Dagens tävling blev flyttad till Vallentuna p.g.a för mkt snö/is på banan som var tänkt i Täby. Jag tog mig dit kommunalt med pendel från Södra Station till Häggvik Stn och cyklade därifrån ca 18km till startplatsen. Motvinden härdare mig redan påvägen ut dit då jag stod nästan still bitvis med enorm vindkraft, väl framme fick jag låna olja till kedjan av Ville då jag glömt att smörja den igår när den tvättades. Den hade gnisslat så mkt att jag nästan såg pengarna ticka i form av förslitning.
Väl framme så träffade jag på Olof, Per och Gunnar som jag känner sen tidigare. Jag provade Pers nya Scott Spark RC för ~63'000kr och påsittande speedneedle sadel som satt på, vilken jag själv varit sugen på att köpa. Och nu bekräftades mitt vill-ha-begär, den var tokskön. Kanterna är rätt hårda/vassa mot insidan av låret men det har jag läst mig till att det är en vanlig reaktion och något man vänjer sig med. Annars kändes cykeln riktigt fin, full XX utrustning kändes helt klart som ett snäpp upp från X0 som jag har, även om jag är otroligt nöjd med SRAM jämfört med förra årets Shimano XTR. Hans styre hade en skön vinkel. Det enda jag reagerade på som inte var så nice var dämparen som hackade lite upp/ner jämfört med hur mjukt leftyn rullar på sina nållager, sen kändes den lite framtung jämfört med min Scalpel också. Annars så hade han en skön höjd på styret, bekräftar att jag ska sänka mitt styre med några distanser vilket jag inte gjort än. Bakdämpare kunde jag inte få någon uppfattning av, men det kändes som en kanon hoj, välgjord och komplett.
Banan
Sen drog vi ut på uppvärmningsvarv vilket blev 3½ stycken varv på låg ansträngning. Banen var kanon, den överraskade mig faktiskt hur rolig och välgjord den var. Den hade helt klart sina utmaningar tekniskt och jag tog knappast alla svängar på effektivast sätt. Den startade på asfalt och gick in i skogen efter ca 100m med lätt lutning uppåt och singletrack ganska snabbt. Tekniskt efter 200m ungefär och så fortsatte det rätt länge. Sen kom man ut på en grusväg halvvägs och sen in i skogen igen i en teknisk utförslöpa ner mot en äng där man tog en snäv vänstersväng och kom ut på utkanten av en ängen. Efter ca 200m var det dags för enda "riktiga" backen vilken var riktigt rolig då den även krävde lite teknik vilket är svårt att få ur kroppen när man samtidigt sliter för att hålla momentet uppe. När man väl kom upp var det en kort uförslöpa som var väldigt tekniskt och sen grusväg ca 200m. Efter grusvägen dök man in i skogen igen med mer teknikåka, nedåt och en snabb sväng åt höger och sedan ett riktigt "Hellas parti" med ännu ett snäpp svårare terräng som avslutas med ca 200m utförsåkande ner mot målområdet. När man kommer nära målområdet blev det ett varv ut på grusplan och runt en skolbyggnad och sen in i mål.
Tävlingen
Tävlingen då. Jag gjorde mitt vanliga fel. Vid starten så la jag mig lite väl lång fram, tog ut mig lite väl mycket. Jag hängde med strax bakom täten 2/3 av ett varv, men i backen tappade jag momentet då det gick lite för snabbt så jag blev omåkt av två snabba cyklister. Jag minns inte exakt vad som hände efter detta men nån gång på andra varvet så kom Gunnar(DrGT) med följe ikapp. Det kändes som om jag skulle kunna klamra mig fast vid deras tempo men vid "hellas partiet" om jag minns rätt så klotade jag ordentligt, en otb med stopp ~4meter bort från cykeln. Jag slog i knät och höften rejält, jag kände att det inte var någon fara skade-mässigt men det paralyserade helt klart kroppen i ett par minuter framöver. Efter kraschen så började jag tappa på grabbarna grus sakta men säkert då självförtroendet och bekvämlighetsfaktorn var nådd med ömt knä och höft, och sen lyckades jag klota en gång till precis när jag fått igång kroppen igen. Det blev en dansk skalle mot en tall, trädet vann, jag åkte vidare lite skamsen och en snurrig knopp. ;)
Vid det här laget hade Angelica i Cykloteket Racing Team kommit ikapp mig och det startade en ny epok i tävlingen. Jag la mig bakom henne och sög ur mig massvis med erfarenhet som hon kunde tillföra min nybörjarskalle. Jag kände flera gånger att jag kunde åkt om men valde att inte göra det, och flera gånger så tappade jag 10-15m på henne också. Jag körde runt 3 varv med henne, generellt kändes det som om pulsen låg på en helt annan, dvs mer kontrollerad nivå. Samtidigt så märkte jag av hennes erfarenhet då hon ALDRIG slutade trampa medans jag själv är en ganska ryckig cyklist. Efter varje backe så trampade hon upp kadensen rätt snabbt och efter tunga partier så vilade hon aldrig benen utan trampade på. Jag vet redan nu att detta är den mest ekonomiska cykelstilen, men det är inte alltid lätt att plansätta de teoretiska kunskaperna man har med praktiken. På hennes sista varv så tyckte jag att det var dags att testa hennes krafter lite, så vid "hellas partiet" tog jag ett svårare spår men tryckte på och gick om, satte på ett lite högre tempo påvägen ut ur partiet och fick lucka direkt. Trots några fatala spårval strax därpå så höll jag luckan utan problem, ansträngningen satt inte långt inne utan var lätt att trycka på. Det kanske var lite orättvist att låta henne dra i ~3 varv och sedan hänga av henne på slutet, men jag samlar erfarenhet och det är ju bara Keps Cup. Förresten kör vi inte ens i samma klass såklart.
