Stisse's Mountainbike Blogg: TÄVLING Billingeracet 2013

Vet inte vart jag ska börja, det har varit en riktigt bra start på helgen!

Dagen innan åkte vi kl 13:30 från tyresö, jag hade skaffat nytt bakdäck då jag punkat mitt swork fast track i onsdags men inte upptäckt det förrän torsdag. Allt var packat sedan dagen innan och jag jobbade halvdag, har arbetat in mina timmar, och mer än så, i veckorna som varit.

Jag och Ronnie stansade upp mitt nya däck och rullade iväg mot Skövde via arboga och mariestad från stockholm. Halvvägs började jag bli rejält trött, sömnen hade inte varit den bästa natten innan. När vi kom fram checkade vi in på vandrarhemmet intill målområdet. Sen åkte vi och åt mat och handlade frukost. Till sist tog vi en sväng gåendes kring banan i närområdet, vi gick bland annat upp för hela "strupen" som är sista backen efter 74km, som tar slut 500m från målet. Strupen är 2x så hög som hammarbybacken, dvs ca 200 höjdmeter och inget att leka med. Vi kollade även hela startbacken så vi var med om hur starten skulle se ut. Sen avslutade vi med att packa upp grejerna inför morgondagen och socialisera lite i köket. Sista halvtimmen vaken spenderas i sängen med datorn på magen. Det var en riktigt bra dag före tävling.

Morgon på tävlingsdagen, så käkade vi frukost. En vit fralla med ost, skinka, gurka och tomat. Yoghurt med vanilj + jordgubbssmak och banan-müsli. Samt ett glas mjölk. Alldeles lagom 3h innan tävling, och med facit i hand är jag fortfarande nöjd. Sen rullade vi iväg, och då sket det sig... Vi var på väg ner mot starten som är nere i stan, och vi tog stigarna ner. Och efter 200m stig känner jag hur luften går ur bakhjulet, punka. 60min till start.

Jag stannade och konstaterade ett hål mitt i däcket där det sprutade ut gegga. Det tätade men släppte igen när jag rullade vidare. Jag slet av däcket medans Ronnie cyklade upp för backen via asfalten och skulle hämta en till slang, så jag skulle kunna ha en backup på tävlingen. När han kom tillbaks 10min senare slängde vi i slangen men kunde inte pumpa upp då ventilen inte ville komma ut ordentligt, däcket satt så hårt på fälgen i mitten av fälgen så ventilen inte kunde ploppa ner ordentligt. Vi provade då en kolfiber-patron men drog av ventilens topp. Ut med den och slet av min extra-slang från sadelstolpen, i med slangen och samma sak, det gick inte att pumpa i med pump. Paniken. 40min till start.

Ronnie kom på idén att dra in däckavtagaren föra över kanten på däcket över fälgkanten medan jag pumpade i det första. Det fungerade. Vi fick i luft och cyklade nedåt. Svängde snabbt in på sportson och lånade pump med tryckmätare. Vidare ner till starten och in med cykeln i startfållan. Ronnie fixade en ny extra-slang, via Kjell Friberg(Calle fribergs pappa) och jag kunde lugna ner mig lite. Jag hamnade i tredje raden i min fålla 3 och Ronnie hamnade säkert i sjätte/sjunde raden i sin fålla 4.

Banan, är första gången jag kör hela. Jag har bara kört de första 35km förut. Det börjar nere i skövde stad vid simhallen. Slingrandes uppförs på asfaltsvägar, svänger in upp mot billingen och innan 15% vägen börjar svängar man in i skogen. Man cyklar 100m, ut på en äng där det alltid blir kaos, sen vidare på stig för 2 i bredd och till slut riktigt brant och fin uppförsbacke på 250m med sand/grus-underlag upp till billingen. Banan går sedan på blandad grusväg och singletrack. Andra backen är vid ca 17km och är singeltrack, riktigt fin stigning ingjuten i skogen, ca 150 höjdmeter. Vidare på singletrack och grusväg till nästa backe vid ca 25km vilket är en grusvägs-backe på ca 500m, även den stigningen ca 150 höjdmeter. Nästa backe kommer vid ca 35km och denna minns jag inte riktigt, detta är precis innan man kommer upp och passerar målgången, stigningen är även den ca 150 höjdmeter. Stigarna hädanefter är mestadels i skogen, både tekniskt, stenar, rötter, backar upp, ner, flowigt, pumptrack-aktigt, helt otrolig cykling. Inga höjdmeter att prata om längre, men vid 73km ca, börjar sista backen. "Strupen", som är känd i cykelsverige. 300 höjdmeter stigning på grusväg, en riktigt killer som avslutas som brantast, sedan följer 500m in mot mål på asfalt och grusväg.

