Eros Capecchi vann etapp 18 igår

Igår fick Liquigas sin första etappseger i girot 2011, det var inte Nibali som laget kör för i den totala ställningen som vann. Utan det var Eros Capecchi som kom med i en mindre utbrytning, det blev en spurt med tre cyklister på slutet vilken han vann utan större problem.

Jag är inget fan av tävlingar som slutar i spurter, roligast tycker jag det är när det blir många utbrytningar och försök, och att det slutar med att någon cyklist hänger av de sista på slutet och utökar ledningen in mot mål utan att behöva spurta för segern.

Nu är det "tyvärr" Contador som stått för de mest underhållande etapperna, följt av den ettriga illern Rujano som jagat honom. Jag är inget Contador fan, men blir han inte dömd för clenbuterol fallet tänker jag iallafall släppa honom ur mitt röda synfält och erkänna honom som en grym cyklist. Oskyldig tills bevisad motsatsen helt enkelt, just nu lever han i gråzonen. Innerst inne hoppas jag självklart att han är den grymma cyklist han visar, och att det är hederligt kört.

Hur som helst. Jag börjar väl uppskatta de här mindre utbrytningarna som slutar i spurter också. Mest spännande var gårdagens etapp där Visconti dock lackade ur på slutet även fast det var hans eget val att välja insidan med risk att stängas in, men det som var spännande då var alla attackar innan de sista 300 meterna. Jag tycker det är grymt gjort när en utbrytning jobbar hårt tillsammans för att hålla högt tempo utan att de är för oroliga om att vara pigga på slutet.

Men jag gillar inte att se någon "vila" i en liten utbrytning där någon gör mindre jobb än någon annan, det är taktik såklart. En balans mellan att hålla tillräckligt högt tempo för att utbrytningen ska hålla hela vägen, och att vila upp sig för att vara piggare än sina motståndare i utbrytningen när det väl börjar närma sig mål.