Jag förstod aldrig att cykel skulle vara så farligt som jag nu förstått att det är. Tidigare i år var det en dödsolycka på girot, på gårdagens etapp ramlade dom som flugor på touren och en bröt p.g.a hjärnskakning.
Här i lokala sthlm med de amatörcyklister jag cyklar med har jag sett en del jag med. En uppslajsad vad, ett sönderslaget ansikte, bruten fot, dussintals lårkakor och mindre/större skrapsår. Jag själv har brutit revben men det som kanske är värst eller läskigast är den kille som i tisdags gjorde en otb och har brutit andra kotan i nacken. Han mår förhållandevis bra men kommer gå med nackkrage i 3månader.
Det gäller att ha respekt för cyklandet och slå ner på hastigheten när man börjar bli trött. Det är inte värt olyckorna vilkas riskar för inträffande ökar exeptionellt när man blir trött, speciellt inte om det är träning eller vanlig motionscykling.
Ta det lugnt där ute på asfalten och i skogen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar