Fem vändor i hammarbybacken

Jag jobbade in lunchen och drog ut för lite backträning idag. Det är tokvarmt och skönt ute, iallafall när man är aktiv i sadeln. Jag lämnade även långtröjan hemma idag och körde med kortbyxor, kortärmat men med armvärmare och benvärmare. Angående värmen så hade jag nog kunnat köra utan benvärmarna eller armvärmarna, och jag kunde definitivt kört utan långfingrade handskar. Varmt och skönt, speciellt när solen tittade fram bland molnen.

Träningen som skulle uföras var backträning, 7 vändor skulle det bli upp för hammarbybacken var det tänkt. Sträckan skulle ta ca 3minuter och den skulle avslutas med löpning uppför en så brant backe så att det inte går att cykla. Jag är inte världens bästa klättrare så jag började en bit upp i backen, precis i början där barnbacken slutar, dvs efter första lilla backen om man tänker nerifrån liftarna. Sen var det fullsprutt uppåt, de första 100m fick jag hålla mig på vänsterkanten av backen eftersom det är snö i mitten, men sen var det fritt fram med hård solid barmark att trampa på. Jag förvånade mig själv hur svag jag var, eller egentligen hur tung backen är. Tanken med detta pass är att gå på 95-98% utav max hela tiden och i ärlighetens namn så är det svårare att inte nå detta än att just nå detta. Efter bara de där första 100m så var jag helt slut, och det är DÄR backen börjar på riktigt, ursh och fy, muskulär misär. 

Men upp tog jag mig hela 5 gånger och det blev ganska precis 3minuter inkl den där löpningen på slutet varje gång. Det känns att benen är slut från helgens tävlande, en pigg dag kan jag nog börja längre ner i backen och få ihop samma tid.

Det var meningen att det skulle bli 7 vändor idag, men på mitten av den 5:e vändan så lät det något konstigt skrapande ljud från vevpartiet när jag trampade. Och efter inspektion och kringrullande en stund utan att kunna lista ut vad det var så åkte jag ner och skulle köra en 6:e omgång, men ljudet kvarstod när jag belastade pedalerna hårt och jag kunde inte med gott samvete cykla vidare utan att veta om jag förstörde något eller inte. Så det blev väl inte ett fullt pass som var meningen, men det blev en hel del träning iallafall och lite träning är bättre än ingen träning.

Här startade jag, efter första lilla backen om man tänker nerifrån liftarna

Starten är alltså strax utanför bild, ca 50m till höger


Och sen bär det av upp mot toppen

Här kan man se den lilla biten jag sprang upp för på slutet, den är ca 15-20m lång och mycket brantare än det ser ut som, sjukt jobbigt med en lång backe i benen

Väl uppe får man titta ner mot vad man lyckats besegra

På ena sidan har man t.ex globen

Och på andra sidan har man sickla skiftet och hellas.. masterna finns där låååångt borta också. Dom brukar vi ju cykla till på våra rajder, och en bit till innan vi vänder. Stockholm är förbannat fint, hade jag tänkt på det hade jag tagit en bild åt andra sidan in mot stan också.