Tävlingen, började med en biltuta. Jag cyklade på och hade tänkt satsa hårt i backen. Men jag märkte tidigt att många runt omkring mig var mer peppade på den idén än jag var. Jag hängde med utan att förstöra mig själv, kanske lite för svagt men ändå hyfsat okej. Upp in i skogen, och sen tog jag ett par placeringar på ängen, vilka jag förlorade i uppförsbacken upp mot billingen. Plus minus noll från skogens början till slut. Sen hängde jag på ut på grusvägarna, början är som vanligt väldigt avgörande för att hitta rätt ryggar. Folk tar sig vatten över huvuet och splittar grupper i två, tre, fyra, tio, så det gäller att gör snabba beslut och hänga på när man ser nån dra om man tycker att det går för sakta. För tvekar man två sekunder för länge har man ingen chans att hänga på rullen. Jag bytte grupp några gånger, fick dra själv några gånger men låg mest på rulle.

Jag hade precis kört mig slut men jag tyckte att det fanns anledning att inte lita på styrkan på personen framför mig. När jag då blir omkörd hängde jag ut och på, täppte luckan och blev rejält st på några få sekunder men var glad för jag trodde jag hittat någon som kör om för att.. öka takten.. och dra lite.. Men nä, han svänger åt sidan några meter längre fram och säger åt mig att dra. Jag blev rejält irriterad, sa åt honom att kör man om, får man dra också. Jag har inga problem att hjälpa till med dragjobb, men jag drar inte åt folk som betér sig underligt. Jag minns inte riktigt vad som hände, har för mig att Cliwe från CRT gick upp och drog med mig på rulle, gick sedan åt sidan och jag var inte redo att dra. Men vi bildade klunga ihop och Cliwe var som vanligt grym mot mig, medans jag var för trött för att reagera/svara, tipsade han mig om rundtrampet, hejade på, peppade, och vi drog ikapp med gemensamt dragjobb, men Cliwe gjorde mest. Utan honom hade jag hamnat i klungan längre bak istället för att komma tillbaks.

Sen hände det igen, konstigt betéende. In i skogen dyker han upp igen, först, kör inte speciellt bra och jag var inte nöjd. Han hade hjälpt till att dra, men jag blev irriterad. Ut på nästa grusväg hjälps vi åt igen, jag är nöjd men återigen ska han va först in i skogen. Det där tänkte inte jag acceptera i min cykling, samtidigt som jag var grymt tacksam för Cliwe så fightades jag om första platsen in i skogen, tog den och cyklade på i eget tempo, drog ifrån utan att anstränga mig. Där tappade jag tyvärr Cliwe, har dåligt samvete för det.

Hittade sen flera ryggar att köra med och för. Andra backen som var single-track backen gick riktigt bra, men tredje backen på grus gick riktigt kass, jag tappade flera ryggar. Backar har aldrig riktigt varit min grej faktiskt. Fjärde backen innan varvning gick bättre, jag hängde med, med nöd och näppe.

Resterande mil körde jag bra, det var mkt skog och det är min sång! Men jag började få krampkänningar i högerbenet och fick erkänna mig besegrad och fick släppa flera ryggar eftersom jag var tvungen att planera inför Strupen på slutet, även om jag kunde om jag velat, att följa ryggar där och då. En trevlig bekantskap jag fick var Niclas Ahl från Tullinge, vi körde den gaaaaaalna grusnedförsbacken ihop, eller han drog ifrån utan att bromsa medans jag körde på galet men inte lika fort. Sen var det fler grymma flowiga stigar ihop och en till super-duper nedförsbacke på singletrack, helt otroligt. Sen drog han mig mestadels av loppet hädanefter, förutom när jag stannade och fyllde på flaskan för andra gången. Då fick jag jaga ikapp mer eller mindre solo i en halvtimme kanske.

Niclas var nog också ganska mör för båda vi två tappade lite placeringar de sista två milen. Upp för början av strupen drog han ifrån medans jag tog mitt eget tempo och ville inte krampa i backen får då skulle jag bli tvungen att gå, så brant var den. Halvvägs upp såg jag en chans att ta en placering så jag pinnade på, märkte att jag inte krampade och la till nästa växel. Kom ikapp Niclas och körde sida vid sida med bra fart upp för brantaste delen av Strupen. Väl uppe blev det ett glädje-tjut, som egentligen var för hela tävlingen. Att jag tog mig igenom, och var nöjd med mig själv. Riktigt nöjd med mig själv, och jätteglad över att ha fullföljt ett långlopp jag en gång försökt mig på men brutit, då p.g.a knäproblem 2011.

Resultatmässigt var jag ca 27.7% efter vinnartiden, vilket är helt ok för att vara mig, jag har legat mellan 19-29% efter vinnartiden förut. Så det är ingen super-tid, men det är inte min sämsta tid heller! Och de sista 25km höll jag igen ordentligt p.g.a strupen och kramp som var på väg. I efterhand tror jag dock att jag kanske skadat mig, överansträngt en muskel eller fått nån bristning. För jag har samma känsla på exakt samma plats fortfarande, 10h efter målgång. Voltaren är på. Jag tror att Nya Långa Lugnet kommer få en ännu bättre procent-från-vinnaren-tid! :)

Strupen.. en glimt av helvetet..