Starten på helgen
Jag började helgen med att jobba hemifrån och sluta lite tidigare för att hinna med masexpressen till mora där jag skulle hämtas. Det var torsdag och tävlingen skulle gå på lördagen. Bussresan upp tog 4½ timme, jag spenderade första halvan av resan med att twittra, blogga, surfa på happy men framför allt att oroa sig för min anmälan till cykelvasan. Jag fick min anmälan utanför den vanliga rutinen med anmälan på hemsidan, och någonstans med det manuella jobbet blev det fel. Jag hade fått en plats i motionsklass och startfålla 32 utav 34(som senare blev minst 45), det innebar att jag skulle få starta mitt lopp efter att tävlingsklass ledningen redan gått i mål, visst jag har ingen chans mot dom men det känns inte rätt då det är dom grabbarna jag ändå jämför mig och kämpar för att nå ikapp eller iallafall inärheten.
Efter halva resan dog mobilen så då fick jag gå igenom allt i huvet istället, det var ännu inte klart att jag faktiskt var anmäld i motion utan bara en gissning/antagande. Efter ett tag fick jag tag på en SvD tidning och lusläste den, när jag var klar gick jag över i en "topp hälsa" tidning som sannolikt riktar sig mot tjejer som vill bli smala. Tidningen var full med orimliga dieter och träningsprogram som lovade platt mage på 3 veckor etc, knappast trovärdig tidningen men klart inspirationsgivande eftersom allt var skrivet på ett så positivt sätt.
När jag kom fram hämtades jag av svärmor och svarfar som slitit med att få upp väggarna på stugan vi håller på att bygga i orsa. Sist jag var här uppe hade vi fått upp 5-6 rader på huset men nu var det klart ända upp till nock. Nu är det bara taket som är kvar, de kommer att åka upp 1-2 helger till framöver innan vintern och göra klart det. Sen får det stå med skalet under vintern så bygger vi klart det nästa sommar.
Det blev att socialisera lite på kvällen innan det var dags att sova. Min sovplats blev i Kenny och Pias stuga, Pia är min sambos moster och kenny är hennes man. Det var jag och Kenny som skulle åka vasan tillsammans, eller inte tillsammans men båda ska köra loppet och vi är i samma släkt, ni fattar vad jag menar. Här var även lilla Rufus som är Pias och Kennys barnbarn och Lisas son, Lisa som hämtade mig i tungelsta och skjutsade scalpelen till arboga i veckan. Ja.. i arboga bor alltså Kenny och Pia normalt, lite rörigt va?
På fredag morgon hjälpte jag svärföräldrarna med att vakta katten som fått lugnande inför resan hem, Per-Erik(svärfar) skulle nämligen hem till arboga igen(ja dom bor också där) och katten som inte gillar att åka bil skulle med. Efter att Per-Erik hade åkt, tog vi oss in till mora och det var dags att förhandla startplatsen.
Jag var nervös för hur de skulle reagera, skulle de ens tro mig? "Jag har mailat med.... tävlingsklass.... startplats 3 inte 32......." Men väl på plats och efter jag fått förklara bemöttes jag exceptionellt! De letade efter en nummerlapp i startfålla 3 men det var verkligen fullt där, de bytte min anmälan från motion till tävling och placerade mig i startfålla 4, och det fick jag finna mig rejält lycklig med även om det skulle innebära att jag skulle ha mellan 700 till 1200 cyklister före mig i tävlingsklass vid start.
På kvällen packade vi i ordning och fixade varenda detalj så det bara var att åka när vi vaknade.
Tävlingsdagen innan tävlingen
Jag hade satt klockan på 06:00 eftersom vi skulle åka 06:30 och vi var tre pers som ville in på toan innan vi åkte och vi hade ett litet barn som inte skulle bli väckt för tidigt. Jag satte mig först men varken magen eller blåsan hade vaknat än så det blev ingen action. Efter 10 minuter gav jag upp då nästa väckarklocka i stugan ringde. Jag klädde på mig cykelkläderna, hämtade min frukost som var färdig att ta med och äta i bilen och gick ut för att sätta upp cykeln på biltaket.
Vid 06:35 åkte vi. Vägarna skulle eventuellt vara stängda eller risk för köer, av någon liknande anledning jag inte var människa nog för att minnas åkte vi småvägar till sälen. Vi åkte ut på en väg som visade sig vara avstängd och bortgrävd, det kändes lite spinal tap där då vi efter ett tag kom tillbaks till samma ställe vi varit på innan, men tiden rinnandes iväg och lite stress för att hinna till starten, få bra plats i fållan och hinna gå på muggen igen.
