Hur tar jag mig ur svackan?

Det har blivit lite sisådär med cyklandet och tränandet den sista tiden. Mina glansdagar precis innan våren kom känns just nu långt borta.

Jag tappade motivationen lite smått strax efter första Keps Cup helgen, så jag slarvade med alkoholen och fick bita i det sura äpplet med hög puls och bröt i ursvik. Det var tillfället som tacklade till mig lite, även om jag körde en rolig och hyfsat lyckad tävling dagen efter ute på ingarö. Därefter var det tillfälle att köra 215km på en brevet från tumba, jag hade sagt till mig själv att minst en 200km brevet sommaren 2011 ville jag köra.

Sagt och gjort, det resulterade i en god snittfart och prestation cykelmässigt, men även i ett ont knä. Efter det fick jag vila nästan en hel vecka, efter den där veckan vill jag minnas att jag försökte dra igång efter aktivitusschemat igen.

Jag minns så väl spiken i kistan som pajade motivationen helt, det var när jag satte mig på monarken för att köra ett 2x20min pass. Jag hade klarat av 270w efter mollo gett mig en utmaning att höja från 240w. Jag började denna gången på 270w, kände att jag aldrig i hela världen skulle klara av det, sänkte till 260w och bröt sedan passet efter halva. Det var pinsamt, jag skämdes för mig själv och ville inte blogga om det utan bara glömma det.

Efter det har jag även för mig att jag kände mig lite rasslig, vilket iofs kan ha varit en bidragande anledning till det dåliga resultatet. Hur som helst var jag inte sugen på att träna efter schemat, jag tog beslutet att lägga ner schemat för en stund och cykla det jag själv ville bara just för att få upp motivationen. Därefter var det dags för Kringelloppets två tävlar, första dagen åkte jag ut direkt med näst sämst tid utav 26 startande. Det var snopet, och tråkigt. Dagen efter presterade jag mycket bättre, men jag punkade på sista varvet och fick inte fullfölja, nöjd med min insats men väldigt besviken på att sträcka tävlingen utan att få en placering, jag hade fått pallplats om jag slutfört. På kvällen drog jag sen ut och hojade i hellas med Cykelspecialisten/Specialized Concept Store och slet ut mig mer, jag var inte tävlingsssugen och ignorerade därmed uppladdning inför kommande långlopp dagen efter. Dagen efter kom och vi åkte till kolmården, jag cyklade väldigt fort vilket jag var mycket nöjd med, men p.g.a dålig motivation dagarna innan hade jag alltså inte förberett mig väl och kolhydratkällorna var långt ifrån tömda. Total väggning och besvikelse att tappa ~50 placeringar och säkert 25-30minuter på totaltiden.

Visst hjälpte det att ha cyklat med fokus på cykling och inte träning, men bara delvis. Samtidigt som det var skönt att åka ut och bara cykla med gott folk, så saknade jag den där känslan av att ta i allt vad jag hade. När vi cyklade landsväg gick det för långsamt för att jag skulle bli sliten eller få rejäl mjölksyra, och i skogen gick det påtok för långsamt och med alldeles för många stopp för att jag skulle känna mig stimulerad träningsmässigt. Så om den här "cykla-för-att-cykla-perioden" som skulle öka min motivation vettifan om den hjälpte så mycket. Det gick helt enkelt lite för lätt, jag borde kanske istället kört mer 50/50 med hårt/lätt för att låta hjärnan vila lite. Kanske en kombination är bättre. Det är så personligt då mycket ligger i det mentala, bara att skriva ner mina tankar och funderingar här på bloggen rannsakar otroligt mycket i huvet, något jag verkligen rekommenderar.

Jag kände mig lite gladare med cyklingen av att inte träna utan bara cykla, men jag kände mig också alltså understimulerad fysiskt. Min tanke var att köra nynäshamn-hammarbybacken som sista cykla-för-att-cykla pass för att sedan dra igång hård träning dagen efter och kommande vecka inför Billingeracet. Det sket sig igen då jag fick ont i knät på denna runda, och denna gången var det lite värre än sist. Jag beslutade ganska snabbt att låta knät vila hela veckan inför tävlingen, det kändes bättre efter 7 dagars vila men på tävlingen fick jag känningar i knät så efter 37km bröt jag. Jag kände mig stark egentligen, men inte i samma grad som min tidiga vårstyrka ungefär en månad tidigare.

Nu sitter jag här, lite halvknöglat självförtroende för min kapacitet och ett värkande knä, sargad av många besvikelser på en knöglig start på säsongen. Hur tar jag mig då ur den här soppan? Det här är om inte annat en god erfarenhet, det är så jag ser på det. Alla cyklister hamnar i svackor av olika sorter vare sig de handlar om skador, dålig form eller bara motivationssvårigheter, det man behöver lära sig är hur man själv tar sig ur dessa svackor så snabbt som möjligt. Jag har ännu inte funnit facit, men jag har provat ett sätt som inte fungerat fullt ut, mycket beroende på det värkande knät kanske. Hade jag fått vara frisk i knät hade jag kanske fått tillbaka glöden nu, det vet jag inte. Men jag känner ändå att jag måste prova en annorlunda approach mot problemet nu.

Så vad ska jag göra annorlunda, hur vänder jag svackan?
Jo såhär tänker jag göra. Just nu kommer jag koncentrera mig på att reparera både mig själv och cykeln som har en dämpare som behöver servas då ena nållagret hamnat ur bana vilket gjort att jag tappat slag och kvalité på dämpningen. Angående knät kommer jag avvakta en vecka och låta det läka av sig själv, om det inte räcker kommer jag uppsöka sjukgymnast omgående för helande och förebyggande träning av lämplig muskel/led i knät. Jag kommer genomföra en bikefit på crossen då jag tror att det är denna cykel som ställer till det för mig. När knät är i fullt bruk kommer jag köra igång med träningen, jag kommer köra 3 hårda pass och ett valfritt pass. Jag kommer ställa in mig mentalt och acceptera att jag inte kommer kunna prestera så fina siffror på monarken som jag gjorde tidigare, och därmed inte ha några förväntningar att bli besviken på. Jag kommer att ladda inför Lida Loop nu precis på samma sätt som jag gjorde inför Hammarby Hill XC förra hösten, all fokusering och tanke angående cykel gick på det loppet och jag hade ett av de grymmaste mentala drivet jag någonsin upplevt för något inför den tävlingen. Om jag lyckas genomföra Lida Loop kommer jag garanterat sprudla av motivation igen, jag vet det. Men det är också då väldigt viktigt att det loppet inte skiter sig. Om jag får tillbaks känningar av knät efter bikefiten är det också sjukgymnast som gäller omgående, om detta händer är det mycket sannolikt en obalans i knät som behöver balanseras med annan träning.

Jag kommer fokusera fysiskt och mentalt, inget är omöjligt, det har jag redan bevisat för mig själv flera gånger om. Allt som krävs är beslutsamhet, och är det något jag har är det beslutsamhet.

"Den som vill tvekar inte"