunder ---> motsvarar 4:20-tempo. Så nu känner jag att jag kan sparra dig med hedern i behåll i alla fall om du skulle behöva lite draghjälp, men som Atlas säger, det är viktigt att skynda långsamt med löpning. Skadefrekvensen är väldigt hög när man helhjärtat ger sig in i löpning utan att ha härdat ligament, leder och skelett med uppbyggnadslöpning innan.
/Floors
Skicka en kommentar