Börjar med att vakna strax innan klockan ringer vid 7:15, jag känner av lite ont i huvet och tänker direkt på att jag inte fick mina 8h då jag inte somnade direkt igår. Sen känner jag även av att jag har ont i halsen, jippi... Det tycker jag dock bekräftar att det är därför jag presterade dåligt på monarken i förrgår.
Nästa tanke som slår mig är att, h-vete... cykelkläderna ligger kvar i tvättmaskinen! Jag gick och tog ut dom och de är självklart lite blöta även om jag körde torktumlare på dom en kort stund igårkväll.
Det är som uppdukat för dåliga resultat i påskhelgen. Vilken tur att jag cyklar för nöjets skull! Nu har jag laddat med honungste och ett par mackor, satt på pantera musik här hemma och ska sitta på pendeln om en timme så jag hinner till starten för H30! Själv börjar jag inte tävla förrens kl 12:45 idag med banvisning på den där 1km banan nånstans vid kl 12:00.
Det ska bli skoj idag!
7 kommentarer:
Ska du verkligen tävla om du är sjuk? Både ont i halsen och nedsatt prestationsförmåga skulle i alla fall jag ta som ett tydligt tecken på att ta det lugnt. Är det värt att riskera hela tävlingssäsongen?
Japp.
Ja du ska tävla och ja det är värt att riskera hela tävlingssäsongen? :-/
Ja, jag ska tävla.
Nej, du överdriver. Jag cyklar för nöjets skull, klart jag vill va frisk men jag ställer inte in 3 tävlingar som är en stor procent av nöjet/säsongen, för att kanske kanske bli piggare till nästa tävling. Efter detta har jag bara en riktig tävling på massvis med veckor.
Låt det va nu, tråkigt att anonyma kommer med kritik på en tävlingsdag, ut och cykla eller gör nått annat skoj istället!
Sorry, skrev från mobilen och missade att skriva vem jag var.
Jag skriver ju givetvis inte detta för att kritisera dig, utan av omsorg för din hälsa. Att träna eller tävla när man har en massa symtom på en virusinfektion finns det många som har betalat dyrt för, med mycket långa sjukdomsperioder efteråt utan träning i flera månader. I värsta fall så lägger hjärtat av helt, och även om detta kanske inte är så vanligt är det en reell risk man utsätter sig för. När man är mitt uppe i en uppladdning inför tävlingar kanske det inte är vad man vill höra, men ett par tävlingar är egentligen ingenting om man jämför med de extremt dåliga konsekvenser som det kan få.
Så, det är återigen inte menat som en kritik, snarare för att man blir orolig när man läser det du skriver, och det verkar som du inte riktigt känner till vad det kan leda till.
Till syvendes og sist är det du som känner din kropp bäst, och du som tar beslutet, allt jag (och kanske en hel del andra också) vill är att du ska ta beslutet och då väga in hela bilden, och inte bara se det kortsiktigt. Du har många tävlingar framför dig under din nya cykelkarriär, tänk på dom också.
I all välmening.
Då jag var yngre och orienterade för fullt så blev jag förkyld strax innan den sista kvaltävlingen till Tiomila-uttagningen. Dumt nog så sprang jag förkyld och missade Tiomila samt i princip resten av säsongen. Så fort jag började träna så fick jag halsont och det hänga i ca fyra månader. Nu vet jag att ingen tävling är värt detta. Dessutom hade infektionen kunna sätta sig på hjärtat eller lungor, med ännu längre vila som följd. Då i början av 90-talet drabbade flera orienterare av den s.k. "orienteringsdöden", vars ursprung aldrig blev helt klartlagd. Det fanns dock en kultur bland orienterare att träna fast man var förkyld: "ont ska med ont fördrivas", d.v.s. köra lite extra hårt då kroppen är dum.
En tidigare klubbkompis i Valhall (numera Värmdö CK) drabbades för några år sedan av hjärtmuskelinflammation efter en feldiagnostisering av läkare - det som läkaren inte trodde var en infektion var det - och cyklisten tränade vidare tills hjärtat drabbades och vilan från fysisk aktivitet blev en hel säsong = ingen cykling alls!
Du känner givetvis din egen kropp bäst, men tänk också vad som kan stå på spel.
Lite sent kanske, men skriver ändå.
Trist när man blir sjuk, i synnerhet inför en tävling, men det är alltid bättre att stå över om man är tveksam.
Håller helt med fredrikw ovan.
Tro mig, hjärtmuskelinflammation vill du inte riskera att få, jag har haft två stycken. Båda resulterade i några dagars inläggning på hjärtintensiven på Karolinska i Solna. Därefter två veckors total sjukskrivning i hemmet, följt av 3 månaders sjukskrivning från all fysisk aktivitet. Ignorerar man det riskerar man bestående skada på hjärtmuskeln, eller i värsta fall slutar hjärtfunktionen och du kan räkna ut resten.
Rent bortsett från det var symptomen på hjärtmuskelinflammationen rätt otrevliga. Rejäl och ihållande värk i vänster arm. Domningar i ansiktet och susning i öronen. Tryck över bröstet. På akuten tog dom in mig direkt, förbi kön.
Skicka en kommentar