Tisdagscross i punkornas land!

Ja vad säger man, fan vad glad jag är att jag började med cykling. Det ger mig så mycket bra energi, härliga minnen, roligare stunder, en välmående kropp. Ikväll var inget undantag, verkligen inte. Ikväll var skitrolig, både cyklingen, sällskapet och alla detaljer som helhet. Helt perfekt!

Ja, vi punkade mer än någonsin, 4 hela punkor på en runda. Det dubblade förra veckans rekord då Per kumlin dubbelpunkade på sin nya cross efter 300m cykling. Tidigare har jag bara varit med om någon enstaka, väldigt sällan, punktering. Jag har bara punkat en enda gång med cykelcross-däck på och det var på järvafältet med Magnus och Johan förra året.

Men jag hade sån härlig känsla i kroppen, jag var bara glad precis hela tiden, även då benen vek ner sig och jag fick släppa i nån backe eller spurt. Léendet fanns där ändå! Min plan idag var att köra så oekonomiskt som möjligt, intervaller på ett par minuter, ett par sekunder eller högt tempo med avslutande spurt för att tömma allt. Jag började rundan starkt men kroknade rejält på slutet, vilket är den naturliga gången då man kör så idiotiskt(roligt) som jag gjorde ikväll.

Ändå lyckades jag knipa Enskede-skylten(eller vafan den heter efter pungpinan). Jag körde taktiskt som nummer två efter Johan som jag visste inte skulle ladda på med någon spurt, han är stark men inte i form för sånt där. Hela rakan utmed kolonilotterna låg vi och körde i bra tempo men jag kunde "vila" på rulle hyfsat bekvämt. Jag har sett så mycket landsvägstävlingar och lärt mig så mkt att jag fattat att allt handlar om positionering och att inte gå för tidigt, samtidigt som man inte får släppa iväg någon, samtidigt som man helst vill att någon annan täpper luckor.

I uppförsbacken ryckte Stefan Hellman ute på vägen medans vi körde på cykelbanan, jag var med direkt taggad att ta den där skylten, upp på hans rulle. Det gick fort men jag hade inga direkta problem att ligga med. Sen väl uppe på platten märkte han att jag var kvar och att han slet ut sig med vinden medans jag vilade. Han gick åt sidan för att släppa upp mig, jag tänkte att antingen rycker jag eller så fegar jag och lägger mig bakom eller bredvid.

Jag valde att fega men tittade sen bakåt och såg att det var en ny attack påväg bakifrån, allt eller inget, jag gick och slutade aldrig mata på de där sista 300m. Det gick hem, kvällens viktigaste spurt var vunnen och jag var alldeles för trött för att titta bakåt för att se hur långt de var bakom.

När Johan vekt av innan sandsborg var jag helt sänkt, helt slut, inte en gnutta kvar att ge efter den där krävande spurten. Men Stefan tyckte att tempot skulle fortsätta hela vägen, han har inte fattat att när Johan viker av så mesar vi sista kilometern. Jag fick bita mig fast vid rullen och kände mig inte lika kaxig längre ;)

Väl hemma känner jag bara en stor mängd med varm och skön glädje, lycka. Cykling är så bra, och speciellt i gott sällskap!

Jag började rajden med att snacka med mina vänner Emil och Anders som jag träffar allt för sällan

Robban verkade taggad inför start

Men han spenderade mest tiden över sitt framhjul med en nytiggd slang. Här är hans nya profilbild till facebook, den sammanfattar honom så väl!

Johan som är en gedigen trendslav passade på att punka även han, efter att ha gett bort sin slang till Robban.. Här får han en ny av martin... Som senare själv passar på att punka, och tigger slang av mig..

Såhär ser alla Focus-cyklar ut, efter varje runda, året om, i alla olika väder. 5cm rost och misär, och dom tror att dom ska kunna konkurrera med SuperX i cykelcross säsongen 2012? PFF...!!