Nästa epok var sista varvet. Nu hade jag ingen som satte tempo åt mig vilket helt plötsligt blev en ovana, jag föll nog lite tillbaks i att inte hålla trycket på pedalerna uppe hela tiden. Och vid halva varvet såg jag att, vad jag senare fick veta, Olov jagade mig. På gruset ca 300m från "hellas partiet" tog han ikapp mig som fanoch låg bara ~20m bakom, så jag slängde i en högre växel igen även fast jag inte maxade. Jag tog mig upp för hellaspartiet och fortsatte in i stöket och höll luckan och utökade den istället när jag väl fått nys om att han jagade.
Målgång 9 utav 13 i elitklass, det är jag nöjd med. Men jag ska försöka sikta lite högre imorrn om jag kan, försöka gå ut lite lugnare och sedan slita mer för att hänga med en snabbare klunga om det går, fallerar det så gör det, jag behöver mer erfarenhet. För när jag gick i mål idag så kände jag mig inte särskillt trött, jag hade lätt kunnat hålla 6 varv till i samma tempo så uthålligheten är det inga problem med, lite till ska jag nog kunna öka. Och bättre växlingar måste jag bara få till, det var pinsamt hur många gånger jag kom på mig själv med helt galen växel i, oftast alldeles för tung.
Där jag kände att jag tappade hastighet på banan var i backen, på slätdraget där jag försökte "vila" lite medans mina medcyklister uppenbarligen inte gör detsamma, samt att jag inte håller ett jämnt tryck på pedalerna utan försöker ta småvilor lite här och var. På det tekniska var jag stark även om jag inte tycker att jag presterade något vidare mot vad jag vet att jag kan göra i det tekniska, jag är fortfarande lite ovan att cykla mountainbike såhär tidigt på våren.
Det blev tyvärr inga bilder från tävlingen, men jag bjussar på en smutsig hoj. Snart är det dags att rengöra!
Nu ska jag sprita min nya sår efter den där vurpan, höften och knät blödde lite och jag räknar med ett ganska fett blåmärke på höften inom ett par dar ;)
Resultatet
1 Gunnar Töjrén Norrtälje CK 00:40:37
2 Ville Olsson Älvsjö BMX 00:41:48
3 Johan Norin Norrtälje CK 00:42:34
4 Stefan Dahl Cykloteket RT 00:42:35
5 Per Kumlin Cykloteket RT 00:42:55
6 Tommy Olsson Norberg 00:43:30
7 Gunnar Tibert CK Valhall 00:45:57
8 Daniel Hansson 00:46:24
9 Stefan Jansson Spårvägen CF 00:47:35
10 Olof Svartström Rembo IK 00:47:55
11 Jim Fröblom 00:49:00
12 Magnus Hellberg Cykloteket RT 00:49:13
13 Magnus Malmqvist Fredrikshof 00:58:50
Direktlänk till resultatet finns här
7 kommentarer:
Kul kul. Roligt att se att du är på G.
Åkte du med huvudet före in i ett träd? Tur att det gick bra... Dags att köpa ny hjälm i så fall antar jag?
Bra kämpat idag, det finns mycket att lära sig när det gäller tävling, och Kepsen är ett utmärkt tillfälle för detta innan det brakar loss på riktigt.
Det är roligt att vara på G! :)
Hjälmen höll, jag har inspekterat och det finns inga spår alls var varken bulor, förslitningar eller sprickor!
Ja det är faktiskt smart gjort att dra ihop cupen precis innan säsongen så man hinner vänja sig vid terrängen, tävlandet och allt som hör till! Kul är det också!
Bra kört idag Stefan. I morgon blir det nog en halvteknisk banan igen om de kör den gamla vanliga, det blir kul.
En kraschad hjälm ska alltid bytas ut. Även om det inte syns något på utsidan kan insidan, alltså den delen som ger det faktiska skyddet, vara skadat, och nästa gång du eventuellt slår i den så absorberas inte kraften alls. Även om det inte syns något på utsidan så slog du ju faktiskt huvudet i ett träd.
Hjälmar är dessvärre engångsprodukter, har de väl fått en smäll så är det bara att byta ut och vara glad att man inte slog sig värre. Huvudet är alldeles för ömtåligt och viktigt för att man ska vara dumsnål och chansa. De flesta hjälmfabrikat har kraschgarantier som gör att man får en bra rabatt om man lämnar in den gamla hjälmen som utbyte.
Tack, bra kört själv! Banan idag var kul, hoppas på lika roligt imorrn!
Skicka en kommentar