Jag får inte veta vad jag höll för snittbelastning under passet, men jag la upp taktiken som att ta beslut varje 10:e minut utav de totala 40min beroende på hur det kändes. Först tänkte jag gå ut med en lagom känsla, inte för tungt och inte för lätt. Efter 10minuter kändes det lite väl lätt så jag försökte öka pyttelite, jag vet inte om jag lyckades eller om det bara var tiden som tog ut sin rätt men det började kännas lite svårare.
Vid 20 minuter kändes det fortfarande rätt lätt men det hade börjat kännas som ett riktigt 2x20 pass, fast inte på något maxwatt försök som jag försökt förr, men det kändes iallafall. Ungefär som ett sånt där pass som jag hade tänk, "nästa gång slänger jag på 10w till!" och troligen inte hade haft något problem att klara av.
Jag ville inte ta ut något i förväg för det var faktiskt 20minuter kvar och det är att respektera, så jag försökte fortsätta i samma takt.
Vid 30minuter så började det kännas mera jobbigt, eller hur var det nu?, Hur som helst. Nu hade jag en plan. Vid 8minuter skulle jag försöka öka tempot i 4 minuter, det gick sådär. Först rätt bra men jag började tappa tempot igen. Vid 4 minuter skulle jag öka mera, och återigen försökte jag öka ordentligt också. Jag försökte ända in i mål men orkade inte hela vägen, det är så jävla svårt att motivera sig när man inte har nånting riktigt att gå för. Ja visst jag hade klockan att titta på, men jag vill ju se en hastighet, en konkurrents rygg eller ett wattantal att hålla.
Jag får inte veta vart jag låg till för att studien ska kunna göras ordentligt, men förhoppningsvis har jag inte gjort bort mig helt. På något sätt borde jag ändå fått hyfsad träning även ifall jag tog i för lite.
Micke idolfotograferade mig i smyg, tror han ville ha bild på mig hemma vid monarken för att fokusera när det gör ont. Som tur var kom jag på honom så han fick lämna över bilderna och slänga kameran i närmsta papperskorg.
Jag ser dig!! Busted..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar