tisdag 17 maj 2011

Hur tar jag mig ur svackan?

Det har blivit lite sisådär med cyklandet och tränandet den sista tiden. Mina glansdagar precis innan våren kom känns just nu långt borta.

Jag tappade motivationen lite smått strax efter första Keps Cup helgen, så jag slarvade med alkoholen och fick bita i det sura äpplet med hög puls och bröt i ursvik. Det var tillfället som tacklade till mig lite, även om jag körde en rolig och hyfsat lyckad tävling dagen efter ute på ingarö. Därefter var det tillfälle att köra 215km på en brevet från tumba, jag hade sagt till mig själv att minst en 200km brevet sommaren 2011 ville jag köra.

Sagt och gjort, det resulterade i en god snittfart och prestation cykelmässigt, men även i ett ont knä. Efter det fick jag vila nästan en hel vecka, efter den där veckan vill jag minnas att jag försökte dra igång efter aktivitusschemat igen.

Jag minns så väl spiken i kistan som pajade motivationen helt, det var när jag satte mig på monarken för att köra ett 2x20min pass. Jag hade klarat av 270w efter mollo gett mig en utmaning att höja från 240w. Jag började denna gången på 270w, kände att jag aldrig i hela världen skulle klara av det, sänkte till 260w och bröt sedan passet efter halva. Det var pinsamt, jag skämdes för mig själv och ville inte blogga om det utan bara glömma det.

Efter det har jag även för mig att jag kände mig lite rasslig, vilket iofs kan ha varit en bidragande anledning till det dåliga resultatet. Hur som helst var jag inte sugen på att träna efter schemat, jag tog beslutet att lägga ner schemat för en stund och cykla det jag själv ville bara just för att få upp motivationen. Därefter var det dags för Kringelloppets två tävlar, första dagen åkte jag ut direkt med näst sämst tid utav 26 startande. Det var snopet, och tråkigt. Dagen efter presterade jag mycket bättre, men jag punkade på sista varvet och fick inte fullfölja, nöjd med min insats men väldigt besviken på att sträcka tävlingen utan att få en placering, jag hade fått pallplats om jag slutfört. På kvällen drog jag sen ut och hojade i hellas med Cykelspecialisten/Specialized Concept Store och slet ut mig mer, jag var inte tävlingsssugen och ignorerade därmed uppladdning inför kommande långlopp dagen efter. Dagen efter kom och vi åkte till kolmården, jag cyklade väldigt fort vilket jag var mycket nöjd med, men p.g.a dålig motivation dagarna innan hade jag alltså inte förberett mig väl och kolhydratkällorna var långt ifrån tömda. Total väggning och besvikelse att tappa ~50 placeringar och säkert 25-30minuter på totaltiden.

Visst hjälpte det att ha cyklat med fokus på cykling och inte träning, men bara delvis. Samtidigt som det var skönt att åka ut och bara cykla med gott folk, så saknade jag den där känslan av att ta i allt vad jag hade. När vi cyklade landsväg gick det för långsamt för att jag skulle bli sliten eller få rejäl mjölksyra, och i skogen gick det påtok för långsamt och med alldeles för många stopp för att jag skulle känna mig stimulerad träningsmässigt. Så om den här "cykla-för-att-cykla-perioden" som skulle öka min motivation vettifan om den hjälpte så mycket. Det gick helt enkelt lite för lätt, jag borde kanske istället kört mer 50/50 med hårt/lätt för att låta hjärnan vila lite. Kanske en kombination är bättre. Det är så personligt då mycket ligger i det mentala, bara att skriva ner mina tankar och funderingar här på bloggen rannsakar otroligt mycket i huvet, något jag verkligen rekommenderar.

Jag kände mig lite gladare med cyklingen av att inte träna utan bara cykla, men jag kände mig också alltså understimulerad fysiskt. Min tanke var att köra nynäshamn-hammarbybacken som sista cykla-för-att-cykla pass för att sedan dra igång hård träning dagen efter och kommande vecka inför Billingeracet. Det sket sig igen då jag fick ont i knät på denna runda, och denna gången var det lite värre än sist. Jag beslutade ganska snabbt att låta knät vila hela veckan inför tävlingen, det kändes bättre efter 7 dagars vila men på tävlingen fick jag känningar i knät så efter 37km bröt jag. Jag kände mig stark egentligen, men inte i samma grad som min tidiga vårstyrka ungefär en månad tidigare.

Nu sitter jag här, lite halvknöglat självförtroende för min kapacitet och ett värkande knä, sargad av många besvikelser på en knöglig start på säsongen. Hur tar jag mig då ur den här soppan? Det här är om inte annat en god erfarenhet, det är så jag ser på det. Alla cyklister hamnar i svackor av olika sorter vare sig de handlar om skador, dålig form eller bara motivationssvårigheter, det man behöver lära sig är hur man själv tar sig ur dessa svackor så snabbt som möjligt. Jag har ännu inte funnit facit, men jag har provat ett sätt som inte fungerat fullt ut, mycket beroende på det värkande knät kanske. Hade jag fått vara frisk i knät hade jag kanske fått tillbaka glöden nu, det vet jag inte. Men jag känner ändå att jag måste prova en annorlunda approach mot problemet nu.

Så vad ska jag göra annorlunda, hur vänder jag svackan?
Jo såhär tänker jag göra. Just nu kommer jag koncentrera mig på att reparera både mig själv och cykeln som har en dämpare som behöver servas då ena nållagret hamnat ur bana vilket gjort att jag tappat slag och kvalité på dämpningen. Angående knät kommer jag avvakta en vecka och låta det läka av sig själv, om det inte räcker kommer jag uppsöka sjukgymnast omgående för helande och förebyggande träning av lämplig muskel/led i knät. Jag kommer genomföra en bikefit på crossen då jag tror att det är denna cykel som ställer till det för mig. När knät är i fullt bruk kommer jag köra igång med träningen, jag kommer köra 3 hårda pass och ett valfritt pass. Jag kommer ställa in mig mentalt och acceptera att jag inte kommer kunna prestera så fina siffror på monarken som jag gjorde tidigare, och därmed inte ha några förväntningar att bli besviken på. Jag kommer att ladda inför Lida Loop nu precis på samma sätt som jag gjorde inför Hammarby Hill XC förra hösten, all fokusering och tanke angående cykel gick på det loppet och jag hade ett av de grymmaste mentala drivet jag någonsin upplevt för något inför den tävlingen. Om jag lyckas genomföra Lida Loop kommer jag garanterat sprudla av motivation igen, jag vet det. Men det är också då väldigt viktigt att det loppet inte skiter sig. Om jag får tillbaks känningar av knät efter bikefiten är det också sjukgymnast som gäller omgående, om detta händer är det mycket sannolikt en obalans i knät som behöver balanseras med annan träning.

Jag kommer fokusera fysiskt och mentalt, inget är omöjligt, det har jag redan bevisat för mig själv flera gånger om. Allt som krävs är beslutsamhet, och är det något jag har är det beslutsamhet.

"Den som vill tvekar inte"

11 kommentarer:

Anonym sa...

Du betalar för träningsupplägg men följer det inte utan ger dig i princip otränad för uppgiften ut och cyklar 200 km+. Hade du inte fått problem med knäna hade det varit konstigare. Vad hade du räknat med? Dina obalanser och bikfitar kommer inte hjälpa om det är en vanlig slemsäcksinflamation. Smörj in med voltaren och ta det piano några dagar och börja sedan lugnt med träning med längre och längre pass.

STIZZE sa...

Som jag skrivit flera gånger i bloggen har jag inte som mål att följa träningsschemat slaviskt, jag har det som utgångspunkt och följer det normalt till ~85% i runda slängar, med ändringar både efter form och tycke. Att jag gjort en större framgång på en träningsperiod än 99% av andra aktivitus-utövare tycker jag bevisar att jag inte gör något fel utifrån min egen situation. Om jag tycker det är ekonomiskt försvarbart eller inte är upp till mig att ha åsikter om, ingen annan.

215km = 7h cykling, och det är jag inte otränad för, jag hade flera 80/100/120+km träningsrundor innan dess i högre fart. Jag körde t.ex min första 5h träningsrunda utan stopp redan för över ett halvår sen. Jag är troligen mycket mer vältränad än t.ex 60%(gissning) av alla vätterncyklister som kör 300km.

Vi får helt enkelt se hur det utvecklar sig, med ögat ser man inga förändringar på knät. Jag har kört med ibumentin som apoteket rekommenderade mig om.

Skriv vad du heter vid kommentarer i fortsättning så känns det inte lika otrevligt, oavsett dina eventuellt goda meningar.

Johan Mölleborn sa...

Tänk på att du inte har cyklat så länge. Det tar tid att bygga upp kroppen inför en hård tävlingssäsong. Du har ju kört väldigt hårt under vintern och våren, till slut blir det för mycket. Det tar ett tag att lära känna sin kropp.

Försök träna och komma tillbaka. Sen siktar du in dig på en tävling och lägger upp en plan inför den.

Åk inte ut på extrarundor bara för att du är sugen på det. Jag brukar få sån känsla strax innan jag blir övertränad. Jag vill verkligen sticka ut och köra skiten ur mig och ta extrasvängar och lägga till ett pass. Men det brukar alltid sluta med att jag faller platt och tappar styrka och motivation.

Stick ut och lek i skogen med polarna ås kommer du snart hitta tillbaka. Ta det här året som ditt första läro-år.
Sen kör du så det ryker.
/J

STIZZE sa...

Jag vet att jag fortfarande är färsking och har mycket att vänja både kroppen och det mentala med, och hundratals saker att lära/erfara för att kunna handla rätt i alla situationer. Det där med överträning förstår jag inte riktigt, vettifan hur man känner av det

Extrarundor ska jag kanske ta det extra lugnt med framöver, det är nog smart. Ett sätt att inte tappa suget kan jag förstå.

Detta är absolut ett läro-år därav de låga förväntningarna på resultat etc på tävlingar, däremot vill jag uppehålla en stark känsla, hålla mig frisk och fullfölja mina tävlingar.

Snart ska det köras så det ryker.

Anonym sa...

Jag är en anonym läsare av din blogg och tycker den är kul att läsa - så fortsätt i samma stil!

1. Alkohol - Big nono under tävlingssäsong. Det bara funkar inte. Är man dum får kroppen lida dubbelt så mycket och det vet du.

2. Träningsschemat - se det som ett reglemente i det militära - blott ledstänger för de fantasilösa. Dvs häng inte upp hela livet på det och gör en check i gång i månaden hur du ligger till prestandamässigt. För ofta blir som att be en ledsen överviktig att väga sig 10 gånger i veckan, det får bara motsatt effekt.

3. Skippa cykling ett tag, minst 2 veckor med syfte att få tillbaka suget. Kör rehab för ditt knä och skit i den där veckan med egenvård utan gå direkt till en läkare, de har mer medicinsk utbildning än vad du har.

Det var allt från mig mr anonym. Jag cyklar inte mtb men är vansinnigt förälskad i en Specialized Roubaix som nog snart står i min finsoffa.

JO, glömde en sak! Du har helt rätt i att semlorna alá 32 kr styck från Lux är de bästa som gjorts. De är helt makalösa och jag är rädd varje år det är semmelsäsong, hur många kommer jag äta i år fast jag är mätt på semlor?

STIZZE sa...

Ett lite roligare anonym kommentar. :)

Jo det är så jag använder träningsschemat. Lite problem blir det ju med att "inte mäta sig" just när det är monarkpass eftersom de indirekt mäter än eftersom man sätter motståndet i form av siffror och håller en fast kadens, orkar jag inte hålla kadensen vet jag direkt att jag inte presterar som innan. Men jag måste absolut lära mig att inte hänga upp mig på ett misslyckat pass. Sänka motståndet rejält istället och köra klart, det bör ge lika bra träning ändå.

