Jag har funderat en del på det där med bekvämlighetströskeln. Jag tycker mig ha öppnat upp min sådan tröskel de senaste veckorna, men då bara när det gäller utomhuscykling.
Med inomhuscyklingen tror jag mig sakna bekvämlighetsbegränsning på en vanlig dag, eller åtminstånde ha en väldigt hög bekvämlighetströskel. Siffrorna på monarken motiverar mig otroligt då de har klara mål och belastningar som jag kan klara av eller i bästa fall vilket är mitt mål med varje pass, att besegra och öka.
Att jag bytte till semislicks betydde att jag fick bättre rull och lite bättre självförtroende till utomhuscyklingen. Självförtroendet ledde till att även fast benen skrek periodvis så lägger jag ingen energi på det utan trampar bara vidare, med samma belastning. Det är otroligt vad pannbenet kan sätta låga begränsningar ibland, och hur man kan öppna upp begränsningen. T.ex i lördags när vi cyklade 10mil, i väldigt många backar ökade jag hastigheten istället för att sakta ner, eller något jag definitivt ökade stort var trycket på pedalerna i varenda backe, att tappa momentet som jag gjort förr fanns inte på kartan. Benen gjorde ont speciellt i lida då backarna kom på rad, men pannbenet sa åt mig att det här va kul och att känna att jag äntligen inte tappade momentet i backar, som jag gjort hela jävla vintern, var så härligt att jag gladeligen led mig igenom backe efter backe. Och något jag gjort när det gör ont är också att bara vända bort tankarna direkt det blev jobbigt, och trycka på ännu mer.
Något jag också märkt är att jag har på väldigt kort tid, sen jag konstaterade det för några veckor sen, blivit mycket bättre på att hålla uppe belastningen när jag kommer ut på platten igen efter en backe, och det är en stor faktor som jag besegrat och en jävla massa tid besparat genom att få upp farten igen efter backen och momentet. Just den faktorn ser jag fram emot att få prova med starkare cyklister än mig själv, dvs om jag orkar göra samma sak när tempot redan var lite för högt för mig innan backen kom..
Jag tror det här med pannbens-träning kan göra minst lika mycket som ren fysisk träning. Dvs att lära sig få ut så nära 100% av sin fysiska potencial som möjligt, oavsett hur stor den potencialen är.
Frågan är nu hur jag praktiserar det så jag inte tappar självförtroendet igen. Jag tror att jag behöver lära mig mer om däck och lufttryck för att optimera rullmotstånd kontra grepp. Jag behöver också cykla med människor som ligger väldigt nära min egen kapacitet, så att jag får ur det där lilla extra pushet, dvs så att jag inte cyklar ifrån alla men även att jag inte blir ifråncyklad. Johan(black planet) har varit en ultimat sådan träningskompis nu i vinter då han, iaf med den uppsättning däck/lufttryck vi åkt med, varit starkare än mig samtidigt som han inte åkt ifrån mig även om han har kunnat. Någon runda här och där har dock gått lite för långsamt bara för att vi båda helt enkelt inte sporrat upp tempot tillräckligt.
En tävlingsinriktad träningspolare på samma nivå eller strax över vore optimalt. Och massvis med träningspolare finns att disponera på happymtb. Jag ska nog absolut skaffa en hastighetsmätare också, så att jag kan sporra mig med den när jag är ute, men den kommer inte ge mig mycket i skogen tyvärr. Men precis som borgsskalan skall läras utantill behövs även detta läras att tolkas utantill. En blick ner mot cykeldatorns hastighet kontra en snabb borgskale-bedömning borde kunna ge en bra fingervisning vart jag ligger till. En annan sak kan vara att lyssna på andningen och ibland andningsbesvären som kändes av i diverse backar och spurter. Pulsen finns ju med, men den känner jag inte av någon sätt, jag kan inte heller tolka den utefter banan jag kört eller liknande, så den känns otroligt fel att bry sig om, dvs om den inte verkar mystiskt hög, snarare att man får hålla ner pulsen än att försöka hålla uppe den när man cyklar. Allt detta plus mer måste gå på automatik, och jag tycker att bitarna börjar falla på plats mer och mer faktiskt. Erfarenhet börjar utveckla sig och det ska bli mycket spännande i sommar att få utveckla erfarenheten av tävling och hur jag optimerar mig. Jag reflekterar ganska mycket, och även om denna text kan låta lite svamlig kanske så ger det mycket att tänka igenom saker och ting även fast man inte hittar rätt vid första tanken så brukar det leda till att man når målet lite längre fram.
Några tips på pannbensträning och aspekter som hör till ämnet?
8 kommentarer:
Hur var det nu med gårdagens tunga intervallpass? En bra pannbensträning är att inte ge efter för att benen känns tunga eller för att annat låter trevligare just då. För egen del har detta varit nyckeln till att arbeta upp en mental styrka som jag har massor av hjälp från vid tunga träningsperioder och intensiva tävlingar.
Så må vara, fast vettifan om jag tror det ger nånting i just detta aspekt.. Dålig planering med träningen från min sida att spara ett tungt pass efter en 10milare, och att jag slet ut mig på distansen också. Men cykling ska ju va skoj samtidigt
När det gäller backar skall man inte sluta trampa bara för att man ser över krönet. Det gör en väldig skillnad att fortsätta slita tills man faktiskt är helt över krönet.
Pulsen kan du väl få gps:en (köpte du nån?) att visa i realtid, men hur intressant det är kan man fundera på.
Precis, men det är exakt det som jag blivit bra på tillslut. Förut så var jag så knäckt av backarna att jag inte klarade av att hålla momentet/belastningen så strax innan krönet gav jag upp och tappade den lilla fart jag hade eller kom helt enkelt inte upp i fart efter backen.
Nä ekonomin sket över mig som en diaréspruta när första scalpelen blev stulen så jag har inte haft råd med nån gps än. Men det kommer så småningom, men som du säger pulsen är så jävla kass att gå efter.. Det enda jag litar på angående pulsen är ifall den skulle visa att jag tar i för mycket och är överladdad.. men det har ju inte med pannben att göra utan bara arbetsekonomi ;)
Förresten.. jag trodde du skulle kommentera att jobba pannbensträning genom att INTE käka semla på distansrundorna.
Sååå kass är ju inte pulsen som riktgivare vid träning. Även om inte pulsbaserad träning är the flavour of thw month just nu så har den nog sina poänger. Mer så än en titt på hastighetsmätaren kopplat till snabb avkänning på borgskalan. Watt och borg i all ära men visst kan man få mycket meningsfull träning också med puls som vögledare. Nyfiken hur du kommit fram till att puls är så jävla kass?
Mattias
Mattias, genom att flera pass BORDE gett mig ca 20slag högre än det gjorde, även fast jag drog personbästa på fyror och dog inombords kom jag inte upp i närheten av maxpuls :)
Pulsen kan variera så otroligt från dag till dag, men även under längre perioder p.g.a form och annat som jag inte förstår mig på, därmed kan jag inte tolka den förutom om den går för högt. :)
Men ja, kanske har du rätt angående hastighetsmätare. Men borgskalan tycker jag är guld värd, hittills iallafall
Jag kan bara tala för mig själv, och för mig har det gjort en enorm mental skillnad att inte vika ner sig när det gäller intervallpassen. Det är så lätt att hitta ursäkter som var och en verkar rimliga och vettiga, men det är lätt hänt att det blir ett mönster som kan vara svårt att upptäcka och sedan rätta till i efterhand.
När det gäller pulsmätare så ligger nyckeln inte i att skippa den, men att vara medveten om dess begränsningar och lära sig att arbeta med dessa. Pulsen ger kanske inte en så bra indikation på hur hårt man kör, men som en återkoppling för hela systemet är den ju vad den är, och man kan lära sig ganska mycket om hur ens kropp reagerar på helheten (träning, sömn, mat, återhämtning etc.) genom den. Mitt tips är att inte dissa den helt, utan snarare vara medveten om dess begränsningar men också vad den faktiskt kan användas till.
Skicka en kommentar