Väl på plats vid starten var vi 08:15 ungefär. Jag letade upp startfållan direkt och tog en plats, jag startade som kanske ~900 person i tävlingen, alltså inte längst fram i startfålla 4 men ändå rätt hyfsat.
Sen letade jag upp toakön och väntade snällt. Tiden rann iväg snabbt och jag fick lämna mina extrakläder som skulle med lastbilen till området till Carina(svärmor) så hon kunde styra upp det där. När jag gått på toa och kommit upp till min cykel tittade jag ner och blev förskräckt.
Jag hade glömt vattenflaskan i kylskåpet hemma, nu var det bara 9 minuter kvar till start!
Klantigt som fan, massvis med tankar om lösningar svischade förbi i mitt huvud. Skulle jag ta kennys flaska, han skulle starta 10:55 och hade tid att fixa en ny flaska. Skulle jag hitta någon utan cykelkläder nånstans som stod och höll i någons extra flaska som behövde ny ägare? Nä, kennys flaska är en 500ml och det klarar jag mig inte på, och jag såg ingen med någon extra flaska, det kändes inte heller helt säkert att någon skulle ge mig en flaska även ifall de hade över och jag hade ingen tid att förlora.
Snabbt ringde jag Carina då jag kom på att jag hade en extra flaska som var halvfull med vatten i bilen. Hon i sin tur skickade kenny att spurta iväg till bilen och hämta den, sagt och gjort. Kenny trampade så snabbt han kunde iväg till bilen och fick tag på flaskan, sen tillbaks och med bara 1½ minuts marginal innan starten hittade han mig.
Äntligen till ro i kroppen kunde jag pusta ut och sen försöka tagga till, nu var det dags för start!
Tävlingen
Startskottet gick och man såg att det rörde sig längst fram, men det var ju en bit dit. Efter en bra stund fick jag äntligen börja cykla, och det gick långsamt med köer i startområdet. En stackare lyckades göra en otb redan innan han nått mållinjen vilket faktiskt var lite roligt att få se, men säkert pinsamt för honom.
Efter 1min 38sekunder passerade jag äntligen startlinjen, de som startat främst hade redan nu ca 1km eller mer i försprång och nä, jag lyckades faktiskt inte täppa den luckan under tävlingen. Men med bättre startfålla nästa år slutar jag säkert topp 10, säkert.
Det gick långsamt först men efter några hundra meter i backen upp började det spricka av lite och det började finnas plats att göra omkörningar på. Jag tuggade på uppför med sådär lagom ansträngningen, benen fick jobba och kändes grymt tunga så jag gick helt klart över tröskeln men utan att jag skulle dö inom några få minuter. Jag tog mig upp för hela backen med samma ansträngningsnivå och körde om ett stort antal cyklister.
Väl uppe så började loppet på riktigt. Jag fortsatte att jaga och gick i kapp flera klungor, men redan efter ca 10km så fick jag göra mitt första stopp. Jag började känna att sadeln rörde sig lite och det var så långt kvar så det var absolut ingen idé att försöka köra på utan det var bara att kliva åt sidan och skruva fast den hårdare snabbt som attan. Tyvärr hittade jag inte verktyget i ryggfickorna och självklart låg den unders, under slangen. Jag hittade den efter att jag slitit ut hela dess innehåll på marken vilket är pump, slang, däckavtagare, mobil och visakort.
Under tiden jag letade verktyg, skruvade fast sadeln och slet ner grejerna i fickan igen gick 4 stora klungor på ungefär 25 cyklister i vardera om mig. Jag slet mig ikapp den fjärde klungan efter bara 300m jagande, jag bogserade upp en märklig norsk gubbe med ölmage här. Han körde på en hoj utan sadel, antingen hade han spräckt sadeln första milen eller så åkte han sådär avsiktligen. Det såg helt sjukt ut och han gick på tunga växlar och bröt överallt, jag stötte på honom senare flera gånger under loppets gång.
Hur som helst, jag satte mig på rulle i gruppen och pustade ut lite för att sedan köra om direkt jag märkte av första läget då gruppen började rulla och inte behövde trampa på rullen längre. Sagt och gjort, jag gick om ett gäng och matade på för egen maskin förbi dom och kom ganska snabbt ikapp nästa gäng.
Väl där satte jag mig på rulle igen, tempot var faktiskt riktigt bra i de här grupperna, det var antingen starka cyklister eller cyklister som gick ut lite väl hårt. Men jag hade som plan att ta mig upp till minst den plats jag hade innan sadel-mekandet så jag tänkte inte låta mig själv rulla på någon jävla rulle. Direkt det började rullades gick jag ut till vänster i ledet och fortsatte trampa.
Väl uppe på hjul på ledaren i klungan gick vi in i en vänsterkurva på grus där jag fick släpp på båda hjulen samtidigt, lite nervöst ryckande fick jag upp cykeln igen men mina växlar strulade lite och kedjan hoppade på drevet. Det gick inte att få upp kedjan igen på vanliga sättet att växla ner och upp igen så jag fick gå av cykeln och fixa till det, hela klungan gick om mig och klungan(den fjärde från tidigare) kom ikapp.
Tillbaka från scratch igen men med ett högt mål satt i mitt huvud, jag skulle om och förbi.
Det är ungefär här som detaljminnet börjar försvinna. Jag minns att jag blev omkörd av en kille på en flash 29er som gav min scalpel komplimanger vilka jag besvarade, han hade en gul åstorp tröja och verkade grymt stark, måste varit cykelns förjänst. Sen minns jag även mycket väl både "uppenbarligen" från happy som faktiskt drog upp mig på rulle och bogserade upp mig till en klunga som hade fått för sig att spurta, men direkt vi kommit ikapp ringde skalmans, han som förde klungan, mat och sovklocka, för tempot gick i broms och rulltempo i flera hundra meter. Jag mötte även en till trevlig kille med en... almby(?) tröja som jag inte minns namnet på, eller om han sa sitt namn? Jag var som sagt lite förvirrad under tävlingen, hjärnan går över i survival och terminator mode.
Jag kämpade på ordentligt och hade bra tempo de första ~60km på tävlingen. Nånstans där efter började jag krampa i benet och uppenbarligen hade jag åkt lite för fort eller ryckigt för benen började strejka. Jag fick slå av på tempot ett par gånger och med kramp försvinner möjligheterna att frivilligt hänga med tempohöjningar i klungor för att hålla rulle etc, man får helt enkelt respektera benen som varnar för kramp om det går för tungt, och ta sitt eget tempo.
Jag fortsatte dock köra hyfsat snabbt även om det blev mer solokörning och därmed lägre hastighet.
När det var 9km kvar så drog en snabb sak med svarta kläder om min miniklunga i en jävla fart. Det var Joakim Hermansson från cykloteket som jag tidigare kört om som då såg ut att ha bonkat rejält, som jag sett honom göra så många gånger, eller om det är brist på motivation? Hur som helst så tänkte jag att det där lär aldrig hålla, och jag kör gärna lite snabbare än honom eftersom jag gjort det på de senaste tävlingarna.
Efter han försvunnit iväg ca 50m så hade jag bestämt mig, jag skulle ikapp honom. Jag drog ut till vänster och drog ifrån min klunga och började att jaga. Jag låg och tryckte på och över min tröskel och kämpade för att komma ikapp men det gick fort där framme. Jag tog ganska snabbt ikapp 20m på honom men sen gick det segt, jag höll samma fart men tog bara ikapp 10m till på hela 3 kilometer av envist trampande.
När det var 6kilometer kvar sa benen åt på skarpen, totalkramp och jag fick se mig besegrad. Jag fick rulla en bit för att bli av med den värsta krampningen, tyvärr känns det inte som om det varken hjälper med att sluta trampa helt eller hålla ett jämnt men lågt tryck på pedalerna. Det där måste jag fortsätta analysera för att förstå hur mina krampningar fungerar mer exakt. Kan jag få sträcka ut benet länge och väl, dvs hela 30 långa sekunder, så verkar det släppa ganska bra, men dom situationerna är svåra att hitta utan att man tappar allt för mycket tid, och det är tidseffektiveten jag är ute efter. Kanske är det bäst att bara trampa vidare men släppa lite-lite på belastningen. Ett framtida projekt.
Hur som helst, efter krampningarna gick jag över till solokörning igen, jag tog det rätt lugnt i 2 kilometer och blev omkörd av 2-3st. När 3kilometer märket visade sig tänkte jag att nu jävlar ska jag inte släppa några fler positioner, jag började köra hårdare igen, tittade bakåt och hade faktiskt ett par cyklister bara 20meter bakom mig.
Jag kämpade tappert för att hålla lagom men hårt tempo för att hålla dom bakom mig, och precis vid bron över vattnet och där asfalten sen börjar då man går in på stora vägen och upploppet inne i mora, då gick en utav dom om mig, och bara 10meter efter honom kom nästa som körde om mig.
Jag andades ut och lät dom åka förbi, sen bestämde jag mig att det här accepterar inte jag, med gränsen till kramp nära som ett rakblad, satte jag fart och körde ikapp den senare utav dom, låg på rulle i 1-2 sekunder för att utnyttja suget och sen dök jag ner huvet rätt ner i framhjulet och trampade för allt jag hade och lite därtill. Jag gick om som en raket och närmade mig fort även killen som kört om mig först vid bron, jag körde om honom strax innan rondellen 100m från målet och tittade bakåt, vinsten var min!
Det kändes som om jag hade vunnit cykelvasan..
Resultat
Jag gick i mål på 3h 35minuter och 59sekunder, alltså 48minuter och 27 sekunder efter vinnartiden vilket ger en procentsats på 28,9% efter vinnartiden. Dvs vinnarens tid * 1,289 = min tid. Det är ett nytt personligt rekord med hela 2.2% jämfört med vinnartiden. Med ett rullsnitt på 26.2km/h och placering 447 utav 5567 startande på sträckan 90km känns det som ett riktigt bra resultat och jag skulle inte kunna vara mer nöjd!
På tidigare långlopp denna säsong(enda säsongen jag tävlat..) har jag kommit ~33%, ~32% och ~31% efter vinnartiden, nu förbättrade jag det resultatet med hela ~2% och alltså dubbelt så bra förbättring än de tidigare tävlingarna. Det finns flera felkällor i detta sätt att mäta men jag kan inte se något mer exakt sätt att mäta min prestation på.
1 4 Dahlström, Jesper (SWE) Motala AIF Cykelklub... 90 20-24 +00:00 02:47:32
2 13 Wengelin, Matthias (SWE) Team Kalas/Pedaloger... 88 20-24 +00:00 02:47:32
3 57 Lindgren, Johan (SWE) Ck Cykelcity.se 86 25-29 +00:00 02:47:32
4 59 Manengen, Lars Ragnar (NOR) Lillehammer Cykle kl... 81 30-34 +00:00 02:47:32
5 78 Bleckur, Lars (SWE) Cykloteket Racing Te... 86 25-29 +00:01 02:47:33
6 71 Nordskar, Jo (NOR) Team United Bakeries 87 20-24 +00:01 02:47:33
7 25 Ericsson, Fredrik (SWE) CK Cykelcity.se 78 30-34 +00:01 02:47:33
8 9 Larsson, Gustav (MON) Skoghall CK/Team Sax... 80 30-34 +00:02 02:47:34
9 8 Landström, Johan (SWE) Team Cykelcity 82 25-29 +00:14 02:47:46
10 11 Nilsson, Mattias (SWE) Team Kalas/Pedaloger... 89 20-24 +03:57 02:51:29
....
447 853 Jansson, Stefan (SWE) Spårvägen CF +00:48:27
Bilder
Jag facineras av molnen på vägen upp till mora..
Mora är en riktigt mysig stad
5 kommentarer:
Japp, Almby IK, en Örebro-klubb med en massa bra och trevliga mtb-cyklister. Du har ju blivit något av en happy-kändis så jag kände mig manad att säga hej när jag väl stötte på dig... Jag chansade vilt på att det var Stisse, men det kanske inte finns så många långhåriga killar på Cannondale lefty's? :)
Du såg lite rökt ut när vi kom ut på asfalten så vad gör man inte för en happyit ;-). Tyvärr blev det ju tvärstopp sedan precis som du skrev.
Ta tillfället i akt att samla lite kraft på asfaltspartierna genom att ligga på rulle och ödsla inte onödig energi på omkörningar om du inte verkligen måste (det är en riktig energitjuv att hasta om andra) så blir det säkert ännu bättre nästa år.
Härligt Stizze, bra jobbat!
Fantastiskt bra jobbat. Det var riktigt spännande att se dig komma med en rasande fart och målet i sikte ca 50 m bort. Jag skrek som en tok men tror inte du var kapabel att höra någonting just då. En härlig upplevelse hela dagen från starten tills du dök upp i målet. // Svärmor
@Johan, nä vi är nog rätt få med hästsvans :) Trevligt att snacka lite!
@Uppenbarligen, ja jag var lite trött fast jag hade nog täppt luckan själv ändå, speciellt med facit i hand. Men tack ändå! :) Ja fast jag kände mig lite starkare och trodde mig kunna åka hela loppet med ett par klungor längre fram, det är ju svårt att avgöra och är alltid en chansning att köra om. T.ex så startade jag i fålla 4 och visste att jag var starkare än de flesta där, och hur långt upp jag kommit i fålla 3, där jag hör hemma, visste jag inte..
@Ankan, tack så mycket :)
@Carina, kul att du läser/skriver :) Tack för att du var med där uppe, det blir mycket roligare att få tävla med sällskap och publik och inte bara åka iväg "själv" hela tiden :)
Skicka en kommentar