Det kanske blir nån läkartid ändå, vi får se.

En roubaix vore härligt att ha, jag blir avundsjuk på det mesta på landsvägarna just nu. Köpsuget är högt, men ekonomin enormt limiterad och styrd för MTB. :)

Lux semlorna.. jag jobbar FÖR farligt nära.

Fredde sa...

Gör med knäet precis som du gjorde med leftyn, gå till ett proffs!

http://www.capioartroclinic.se/ är experter på knä-skador och liknande och har även allmän-medicin för oss som tränar. Jag fick en tid några dagar senare, mycket bra, kostade bara 150 spänn och jag fick en pinne uppkörd i näsan, en upplevelse värd det dubbla! :)

Håller med Mollo, även om du snabbt bygger upp muskler, hjärta och lungor på monarken så räkna med att det tar tid innan leder och senor och resten av kroppen är på samma nivå. Hur har du det med stretching? Uppvärmning? Nervarvning?

Om du inte får ut vad du vill rent träningsmässigt av gruppträning så kör soloträning för träningen och sen gruppträning för umgänget.

Det kanske passar dej bättre med pulsbaserad träning under en period istället för wattbaserad?

Du kan ju träna något snällt för knäet som ändå håller kondisen i form, tex simning.

/Fredde

Fikasvettot sa...

Min knäinflammation förra året löstes genom en Voltarenkur på recept efter ett läkarbesök. Dubbla dosen av de receptfria är samma sak. Jag försökte med sjukgymnastik först, men problemen försvann inte.

Voltaren gel är bra för lokal smärtstillning, men den anti-inflammatoriska effekten är inte på långa vägar lika bra. Dessutom måste du hålla insmorda kroppsdelar borta från sol.

Hoppas det löser sig snabbt.

Patrick sa...

Hej,
Mycket tråkigt att du har problem med knät men du ska se att det löser sig. Även om inte du känner dig motiverad så motiverar du iaf mig som läser din blogg. Mycket tankar kring träning och cykling som kanske fler som tävlar borde tänka på. Nu är jag iofs ny på detta med MTB och det är första året som jag tävlar men jag vill precis som du utvecklas och komma längre fram i loppen.

Jag tror att ibland måste man tillåta sig att släppa tanken på prestation och framgång och bara njuta av sporten i sig. Ofta går man in för allt till 110% och glädjen dör lite. Så har det varit för mig iaf med allt form av sport. Kör hårt och fortsätt i samma stil.

Anonym sa...

Tja kompis,det är bar att bita ihop och komma igen! jag har säkert berättat det tidigare, men exakt samma sak hände mig förra våren. Jag hade iofs inte kört så under vintern som du gjort, men en 18-milarunda tidigt på säsongen gjorde det omöjligt att cykla utan knäsmärtor. Ett par besök hos naprapat med hjälp om hur man ska stretcha (och fortsatt stretchande efter varje pass!), lite voltaren samt framför allt, högre kadens och inte så tunga växlar gjorde susen för mig. Sen måste jag ju säga att ditt engagemang som du visade under vintern omöjligt kan hålla i sig hela tiden! Och en egen reflektion kanske tvärtemot Aktivitus och andra experter, så tycker jag att man kan dra ner på intervallerna och öka timmarna i sadeln med lägre tempo istället. I en tävlign blir det ju ändå ganska mycket åka med en puls en bra bit under tröskeln. Fast å andra sidan är jag inget proffs. Men för att skryta lite kan jag säga att jag körde Roslagsvåren och är mycket nöjd med min insats. Trots ett intervallpass och daglig cykelpendling samt ett eller två långpass i veckan så det funkar faktiskt.

Komigen nu Stef, kör hårt och sprid glädje som du brukar!

/Robert (abuselma)

STIZZE sa...

Fan vad bra ni är. :)