Jag luktar träsktroll

Direkt efter jobbet var det maximal stressnivå för att hinna med att ta mig till slussen till kl 18:00 då samlingen var för dagens landsvägsträning. Cykelkläderna som jag kört Kolmårdsbiken med låg i väskan som jag inte packat upp sen i måndags och efter alla surhål, solen och tillhörande svett på tävlingen luktade de inte godis direkt, därav titeln.

Jag hann skruva på flaskhållaren, fylla vattenflaskan, dra på mig kläderna, tejpa fast lampan och dra iväg, hann till slussen ca 17:58, lampan visade sig att jag verkligen inte behövde, jag var hemma igen innan kl 20:00. Väl på plats kände jag bara igen ett ansikte på en kille som jag kört mtb med flera gånger men inte minns namnet på, jag minns honom som trevlig och vi snackade lite kort och jag fick lite tips/hjälp.

Det skulle tränas kantvind idag men då det inte blåste ändrades planen till backträning ute i farsta. Vi cyklade ut genom stan, enskede, sköndal, hökarängen och farsta. Väl på plats var det meningen att öva backe ståendes 10 gånger. Sagt och gjort, det var väl jobbigt, men det kändes mest konstigt tyckte jag. Att stå upp och mata på landsväg har jag i stort sett aldrig gjort, när jag stått upp tidigare har det bara varit nån spurt på max 100m eller när jag haft fel växel i en backe och behöver ställa mig, inga "långa" 300-400m som detta var. Tyckte även det kändes konstigt att ta ut sig bland folk jag inte känner på ett så konstgjort sätt. Det störde mig även att jag fastnade bakom folk i backen så att jag var tvungen att sluta trampa och rulla några meter då och då, och när jag gick ut i sidan kom jag ändå inte förbi, jag var verkligen ute på tunn is med erfarenheten. Ovant, konstigt men bra träning. Det är ju inte helt osmart att öva backträning i verklig miljö där klungor finns så man får anpassa sig samtidigt som man försöker göra en "max" ansträngning.

När dessa 10 rundor var över så var träningen över, vi åkte hem en liknande väg via enskede och där skulle det spurtas. Jag märkte redan på pungpinan-rakan att många var på spänn, och efter en medelhård dragning som jag inte har något som helst problem att ligga rulle på så kom rycket bakifrån när backen började mot slutet, dvs när det var ca 500m kvar till skylten. Direkt hängde 5-6 personer på och även jag försökte. Själv dog jag väl efter ca 100m medans toppstriden gick ända in på målsnöret. Några 500m hade jag aldrig orkat hålla hastigheten jag höll, och då accelerade dom andra även ifrån mig och höll det 500m, utklassning.

Finns inte så jättemycket mer att säga, sen cyklade jag hem. Jag upplevde inte den där kompisandan som jag trodde jag skulle uppleva och som jag har som erfarenhet tidigare av att träffa CK Valhall medlemmar. Sen var jag själv mer sugen på att cykla-cykla, inte köra sås-tempo ut till farsta, köra backträning och köra sås-tempo hem exkl en raka med tillhörande 100m spurt. Samtidigt verkade dessa grabbar ha en jävla massa krut i benen, undrar hur jag klarar mig en tisdag. Jag fick det berättat för mig att på tisdagar väntar man inte på folk, utan klungor bildas och är man avhängd så är man avhängd.

Jag ger det nog en chans till på en tisdag och ser hur det känns då. Just nu vill jag träna/cykla landsväg för distansen, inte taktiken eller tekniken. Att bli avhängd på okänt territorium blir ingen distans dock, då vänder jag hemåt.