Helgens cykling - långa versionen

I fredags har jag redan bloggat om, en härlig runda med Jonathan på sjukt bra terräng i judarskogne. Jag rekommenderar alla mountainbikecyklister med lite pulver i benen, för det behövs för alla backar, att ta sig till judarn och rejsa runt.

Lördag till Söndag var vi hundvakt och husvakt i tyresö brevik. Jag började med att cykla ut dit på tröskel, i backarna på vägen så tryckte jag på lite extra och fick pulverben. När jag väl kom fram cyklade jag 400m till där kråkvägen är. Kråkvägen är en av sthlms absolut brantaste backar. Där satsade jag på ganska rejält redan innan det branta partiet så att jag verkligen skulle få lida mot slutet, och det fick jag. Med helt trasiga ben så vilade jag nån minut på toppen innan jag cyklade ner och till huset. Resten av dagen/kvällen blev solande på altanen, kollade giro-etapp 20 och grillade när några vänner kom förbi. Sen kollade vi på melodifestivalen vilken jag somnade till av självklara skäl, dålig musik. Men kul att Loreen vann, den låten är trots allt bra och hon verkar vara en vettig person.

På söndag så var det Mors dag och planen var att cykla hem, av naturliga skäl. Jag tog en extra sväng längst ut på brevik och fick se tre återvändsgränder innan jag var nöjd och siktade mot stan igen. Återigen sprätta i backarna vilket är otroligt många här ute, även om man inte sprätter och cyklar hyfsat lugnt mellan backarna så känns det i benen efteråt. När jag kom ut från brevik var det tröskel till Älta där familjen väntade och skulle grilla. Jag stannade ganska länge och jag och Ronnie kom överens om att cykla mountainbike lite senare. Några timmar senare ringde han och var på väg till mig, då var jag fortfarande kvar i älta. Jag avslutade det jag gjorde där och trampade hem på tröskel som satt fint i benen, var nu helt tom på mjölksyrecykling för dagen, kändes det som.

Vi trampade ut i sickla skiftet, tog hästskon upp mot gröna, svängde in på två tornen och kom sen där uppe in på stigar som var riktigt sköna och som jag inte kan namnen på, en stig bakom gula och russian barbeque. Vi kom ut på milspåret, kanske. Sen på grusvägen vid skjutbanan varpå vi cyklade österut och in på area 51, vilken ledde in på slutet av blåa. Sen tog vi vita en bit till skjutbanan och tänkte ta min gamla favorit tresnåret. Jag tog nästan sandbacken där, lyckades inte klara sista hindret dock där man ska lyfta både fram och bakhjulet en hjulhöjd, i uppförsbacke, med sand som underlag. Tresnåret som sagt till tennisbanorna, asfalten till sickla skiftet och sen avslut med fem svåra med modifikation. Riktigt riktigt bra runda i lagom tempo för mina sargade ben, och Ronnie hängde med riktigt bra också vilket var kul. Jag fick både puls och hade kul och behövde inte vänta nått, stor skillnad från när vi cyklade för ett par veckor sen bara.

Det var långa versionen. Cykelbrännan sitter som sagt på armarna och lite i ansiktet, cykelkläderna är KANON, förutom att jag behöver tejpa bröstvårtorna alternativt skaffa ett fuktavkastande linne under vilket jag har tänkt prova. Handskar behöver jag också införskaffa. Och nya däck för att stansa, och stansgucka, och ventiler. Och nya vevlager och styrlager. Och verktyg för att meka. Jonathan ska hjälpa mig med lite utbildning, vi ska riva scalpelen ihop så jag lär mig alla delar, samt beställa de verktyg som jag saknar för att kunna göra det. Tanken är att jag ska börja serva min scalpel själv, och göra det ofta(re). Nu får mina cyklar 2-3 servning per säsong, tanken är att det ska bli oftare så att de är som nya på precis varje runda.

Några bilder då..

En glad Jonathan i fredags, första gången jag får se teamkläderna, och prova dom 30min senare! Svinsköna!

Våra scalpeler

Hans scalpel och flash 29:a(som jag cyklade på)

Peffen i fredags på deras elcykel, FYFAN VAD BALL!

När jag fick prova den, hur cool som helst. Den fungerar exakt som en cykel, men när man trampar så får man extra-hjälp av motorn och man drar snabbt upp i 45km/h utan någon stor ansträngning. =)

Väger som fan men går som ett skott

Sedan var det cykling ut mot brevik och jag tog några etapper på VuÄltan påvägen

Rätt backigt på brevik..

Glad och trött, nu bara kråkvägen kvar för dagen

Sen bubblade jag rosébubbel framför girot med benen högt!

Inget dåligt glöd här inte, gott att grilla på kolgrill. Hemma i lägenheten få vi bara använda gasol p.g.a grannarna, tyvärr

Jag och Thomas tog en promenad upp för kråkvägen på kvällen, det var nästan lika jobbigt som att cykla

Såhär vaknade jag upp på söndag morgon, rätt bra..

Fellini som vi var hundvakt för är stor som en björn, och snäll som björnen bamse..

Mer backar på brevik..

Här var en återvändsgränd längst ut på brevik

Här har vi en till

Och här var den sista och finaste återvändsgränden, nu fick det räcka och jag cyklade mot stan

Ah, visstja. Tog en mysbild också. Förutom grabben som råkade komma i vägen för bilden då.

Rödljus vid ombyggnationer av vägen här ute, man får ta det lugnt så man inte pajjar hjulen vid dessa sträckor

Och hos föräldrarna blev det glass med jordgubbar..